SERIE: Krisen i Grekland Inifrån - Del 9 - Fågel Fenix och Lagen om Alltings Förgänglighet
Av: Robin Nilsson
”Det enda bestående är förändring.” Herakleitos (535 - 475 f.Kr.)
Ovanstående citat har nog sällan varit så sant som i vår tid. Världen brukade förändras från sekel till sekel, men under 1900-talet blev varje decennium alltmer olikt det föregående, och nu i början på det nya millenniet bjuder varje nytt år på unika företeelser. I dagens Grekland är förstås detta faktum än mer påtagligt. Många befinner sig mer eller mindre i fritt fall och varje vecka innehåller nya överraskningar. Denna artikel ska handla om förändring och nyttan med att förstå och acceptera Herakleitos universella naturlag.
Jag tänkte att vi ska börja med en genomgång av förändringar i det grekiska samhället sedan krisen tog fart. Hur startade förresten krisen ur gemene mans perspektiv? Jo, det började en helt vanlig kväll för cirka tre år sedan när detta fenomen helt utan förvarning basunerades ut via TV-nyheterna. Från att varje kväll tala om hur det grekiska samhället höll på att lyftas mot nya höjder målades plötsligt en becksvart bild upp framför ögonen på folk. Denna bild har alltsedan den dagen utvecklats till en hel konstutställning av murkiga målningar som envetet fyller upp bästa sändningstid på grekisk TV.
Media hamrade effektivt in krismentaliteten i grekernas sinnesvärld. Strax därpå och ytterst välsynkroniserat började större internationella organisationer såsom mobiloperatörer och banker ställa om sin marknadsföring. TV-reklamen fylldes med slogans som ”Και στην Κρ?ση υπ?ρχει Λ?ση”, vilket betyder ” Även i Krisen finns det Lösningar”. Deras produkter skulle alltså utgöra lösningar på problemen. Det kunde t ex handla om ”förmånliga” sätt att dela upp betalningar som företagen i all "välmening" kunde bistå en med.
I samma veva brakade plötsligt helvetet lös med varsel, lönesänkningar, nya skatter, regler och avgifter:
– Betala den här nya fastighetsskatten som vi bakar in i elräkningen – annars klipper vi strömmen!
– Är du egenföretagare? Då måste du tjäna en massa svart. Betala den här schablonskatten, annars tar vi den rätten ifrån dig.
– Har du en sådan bil!? Hur betalar du den med din ringa lön?
– Jo, jag råkar vara bilentusiast och prioriterar bilen framför ett kostsamt boende.
– Struntprat! Betala nu den här schablonskatten.
I nerdragningarnas kölvatten kom störningar i viktiga samhällsfunktioner. Strejker bröt ut och kollektivtrafiken stod allt som oftast stilla. Gatorna stank periodvis av förruttnelse när sophämtarna inte kom till jobbet efter utebliven lön. Sopbergen var på vissa ställen monumentala. Men, med undantag av detta och medias eviga malande märkte man inte mycket av krisen. Bilden av Grekland som ett flammande och tårgasstinkande slagfält stämde förstås inte, såvida man inte var bosatt utmed vissa utvalda gator eller torg i centrum av storstäderna. De tider jag befann mig i Grekland hörde släktingar och vänner från Sverige av sig och undrade i princip om man fortfarande levde. Jag brukade lugna dem med att vi såg molotov cocktails vina förbi dagligen – på TV!
Nu får man nog tillstå att på senare tid har de långsammare katabola krafterna börjat göra sig gällande. Standarden på vägnätet har väl aldrig varit lysande i Grekland och man är van att köra slalom mellan gropar och dumt placerade vägbrunnar. Men det känns ändå som att storslalomen börjar likna vanlig slalom, med tätare avstånd mellan portarna. Man ser dessutom allt oftare patentlösningar och provisoriska lagningar, t ex på lekplatser. Släckning av viss gatubelysning är ett annat fenomen som observerats i flera områden av Aten den senaste tiden. Lika påtagligt är minskade trafikproblem i rusningstrafiken.
– Fast, mindre trafik är väl bara positivt?
– Nja, kanske mindre positivt när fenomenet sannolikt är sammanlänkat med den skenande arbetslösheten.
Men har Greklandskrisen inte fört något positivt med sig? Jodå, viktigast är kanske befolkningens accelererande uppvaknande. Det är inte många som fnyser åt mina påståenden om maktelitens konspiration mot Grekland och mänskligheten längre. Lite naivt kan man som cykelälskande skandinav även glädja sig åt det likaså accelererande antalet cyklande greker. Om detta nu beror på krisen och det skyhöga bensinpriset, eller kanske ett ökat behov av motion och rörelse vet jag inte. Uppenbart är åtminstone att cykelhandlarna gör väldigt goda affärer. Mitt under krisens mörka orosmoln säljer de cyklar som aldrig förr, vilket faktiskt leder oss tillbaka till det där med förändring...
Många ogillar förändring och bemöter förändringar med stark rädsla. Bland de människor jag möter i krisens Grekland går det att utkristallisera två stereotyper. Den ena utgörs av en starkt pessimistisk person, ofta handlingsförlamad av det negativa nyhetsflödet, som spenderar mesta tiden åt ojande över hur dåligt allt i landet har blivit. På skalans andra ända finns den anpassningsbara personen som alltid ser möjligheter när andra ser svårigheter och som medvetet eller undermedvetet lägger om kursen i enlighet med universums förändrade flöde. Varje persons psyke innehåller förstås olika grad av dessa extremer.
Häromdagen körde jag förbi en nystartad biltvätt – den första jag observerat i sitt slag här i Grekland. Under en skylt med texten ”Self Service 24h” fanns fyra tvättplatser som alla var upptagna och fler bilägare stod på tur. Kunderna stoppade mynt i automater och tvättade sedan för glatta livet. Jag frågade en man som nyss blivit färdig hur mycket det kostade. –Jag betalade €3.50, svarade han. På de traditionella biltvättarna, där någon annan gör jobbet, skulle det kosta €10. Att öppna en sådan biltvätt var förstås ett riktigt genidrag – något som krävde anpassningsförmåga och förståelse för människors förändrade behov.
I forna civilisationers mytologier fanns berättelsen om en fågel som hade för vana att fatta eld och förvandlas till aska, för att sedan resa sig ur askan i ny skepnad. En process som återupprepades i cykler. De flesta känner nog till denna besynnerliga varelse som Fågel Fenix, ur den grekiska mytologin. Hos maktelitens hemliga sällskap har Fågel Fenix länge varit en viktig symbol. Den återfinns därför i logotyper världen över och har inte minst gett namn åt en hel stad – Phoenix, Arizona. Makteliten anser sig med viss rätt vara arkitekterna bakom den mänskliga utvecklingen, med kontroll över den naturliga processen av död och återuppståndelse. Genom årtusendena har gamla världsordningar tillintetgjorts och gett plats åt nya i deras skepnad. Allt för att bibehålla makten och kontrollen över mänskligheten.
Världen är på väg mot pånyttfödelse och instiftandet av en ny världsordning. ”Novus ordo seclorum” står det på varje dollarsedel, vilket ungefär betyder ”den nya tidens ordning”. Man hör ofta höga politiker öppet nämna denna ordning, men knappast syftet eller den bakomliggande agendan. Är det kanske dags att vi själva tämjer Fågel Fenix och låter den återuppstå i en mänskligare skepnad? Jämte personlig hälsa och förståelse för universums cykler är nog ekonomi och pengar bland de viktigaste områdena. Pengar är maktelitens styrmedel, så deras strävan efter monopol på betalningsmedel är knappast förvånande.
Med pengar driver man på och styr teknikutvecklingen som möjliggör införandet av kontrollsamhället, modell Orwells 1984. Men till vår fördel fungerar tekniken som ett dubbeleggat svärd och kan enkelt hugga tillbaka på kontrollanterna själva. Vi kan när som helst ta över och styra utvecklingen i gynnsammare riktning. Kanske detta är en intressant lösning? Lite fysisk uppbackning, t ex i form av ädelmetall, så har vi ett stabilare och rättvisare valutasystem, anpassat för den digitala tidsåldern.
Positiv utveckling är möjlig först när vi erkänner och varmt välkomnar universums grundlag om evig förändring!
<< Tillbaka till artikelseriens huvudsida
Kommentarer
Logga in för att kommentera.