SERIE: Krisen i Grekland Inifrån - Del 8 - Herr Mouchtaris Känsla för Krisen

Bredvid ett lager av uppställda trälaminat ligger entrén till Mouchtaris AE. Inne på kontoret är det ruljans när jag kommer på besök en onsdagsförmiddag. Kunder väntar på betjäning och telefonen ringer stup i ett. Jag får vackert vänta på min intervju med Mikael Mouchtaris som är delägare och driver familjeföretaget tillsammans med sina syskon. Firman som fadern en gång startade saluför allehanda trävaror, bl.a. Σουιδικ? Ξ?λο (”svenskt trä”) – den grekiska termen för äkta furu. Idag ska vi göra ännu en djupdykning och undersöka krisen ur en småföretagares synvinkel.

– Har du märkt någon skillnad inom ditt affärsområde sedan krisen började?

– Ja, absolut. De senaste 2-3 åren har vi sett en nedgång i försäljningen. Jag beräknar denna till ungefär 30-40%. Men situationen för oss är fortfarande under kontroll. Hos kunderna märker vi emellertid en ökad prismedvetenhet. De frågar i förväg hur mycket det kommer att kosta – något som inte skedde i samma utsträckning tidigare. Vidare eftersöker de billigare produkter, vilket vi alltid försöker hjälpa dem med. Vi märker även av krisen via våra leverantörer. Mycket importeras från utlandet och det har blivit svårare att få tag på varor, särskilt nu när Italien och Spanien också har problem. Även sättet att betala har förändrats. Nu är det kontant eller nästan kontant betalning som gäller när utländska firmor säljer till grekiska. Förr var det inte ovanligt med 4-5 månaders kredit. En klart märkbar trend ligger i kundsammansättningen. Vi brukade ha ca. 30% privatkunder och 70% professionella hantverkare. Numera är det ungefär 50/50. Fler försöker spara pengar genom att själva köpa material och bygga t ex sin köksinredning på egen hand.

– Har ni förändrat sortimentet för att tillgodose efterfrågan på billigare produkter?

– Ja, till viss del, men inga större förändringar än så länge. Det vi försöker göra är att hjälpa kunderna till ekonomiska kombinationer och lösningar eftersom vi vet att detta är viktigt för många.

– Kan små företag, likt ditt eget, ha en roll i att underlätta för Grekland genom krisen?

– Ja, absolut. Först och främst kan de göra sitt bästa för att inte i onödan sänka anställdas löner, eller avskeda dem. Detta kräver emellertid en nära relation till personalen som måste inse vikten av ansvarsfullhet gentemot företaget och göra sitt yttersta för att hjälpa situationen. Vidare tror jag att småföretagen måste hitta och förstärka sina nischer för att undvika att tillintetgöras av stora företag som IKEA. Bland annat är personlig service och nära relation till kunderna det som gäller.

– Vad tror du om de nuvarande försöken att lösa krisen?

– Det känns väldigt svårt att svara på. Avsikterna med åtstramningarna tror jag är goda, men ingredienserna kanske inte lika bra. De fungerar inte så någonting verkar vara fel med policyn. Jag säger detta utifrån min egen instinkt. Jag är inte ekonom, men känslan säger att något är fel. Jag tror att problemen i grunden har att göra med fundamentet som vårt världsekonomiska system vilar på. Vårt nuvarande kapitalistiska system är sjukt och behöver ett botemedel, eller en total omformning. Att lilla obetydliga Grekland skulle kunna påverka utvecklingen i stort, tror jag inte mycket på. Problemen är inte rotade i något enskilt land, utan snarare i det världsekonomiska systemet, med undantag av ett fåtal länder med stark ekonomisk utveckling, såsom Brasilien, Indien och Kina. Resten av världen lider av ett orealistiskt ekonomiskt system.

– Hur ser du på faktumet att Grekland saknar folkvald premiärminister?

– Ja, detta förefaller vara ett nytt fenomen. Det är vad marknaden begär av länder med ekonomiska problem likt Grekland. Allt för att säkerställa att lokala politiker håller sig ur vägen när de strikta åtstramningsåtgärderna implementeras. Nej jag tycker inte om detta. Å andra sidan vill jag se seriösa nationella politiker med realistiska planer som bemöter folket med ärlighet. Jag tycker mig tyvärr inte se detta i Grekland.

– Det är dags för nyval. Vad skulle du vilja se hos vinnarna i valet?

– Jag skulle vilja se seriösa politiker som endast tar välkalkylerade risker. Oavsett resultatet i valet är jag beredd att respektera detta – vi lever ju i en demokrati.

– Hur tycker du att grekisk och internationell media sköter rapporteringen av och kring krisen?

– Jag följer endast rapporteringen i traditionell media och har för vana att tro på det som sägs. Jag har förstått att det finns något som kallas alternativ media som ifrågasätter den traditionella och ser inget negativt med det. Det kan vara nyttigt att få annorlunda synvinklar på situationen. Media har en oerhörd inverkan på folks beteende – inte minst hos kunderna till mitt företag. Ibland påpekar jag för mina företagskunder att de verkar ha lite att göra. Såklart, säger de! Med allt vi hör på TV-nyheterna – hur kan folk gå ut och handla? Grekisk media verkar överlag vara för EU och Euron. För EU betyder förstås för åtstramningarna. Det är uppskattningsvis 70% som är för åtstramningarna och 30% emot.

– Vad brukar folk runt omkring dig diskutera nuförtiden, relaterat till krisen?

– Alla är väldigt nervösa. Många har förlorat sina jobb eller fått lönen sänkt. Samtidigt introduceras den ena skatten efter den andra. Folk är väldigt bekymrade över hur de ska kunna betala alla nya skatter och avgifter. Samtidigt finns det andra som blivit väldigt revolutionära. De har bestämt sig för att inte betala någonting. Hit men inte längre, menar de, och försöker bojkotta hela åtstramningen. Och detta tror jag är något ganska unikt i Europa. Jag tror inte att portugiserna, spanjorerna eller irländarna gör något sådant. Vidare anser många att EU inte vågar slänga ut Grekland, utan bara bluffar i syfte att skrämmas. Vissa går ytterligare ett steg längre och menar att det hela på något vis är arrangerat.

– Skulle du föredra att Grekland lämnar Euron eller stannar kvar till varje pris?

– Detta är också en svår fråga, eftersom det har att göra med vilken information vi får som medborgare. Enligt den informationen skulle ett uttåg ur eurosamarbetet vara katastrofalt. Så om du frågar mig direkt skulle jag säga nej, jag vill att Grekland blir kvar i Eurozonen. Däremot kan jag säga att om jag hade fått välja vad som skulle hända för 10 år sedan skulle jag säga blankt nej till Euron. Låt oss fortsätta med Drachman. Denna åsikt är än en gång baserad på media som intervjuar ekonomiska experter. Nästan alla ekonomer säger samma sak. Det finns ett fåtal som säger att Grekland borde lämna Euron, men att man ska ha klart för sig svårigheterna som detta innebär i början.

– Vad tror du är bakom Greklandskrisen?

– Jag tror att en del av problemet är felaktig politik, så låt oss säga att vi själva bär ansvaret för en del av krisen. En annan anledning är vårt beslut att delta i Eurosamarbetet och inte fortsätta med Drachman. Och resten, kanske den största delen tror jag är sättet som det kapitalistiska systemet fungerar.

– När du säger att det är Greklands eget fel till viss del, vad mernar du då?

– Vi tog helt enkelt för mycket lån och lånade mycket från marknaden för att kunna expandera, utveckla den offentliga sektorn och köpa vapen, när vi egentligen skulle ha varit försiktigare och inte expanderat i den takten. Våra politiker tog beslutet och vi röstade på dessa politiker så vi är alla direkt eller indirekt ansvariga.

– Det rapporteras att många greker tömmer sina sparkonton inför valet. En del köper guld för att skydda sina tillgångar. Skulle du rekommendera fler att göra samma sak?

– Jag har sett alla de där nya guldhandlarna, men jag trodde att det var motsatsen – att det var människor i behov av pengar som sålde sitt privata guld. Men du kanske har rätt i att vissa köper guld istället... På tal om guld så tror jag att guldmyntfoten som övergavs för några decennier sedan var ett av de största misstagen i det moderna kapitalistiska systemet. Detta är nu baserat på oäkta värden och luft. Det är inte baserat på något som existerar och det finns inget begränsande för att undvika överdrifter. Jag tror att det som flertalet gör är bra. De försöker rationalisera sina utgifter och bli medvetna om hur mycket de spenderar. De försöker spara så mycket som möjligt och ha tålamod.

Jag har förresten ett tillägg till en tidigare fråga angående mitt affärsområde. Vi har faktiskt observerat en svagt uppåtgående kurva vad gäller försäljningen de senaste 6 månaderna. Förra året skedde en brant minskning, men nu märker vi alltså en uppåtgående trend. Vi har pratat om detta på jobbet och försökt förklara varför. Vi spekulerar i huruvida folk är så uttjatade på att höra om krisen att de kanske bestämt sig för att sluta snåla och istället spendera.

– Har du något avslutande att säga till läsarna av denna artikeln?

– Ja, jag måste tyvärr säga att dagarna för Europa som monetär union är räknade. Det säger i alla fall min magkänsla, såvida inget utomordentligt radikalt beslutas och genomförs. Kollapsen är ganska nära förestående. Vad detta egentligen kommer att innebära får vi nog låta historikerna berätta om.

Här slutar intervjun. Vad tyckte ni? Det mest intressanta tyckte jag var Mikaels förmåga att delvis ringa in det grundläggande problemet bakom Greklandskrisen: ett världsekonomiskt system baserat på förräderi och osanning. Mikael följer inte alternativ nyhetsrapportering och har ingen intellektuell kunskapsgrund gällande den sanna karaktären hos detta bedrägliga system, men kunde intuitivt se igenom världspolitikers och gammelmedias favoritmantra – att PIGS-länderna i sig med Grekland i spetsen skulle utgöra själva källan till krisen. Han säger dessutom det självklara – att Grekland med sina 10 miljoner invånare knappast kan ha någon nämnvärd inverkan på världsekonomin i endera riktning. Uppenbarligen är det andra intressen som gör att landet står i händelsernas centrum.

Herr Mouchtaris intuitiva känsla för krisen gjorde åtminstone mig en aning imponerad.

<< Tillbaka till artikelseriens huvudsida