SERIE: Krisen i Grekland Inifrån - Del 2 - Ge oss ditt hem, ge oss Parthenon

Hur kan det då vara att vi säkerhetsmedvetna svenskar utsätter oss för så pass stora finansiella risker. Ja, förmodligen av samma anledning som den grekiska statsmakten har utsatt Grekland för likartade risker. Kortsiktigt tänkande, fallelse för trender och benägenhet att följa normer i det lokala såväl som det globala samhället verkar ligga i den mänskliga naturen. Starka krafter med enorma marknadsföringsresurser ligger bakom att det i dagsläget är fullt normalt att försätta sig i skuld upp över öronen. Blir skulden ohanterligt hög är det lika normalt med ytterligare lån för att ”lösa” problemet.

Banker och kreditinstitut slåss om att få låna till allt från privatpersoner till nationer. Liksom Swedbank, Ikanobank och resten av bankstergänget snärjde in oss svenskar så nappade grekiska staten på Goldman Sachs skönhetsmåleri. Banken hjälpte grekiska staten att trolla bort miljarder i skuld från balansräkningen så att landet kunde gå med i det ”åtråvärda” Eurosamarbetet. Hjälpandet var förstås ett renodlat stjälpande. Grekiska staten, bakbundna genom avsaknaden av penningpolitik, kan nu bara titta på hur landet sugs allt djupare ner i skuldvirveln.

Ja, hur är det med turbulensen i Eurosamarbetet förresten? Det var väl den ekonomiska skulden hos PIGS-länderna (Portugal, Irland, Grekland och Spanien) i euroområdets periferi som skrämde bort investerarna med farhågor om bankrutter. Om dessa länder inte skapat all skuld genom att skamlöst leva över sina tillgångar, då hade väl inget av detta hänt?

Tyvärr saknar den berättelsen viktiga detaljer om vad som egentligen är kärnan till skuldkrisen. I synnerhet förbises det faktum att den gemensamma europeiska valutan inte bara orsakat, utan var avsiktligt utformad för att euroområdets periferi skulle skapa stora mängder internationell skuld. Det var relativt lite som regeringarna i dessa länder kunde göra för att stoppa detta.

Införandet av euron i de perifera länderna 1999 tillät nämligen långivare i euroområdets kärna att dra fördel av relativt hög avkastning i periferin. Och perifera länder i sin tur kunde dra nytta av inflöde av så kallat kapital (läs lånekrediter) med minskade lånekostnader som följd. Dessa artificiellt låga låneräntor ledde till kraftiga felallokeringar och dåliga satsningar.

Jag har med egna ögon sett alla meningslösa uppbyggnadsprojekt, inte minst inför de Olympiska Spelen i Grekland år 2004. Inget annat land med Greklands ringa storlek har under senare år arrangerat de alltmer överdådiga och därav enormt kostsamma Olympiska Spelen. Det enda som minner om spelen idag är alla tomma sportarenor som långsamt förfaller. De står bara där och berättar tyst om konsekvenserna av ekonomisk planekonomi i kontrast till verkligt fri marknad.

Oansvarigt kan man tycka, men så var det ju bäddat. I ett nötskal, var införandet av Euron som gemensam valuta avsedd att orsaka stora kapitalflöden från euroområdets kärna till periferin, och det är just dessa kapitalflöden som lagt grunden för krisen.

För att återknyta till Goldman Sachs och aktörerna bakom den alarmerande världsekonomiska situationen så får vi inte glömma alla hedgefonder som hungrigt väntar på den ofrånkomliga domedagen i Greklands ekonomi. Fast varför nöja sig med bara själva kraschen? Det går ju att suga ut ytterligare medan man väntar!

The Independent i London rapporterade tidigare i år att en grupp hedgefonder hotar med att blockera försöken att hjälpa Grekland ur krisen, såvida de inte erhåller en rejäl summa pengar. Det kallar jag utpressning på hög (eller låg beroende på hur man ser det) nivå! Likt hungriga hajar kretsar nu alla kreditstinna aktörer runt Grekland för att håva hem reella tillgångar för en spottstyver när landets infrastruktur och andra resurser ska säljas ut. Fast vi får väl se hur det blir med den saken. Grekiska folket är vana vid inkräktare och är knappast de som muttrar svordomar eller knyter näven i fickan.

Ja, omfördelning av fysiska tillgångar är vad vårt ekonomiska system är noggrant designat för. Omfördelning från intet ont anande människor och stater till dessa ljusskygga blodiglar till banker och hedgefonder. Så visst kan vi slå oss på bröstet för EU:s bästa statsfinanser, men vi bör nog se om vårt eget hus så att iglarna inte suger det också.

Hoppas att ingen drabbades av skrämselhicka för det finns faktiskt lösningar. Mer om detta nästa vecka!

<< Tillbaka till artikelseriens huvudsida