Riksbankens guldreserv

Värdet på den svenska guldreserven har stigit sedan 2008, även om andelen av Riksbankens tillgångar bara stigit marginellt från drygt 12% till över 13%. När Riksbanken expanderade sin balansräkning maximalt under den akuta finanskrisen 2008 - 2009, så var dock guldreservens andel av tillgångarna nere under 4% som lägst. Sammantaget har ändå guldreserven växt i värde från 25 miljarder SEK till 47 miljarder förra veckan. 

Men så har också Riksbanken slutat att sälja guld i lika stor omfattning som tidigare. Kanske har man tagit intryck av att även andra centralbanker numera köper guld och att centralbanksinnehaven av guld åter vänt upp. Inte bara som en konsekvens av guldet stigande värde, utan också för att tonnaget i guld helt enkelt är stigande.

Samtidigt är Riksbankens guldreserv som andel av valutareserven ändå låg. I den absoluta toppen över länder med störst andel guld i valutareserven hittar man skuldkrisens Portugal och Grekland, med 89% respektive 81% guld. Men även USA ligger i toppen med påstådda 77% guld och Tyskland med 76% guld, även om existensen av detta guld nu blir allt mer ifrågasatt. USA:s centralbank Federal Reserve vägrar gå med på att de länder som förvarar sitt guld i Feds regi i New York Federal Reserves valv ska få inspektera och kontrollera existensen av guldet. Det samma gäller USA:s egen guldreserv i Fort Knox.

Även EU-länder som Italien och Frankrike har mer än 70% guld i sin valutareserv, medan Holland och Slovakien har över 60%.

I själv verket hittar man den svenska guldreserven som andel av valutareserven i bottenskrapet bland EU-länderna.

Det är bara länder som Bulgarien, Rumänien, Polen, Luxemburg, Malta och baltstaterna som i EU har mindre andel guldreserv än Sverige. För baltstaterna Estland, Lettland och Litauen kan man förklara det med att de är relativt nya länder. Deras historiska guldreserver förvarades i svenska Riksbankens regi till länderna invaderades av Sovjetunionen. Då lämnade Riksbanken prompt ut baltstaternas guldreserver till Sovjetunionen innan ens bläcket hade torkat på ockupationsdokumenten. Överlag är det just i den forna Warzawapaktens länder man hittar små guldreserver i Europa. Guldet beslagtogs av Tyskland eller Sovjetunionen under andra världkriget eller såldes av desperata kommunistregimer under kalla kriget. Här hittar man också anledningen till att Tyskland förvarat stora delar av sin guldreserv i Paris, London och New York efter andra världskriget. Man ville hålla den borta från det väntade anfallet från Sovjetunionen. Men nu vill man istället ta hem den till Tyskland igen, då man inte litar på vare sig amerikansk, fransk eller brittisk ekonomi.

Att guldreserven räknas till valutareserven hos centralbankerna visar på vad guld är. Guld är en valuta, en valuta som inte ges ut av någon stat eller centralbank och som inte kan inflateras bort okontrollerat. Att Sverige inte varit i krig på 200 år kan vara en förklaring till att Riksbanken tar så lätt på guldreserven.

Samtidigt har den svenska guldreservens placering varit omgärdad av stort hemlighetsmakeri. Den skulle trots allt skyddas från främmande makt och kunna användas för att finansiera försvaret av landet. Vad vi vet är att den en gång i tiden åtminstone fanns i Karlsborgs fästning, men redan före andra världskriget flyttade delar av reserven utomlands. 

I modern tid har det framkommit att guldet förvarats utspritt på minst tre platser i landet från 1940 till 1982. De kända platserna är Bodens fästning, Falun och Jönköping, varifrån guldet avlägsnades 1982. Eventuellt ska det även funnits guld i Skåne och i Mölndal söder om Göteborg. Guldet har förvarats bakom låsta valvdörrar i omärkta rum i ständigt bemannade försvarsanläggningar. Bodens fästnings Degerbergsfortet är ett sådant exempel, liksom berget i Jönköping, där Riksbanken hade några rum i en ledningscentral. I Mölndal är det inte osannolikt att guldet fanns i luftförsvarscentralen Svalan, som ständigt var bemannad och låg i närheten av Riksbankens gamla kontor på orten.

Vart guldet flyttades 1982 finns det inga möjligheter att få svar på. Det enda beskedet som Riksbanken ger är att åtminstone en del av guldet förvaras utomlands. Resten hittar vi antagligen dolt i några låsta rum i de fåtalet ständigt bemannade och kärnvapensäkra ledningscentraler som finns kvar i det svenska försvaret. Gissningsvis luftstridsledningscentralerna i Bålsta utanför Stockholm och Hästveda i Skåne. Guldreserven tar inte mer plats än att den kan förvaras relativt diskret. Tidigare fanns det tjogvis med atombombssäkra bergrum, som ständigt var bemannade och skyddade med beväpnade vakter, där guldet kunde förvarats, men idag kan dessa platser räknas på ena handens fingrar. Det är inte heller omöjligt att delar av guldreserven faktiskt förvaras i Riksbankens egna valv i Stockholm idag. Men man hittar knappast allt guld på samma plats.

Utomlands hittar vi den antagligen i New York eller London, där den enkelt kan säljas av genom att flyttas från Riksbankens valv till en annan centralbanks valv i samma anläggning. 

Som störst var Riksbankens guldreserv vid slutet av andra världskriget, då den uppmättes till hela 429 ton. Med Bretton Woods-avtalet avyttrades det mesta av guldet efter kriget, då det skulle räcka att hålla den guldknutna dollarn istället. Från slutet av 70-talet frystes guldreserven, för att börja säljas av 1995. I intervallet 1995 - 2000 finns det brister och motsägelser i World Gold Councils sammanställning av den svenska guldreserven, där det ser ut som att man köpte fyrtio ton 1999 - 2000. Mer sannoliktskedde det ingen större försäljning 1995. Vad som är tydligt är dock att man 2005 började sälja av reserven igen, precis när guldpriset började stiga på allvar i svenska kronor. Vad som dock är tydligt är att man sedan finanskrisen 2008 - 2009 inte sålt av mer guld. Tredje kvartalet 2009 var sista gången Riksbanken sålde guld ur valutareserven och man har sedan dess haft 125.72 ton guld.

Det betyder också att guldreserven bara tar upp knappt sju kubikmeter, och även med en stor andel luft mellant tackorna skulle den kunna få plats på fjorton pallar, om dessa skulle "palla" nästan nio ton last styck. En pall per kvadratmeter gör att det räcker med ett rum som är fjorton kvadratmeter stort för att få plats med hela guldreserven, utan att lasta pallar ovanpå varandra. Sprider man ut detta på tre platser behövs bara tre skrubbar, bakom diskreta låsta dörrar i våra sista militära ledningscentraler.

En möjlig förklaring till att man flyttade guldreservens placeringar inom landet just 1982 kan varit att man bestämde sig för att inte göra några större förändringar av guldinnehavet. De platser där guldet förvarades sedan 1940 kunde hantera över 400 ton guld, men med hälften kvar behövde man antagligen inte allt utrymme, utan kunde konsolidera den i landet förvarade reserven till färre eller mindre lokaler.

Frågan man nu ska ställa sig är när Riksbanken hänger på trenden och börjar öka sin guldreserv även tonnagemässigt? I en kommande artikel ska vi titta på utvecklingen hos de internationella guldreserverna.