Du jämför äpplen med päron, på utländska mynt står värdet i siffror och det är det som gäller (enda jag kommer på som det inte står i siffror på är japanska 5-yen och amerikanska 'one dime').

Man behöver inte lista ut att det står 3 på myntet men det är egentligen värt 40 om det är från 1992 och egentligen 72 om det är 1993.

Du har rätt mfm, lite mer får man hålla koll på. Exempelvis på hur valörerna ser ut / vilka årtal som innehåller silver osv.
Men tittar man på vilka sorters mynt som finns i silver som faktiskt skulle kunna komma till användning i Sverige för byteshandel, så ligger ändå svenska cirkulerade silvermynt bäst till (i min mening). Nu påstår jag inte att det kommer att inträffa, men OM så sker, så är ju 40%:iga de absolut vanligaste (än så länge.. mycket smälts ner nuförtiden).

Om man utgår från 1 kr 40% som "basenhet" så skulle man teoretiskt kunna gissa på följande förhållanden mellan de olika mynten:

10 öre (40%): 20 silveröre (5kr)
1 kr (40%): 1 silverkrona (25 kr)
2 kr (40%) 2 silverkrona (50kr)
1 kr (80%) 2 silverkrona (50kr) (har ju mer silver, men för enkelhetens skull..)
2 kr (80%) 4 silverkrona (100kr)
1 oz (LS, Maple, Eagle, Philarmonic, "de vanliga") 10 silverkrona (250kr) (förutsatt att de gamla svenska blir populära, jag vet att förhållandet är omvänt just nu)

Och i "daglig användning" så misstänker jag (fortfarande gissning och hypotetiskt) att det är just de 40%:iga som skulle användas i ett sådant scenario.

Jag lämnar 50 och 25 öringar därhän, då min uppfattning är att de är mindre vanligt förekommande och bara trasslar till det.

Så baserat på ovan så skulle jag investera så att minst hälften av mitt silverinnehav var 40%:iga i form av 1, 2kr och 10 öringar.
Dessutom som en bonus, tror man att silverpriset kommer stiga betydligt framöver, så kommer skillnaden i värde mot "rent" silver minska, då eventuell affineringskostnad kommer sjunka relativt värdet.