I Sverige kallas ju guldtackor ofta för investeringsguld i brist på bättre begrepp. Själv tycker jag investeringsguld är ett trubbigt begrepp där engelskans bullion är betydligt bättre.
Min fråga till panelen är dock vilka här som ser guld som investering. För egen del ser jag framförallt guld som värdebevarare, räkneenhet och i viss mån bytesmedel (d.v.s.
de tre funktioner pengar per definition bör hålla) men inte som investering.
Värdebevarare - Guld har under tusentals år bevarat och stärkt sitt värde räknat i andra produkter. I Mellanöstern och Asien är detta helt naturligt och guld ses som sparande mer än något annat. I väst jagar vi riskdiversifierande investeringar bara för att klara hålla jämna mått med inflationen. Jag tror att guldets roll som naturlig värdebevarare kommer stärkas framöver när pappersmarknaderna för guld & silver dör.
Räkneenhet - Om man använder fiat som räkneenhet får man missvisande siffror. Om ett företag har en vinstmarginal på 4 % och inflationen är 5 % har företaget förlorat i värde eftersom man inte lyckades växa mer än inflationen. Dock skall skatt betalas på den s.k. vinsten som endast utgörs av inflation... Med guld som räkneenhet blir siffrorna mer rättvisande.
Transaktionsenhet - Att använda guld som transaktionsenhet torde vara naturligt baserat på ovanstående två funktioner. Med rådande system och såväl politikers som gemene mans förkärlek för lån (läs: fiat-pengar) är denna den av de tre funktionerna för guld som är mest avlägsen i skrivande stund.
Det skulle antagligen krävas en revolution för att politikerna skulle ge upp makten över fiaten. Istället tror jag att det är mera näraliggande att pappersmarknaden kraschar med revalvering av fysiskt guld som resultat. Detta kommer i sin tur hålla fiaten i schack och kan på sina håll innebära hyperinflation i fiaten.
Det som är intressant är huruvida vi nu accelererat mot en sådan revalvering i och med nedgången i spot-priset på guld och silver. Kanske låter detta paradoxalt men betänk att priset på fysiskt guld och silver nu fortfarande sätts på pappersmarknaden. I en marknadsekonomi blir jämviktspriset på en vara ex. guld det pris som balanserar utbud och efterfrågan. Med ett sådant system skulle aldrig prispremierna på guld och silver fluktuera utan bara motsvara tillverkningskostnaden. Att prispremierna stigit allt mer på sistone sladdrar om att prismekanismen inte fungerar. Detta beror givetvis på att priset på fysiskt guld och silver sätts på pappersmarknaden.
När ingen längre vill sälja/saluföra fysiskt guld och silver till i närheten av det pris som pappersmarknaden dikterar kommer vi få ett stillestånd följt av en revalvering av fysiskt metall. Paradoxalt nog kan detta alltså föregås av en prisnedgång på (pappers) guld & silver.
Det som är intressant i sammanhanget är att det varit väldigt få säljare i samband med de senaste prisnedgångarna. Av detta kan härledas att många av de som ser guld som investering har gallrats ut. Likaledes har volymen på fysisk metall (om de nu har fysisk metall) i ETF:erna för guld och silver minskat. I gengäld tar Asiaterna leverans av framförallt guld. Detta guld köps inte som investering utan som värdebevarare.
Guldet går således från väst till öst och från svaga händer till starka händer. Dock tror jag inte att dessa starka händer vill krascha pappersmarknaden snabbare än nödvändigt. Om pappersmarknaden kraschar innebär det ju slutet för billigt guld för oljepengar (Mellanöstern) och handelsöverskott i allmänhet (Asien).
Med vetskapen att värdet av guld redan idag är ett helt annat än priset (p.g.a. den dysfunktionella prismekanismen) bör vi vara tacksamma för att vi fortsatt kan tjäna inkomst för placering i guld till dagens priser!
