SERIE: Krisen i Grekland Inifrån - Del 7 - Villfarelsen med den krossade fönsterrutan

Halsen känns en aning tjock och irriterad. Den fräna röklukten är hela tiden närvarande och påminner om förra kvällens händelser. Det är dagen efter upploppen i Aten, den 12 februari 2012, och jag är på promenad i stadens centrum för att dokumentera förödelsen. Flera byggnader är utbrända och brandkåren håller på med eftersläckning. Bråte ser man överallt, men uppstädningen är redan i full gång. Svetslågor blixtrar och kapmaskiner skränar från reparationsarbeten utanför butikerna. På gatorna glänser glassplittret i morgonsolen. Med alla dessa krossade skyltfönster jobbar glasmästarna för högtryck. Är det kanske så att destruktionen har en positiv sida? Jobb verkar ju onekligen skapas...

Ja, om man får tro vissa journalister så kan destruktiva händelser rentav stimulera ekonomin. Här har vi en som skriver att förstörelsen efter orkanen Irene kommer att gynna ekonomin. Tesen är alltså att återuppbyggnaden efter en destruktiv händelse skapar stimulans hos de personer och företag som deltar i arbetet. De intjänade pengarna spenderas sedan vidare och stimulansen sprider sig i samhället som ringar på vattnet.

Jag tänkte att vi ska ägna dagens artikel åt att titta närmare på denna tes. Här följer en liten berättelse som exemplifierar fenomenet:

En rackarunge kastar en tegelsten genom fönstret på ett bageri. Bagaren springer rasande ut, men pojken är borta. En folkmassa samlas vid det gapande hålet i fönstret och betraktar det krossade glaset som ligger utspritt över bakverken. Efter en stund känner publiken behovet av lite filosofisk reflektion. Det börjar pratas om att bagarens olycka trots allt har en ljus sida. Det kommer att gynna glasmästaren och vad skulle glasmästarna göra om inte rutor krossades lite då och då.

Snart börjar de vidareutveckla resonemanget. Hur mycket kostar en ny fönsterruta egentligen? Tvåtusen kronor kanske? Vänta nu.....fler kommer ju att gynnas! Glasmästaren har 2000 kr mer att spendera hos andra köpmän, och dessa kommer i sin tur ha 2000 kr mer att spendera hos ytterligare handlare, och så fortsätter det i all oändlighet. Det krossade fönstret kommer att fortsätta ge pengar och sysselsättning åt många. Den logiska slutsatsen av detta skulle vara att den stenkastande rackarungen knappast var en belastning för samhället, utan en riktig välgörare!

Låt oss titta lite närmare på detta. Publiken har förstås rätt i sin första slutsats. Fönsterkrossande kommer kortsiktigt innebära fler affärer för glasmästarna. Felet i det fortsatta resonemanget ligger i att bagaren faktiskt blir 2000 kr fattigare som han annars kunde spendera på, låt säga en ny kostym. Eftersom han varit tvungen att byta ut fönstret måste han undvara kostymen, eller tillfredsställandet av något motsvarande behov. Istället för att ha både fönster och kostym har han nu endast ett fönster.

Glasmästarens vinst blir skräddarens förlust och återuppbyggandet efter rackartyget ger ingen positiv nettoeffekt för samhället. Om vi betraktar bagaren som en del av samhället så har samhället totalt sett förlorat en ny kostym som skräddaren annars hade sytt, och är därmed precis en kostym fattigare.

Folket i publiken upptäckte bara två parter i transaktionen, bagaren och glasmästaren. De missade den potentiella tredje inblandade parten – skräddaren. De missade honom eftersom han aldrig syntes till vid händelsen. Det sprillans nya fönstret syns tydligt när de går förbi nästa dag, men den extra kostymen kommer, tack vare händelsen med glasrutan, aldrig synas eftersom den aldrig blir sydd. Publiken gör något som är typiskt för oss människor – att endast uppmärksamma det som händer på ytan av ett fenomen – det vi ser för blotta ögat. Just därför är vi tyvärr omgärdade av en hel massa villfarelser som efterhand medför tragiska konsekvenser för mänskligheten.

”Villfarelsen med den krossade fönsterrutan” är knappast något nytt uppmärksammande. Fenomenet formaliserades av den franske ekonomen och politikern Frédéric Bastiat redan år 1850, tillsammans med en rad andra villfarelser i det franska samhället. Som vanligt var det inte många som lyssnade på en sådan ”galning”. För er som likt mig börjat lyssna på galningar rekommenderar jag Bastiat.org för utförligare information.

Bastiat pratade om ”det som syns, och det som inte syns”, med innebörden att det som syns ofta skymmer det som inte syns. När man står mitt i byggröran i centrala Aten och ser nya butiksfönster monteras upp blir man lätt offer för ovan nämnda villfarelse, alltmedan osynliga effekter är i full gång med att knapra på Greklands redan tilltygade välstånd.

Vad kan vi då göra för att undvika att bli vilseledda eller vilseleda oss själva? Tja, vi kan ju lägga mer tid på att kritiskt analysera och logiskt utvärdera varje enskild situation – men har vi den tiden? Nej, inte jag i alla fall. Som tur är finns det faktiskt en utomordentligt praktisk genväg som kallas intuition. Att erkänna existensen av intuition är något som för många kan kännas lite tabu – åtminstone för oss män. Man brukar tala om den kvinnliga intuitionen med ett smått ironiskt leende.

De som trots allt börjat lyssna på sin inre röst märker snabbt positiva effekter i förmågan att utvärdera information och snabbt fatta kloka beslut. Intuitionen fungerar undermedvetet och ser alltid till helheten. Den talar blixtsnabbt om vad som är rätt och fel, bra och dåligt. De flesta känner nog innerst inne att vandalism måste vara fel, men glömmer att lyssna på den inre rösten, och blir därmed lätt offer för en snyggt paketerad villfarelse – särskilt om någon med auktoritet lägger fram den – t ex en universitetsprofessor eller ett nyhetsankare.

Börjar vi lita mer på intuitionen istället för att agera likt digitala logikkretsar så blir maktelitens manipulation av samhällsutvecklingen en omöjlighet. Då ser vi enkelt igenom och filtrerar bort deras lögner och förädiska tankefällor. Vi förstår då att lösningen på cancer inte kan vara att ytterligare förgifta människokroppen med mediciner, att bestråla den eller skära i den. Vi förstår likaledes att den ekonomiska cancer som drabbat Grekland och hela världsekonomin knappast kan lösas genom ytterligare lån, pengatryckande och stimulanser.

Inte att undra på marginaliseringen av Frédéric Bastiat och den gudomliga intuitionen!

<< Tillbaka till artikelseriens huvudsida