Ursprungligen postat av Skyking
Citat:
Ursprungligen postat av Obetalbar
Ordet hen är sprunget ur den kulturmarxistiska rörelsen och i vår åsiktsdiktatur anammas tyvärr ordet väldigt fort av dels av människor som vill visa sig duktiga och även av helt vanliga intet ont anande människor som inte förstår att det är en del i åsiktspaketet att könen är en social konstruktion och sådana galenskaper. Kunde har varit ett praktiskt ord men nu är det alldeles för kontaminerat med politik. Skippa ordet om du inte vill bli tagen för Fi-anhängare.
(Kanske lite offtopic, men det är väl i sedvanlig ordning bara jag som blir beskylld för off-topic)
Nej, det hade inte varit ett speciellt praktiskt/passande ord ändå. I sverige har vi fyra genus: maskulinum, femininum, neutrum, utrum/reale och pronomen i tredje person singular för dessa. Man brukar motivera existensen av ordet med att motsvarande finns i finskan,
men det man då bortser från att nämna är att finska språket saknar genus (eller har bara ett) så det är i konsekvensens namn bara en form av tredje person singular ("hän") över huvud taget .
Problemet med "hen" är att det inte är något av de fyra genusen vi har i sverige utan försöker vara två saker samtidigt (fast ändå inte). Vid första anblick så verkar det ju vettigt att ha former där vi inte riktigt vet vilket genus (på substantivet) de syftar på. Men skrapar man lite på ytan här så inser man att man skulle ha liknande behov för andra kombos av okända genus, och vi skulle behöva det på alla pronomen som följer genus (vilken/vilket, någon/något, min/mitt). Jag tror inte de som förespråkar "hen" har tänkt igenom det riktigt.
Behovet i språket är dessutom rätt konstruerat. I svenskan hade vi redan t.ex. "vederbörande" (som förvisso inte är ett pronomen). I fall där man ersätter ett substantiv som är reale/utrum så bör man kunna använda "den" (även om det i realiteten finns ett biologiskt kön på den man avser), kanske med vissa undantag förstås. Även "man" (eller "en") kan användas som pronomen (och skall inte tolkas som att det nödvändigtvis rör sig om en "man").
För övrigt skall man inte blanda ihop biologiskt kön och gramatiskt genus (man får problem då ifall man skall lära sig tyska eller spanska). Vi har t.ex. kvar en del kvarlevor från ett system där substantiv i större utsträckning hade maskulint eller feminint genus: man/endel säger t.ex. fortfarande "hon" om både klockan och båten (utan för den delen tro att där finns något ställe avsett att stoppa en lem i).