Riksbankschefen Stefan Ingves har inga skulder. Hur kommer det sig att Ingves inte har några lån när resten av befolkningen har flera lån som man ej kan betala tillbaka vid en räntehöjning? Det kan mycket väl vara så att Ingves valde att inte ta några lån i ung ålder och valde därefter att jobba och spara istället för att konsumera. Men det finns andra faktorer som gör att Ingves inte behöver ta några lån.

Ena faktorn har att göra med Ingves höga lön som ligger på 156,500 kronor per månad. De flesta tänker att Ingves kommer att betala tillbaka en stor del av lönen via skatt. Verkligheten visar dock att Ingves i praktiken inte betalar någon skatt. Stefan Ingves lön och övriga förmåner är skattefinansierade både via inflation och direkta skatter. Ponera att Ingves betalar en del av sin lön till ”skatt”, låt oss säga 56,500 kronor per månad. Det innebär då att Ingves har 100,000 skattefria kronor per månad i lön även om bokföringen visar en lön på 156,500 kronor. Argumentet om att Ingves betalar skatt håller inte då det endast är en fråga om bokföring som skapar en illusion av att han betalar skatt.

Vad gör Stefan Ingves med övriga 100,000 kronor? Ingves höga lön gör att han har råd med att investera pengarna i stora bolag vilket i sin tur kan generera personlig vinst. Men pengarna kommer inte gå tillbaka till befolkningen som kämpar med att betala av sina skulder trots att hans lön är skattefinansierat. Stefan Ingves har bland annat aktier i bolag så som SAS, Scania, Teliasonera, Volvo, Ericsson, H&M och ABB (1). Stefan Ingves har även en pension på 3,2 miljoner kronor som han har tjänat in via IMF vilket bidrar till att Ingves inte behöver ta framtida lån. Att vara chef över sedelpressen gör att Ingves även kan trycka upp sin egna lön. Ingves blir alltså rik på inflation. Ingves märker inte av prisinflationen när han handlar mat eller köper bensin. Detta då Ingves inte behöver kämpa med att betala sina räkningar. Bli inte förvånad om Ingves har en egen assistent som handlar mat åt honom vilket gör att Ingves omöjligen ser konsekvensen av Riksbankens årliga prishöjningspolicy som ligger på två procent. Har du råd med att betala 2 procent mer per år?

Hur drabbas befolkningen av skuld samhället medan Stefan Ingves går med vinst? När stora bolag tar lån till väldig låg ränta så kommer dessa bolag att spendera pengarna. Det leder till att priset på mat och bensin går upp. För att medelsvensson ska kunna hinna ikapp prisinflationen så måste man ta lån eller alternativt höja sin inkomst. Med tanke på att alla inte får sin lön via sedelpressen så kommer man bli tvungen till att ta nya lån i framtiden eller alternativt leva ett fattigare liv.

Källa:

1 - http://www.dn.se/ekonomi/detta-har-stefan-ingves-i-portfoljen/

Intressant! Fast, det där med inflation är lite knepigt. Kanske kan du fylla i lite luckor i min kunskap. Den officiella statistiken säger ju att vi inte har någon inflation i dagsläget, snarare en svag deflation. Hur kan det vara möjligt när sedelpressarna går för fullt undrar man ju? Men om man betänker att de alstrade pengarna inte kommer befolkningen till godo, som du skriver, så innebär det att köpkraften inte ökar, vilket i sin tur borde innebära att priserna inte justeras uppåt, alltså att vi inte har någon inflation. Vart tar då pengarna vägen? Till att betala ränta och amorteringar på lån. Medelsvensson kan visserligen låna ännu mer, men det känns som smärtgränsen är nådd vad gäller det. Vågar bankerna ta en sådan risk? Och tar man nya lån innebär det bara att skuldbördan ökar ytterligare, så att köpkraften längre fram blir ännu mer begränsad, så man måste ta nya lån osv.

Men inflation kräver ju att köpkraften ökar, att lönerna går upp, att sparandet hålls på ett minimum. Har köpkraften ökat? Visst, jobbskatteavdraget har säkert betytt en del, men samtidigt har de fattiga fått det kärvare, så den vinst i köpkraft som den rikare delen av befolkningen erhåller, motsvaras av en minskning hos de fattigare. Har vi verkligen inflation?

Sverige trycker såvitt jag vet inte några nya pengar (utöver vad som är normalt).
Du blandar kanske ihop Sverige med EMU, Japan och USA?

Ingen "trycker" pengar på riktigt längre, man bara "hittepå" annars hade pappersindustrin gått som tåget!!

Jag syftade på sedelpressen på ett metaforiskt plan. Det är ju i slutändan bankerna som uppfinner pengarna i samma stund vi lånar dem, och det gör vi (eller har gjort) i ökad utsräckning. Därför kan man säga att mängden pengar ökar, även om det bara utgörs av siffror på konton. Frågan är om vi har en verklig inflation längre. Om prisindex går upp? För att det ska göra det måste vi ta ständigt mera lån, för att dels ha råd att betala ränta på tidigare lån och dels öka vår konsumtion. Jag är för dåligt insatt i hur inflation beräknas för att uttala mig egentligen, men tävkte att någon på forumet kunde upplysa mig.

Uppskattar att du tycker att inlägget var intressant! Det stämmer att inflation kan vara komplicerat men det behöver inte vara det. Allt handlar om att särskilja på vad olika institutioner har för roller i ekonomin. Ska dela upp det om vad Riksbanken gör kontra bankerna.

Riksbanken

För att klargöra så innebär inflation att man trycker pengar. Riksbanken har ändrat definitionen på inflation där det betyder högre priser. Anledningen till varför Riksbanken kan påstå att vi har deflation är på grund av att man kollar på specifika prisskillnader. Om priset på allt har gått upp medan priset på IT/Media går ner så säger Riksbanken att vi har deflation och inte inflation. Detta då man antar att högre priser drabbar hela befolkningen när penningmängden ökar. Fast deras antaganden stämmer inte. När Riksbanken trycker pengar sprids pengarna ojämnt i ekonomin. Om Riksbanken mätte penningmängden (orsak) istället för högrepriser (verkan) så skulle vi har mycket mer inflation. Bara antalet elektroniska pengar som överstiger antalet sedlar ligger på 90% vilket innebär att vi har minst 90% inflation. Man kan säga att staten manipulerar statistik genom att ändra definitioner.

Anledningen till varför Riksbanken vill trycka pengar är för att få ner räntan. När vi har mycket kapital sänks räntan då vi har helt enkelt råd att låna ut mer pengar. Det innebär att Riksbanken är först ut med att få pengarna då man skapar dessa. Därefter kommer olika institutioner som har hand om utgivningen av lån så som exempelvis banker och vissa försäkringsbolag. Det är dessa aktörer som sänker räntan utifrån vad Riksbanken har tryckt. Att Riksbanken ger gratis pengar till storbankerna gör att storbankerna kan ta större risker då man inte riskerar sina egna pengar, detta kallas för Moralisk risk eller Moral Hazard på engelska.

Storbankerna

Storbankerna har ingen egen sedelpress däremot använder man sig av fractional reserve banking. Detta innebär att 90% av dina pengar lånas ut till nästa person som vill låna pengarna. Om du har lagt in 1000 i ditt sparkonto lånas 900 kr ut under en obegränsad tid. Även om det fortfarande står att du har 1000 kr i ditt bankkonto så kan du bara ta ut 100 kr om flera personer vill ta ut pengarna samtidigt. Först till kvarn gäller. Vem är det som får pengarna? Oftast är det investerare som har direkt samarbete med bankerna. Investerare vill utvidga sina investeringar då man är rädd att någon annan hinner före ifall man själv inte lånar pengarna först. När dessa personer investerar pengarna så leder det till högre priser via budgivningsprocessen. Det kan exempelvis handla om att man vill bygga nya bostäder. Sist i kön är vi konsumenter som ska hyra bostäderna. För att vi ska ha råd så måste vi låna. Vilket är billigt med tanke på att Riksbanken sätter räntan på 1%. Däremot så måste vi låna mer allt eftersom att värdet på våra pengar sjunker. Det är därför många personer har flera lån. Om vi inte tar nya lån ska kan vi helt enkelt inte betala av gamla lån. För att vi ska få nya lån så måste Riksbanken trycka nya pengar så att storbankerna kan sänka räntan ytterligare och så fortsätter processen i samma veva.

När det gäller jobbskatteavdraget så anser jag att den är mer eller mindre irrelevant då det handlar om väldigt lite pengar i förhållande till hur mycket skulder som befolkningen och staten har. Under ett valår diskuterar alla partier om hur många miljoner man ska ge till vissa grupper. Sanningen är att statens skuldsättning ligger på minst 1,2 triljarder kronor. Sveriges befolkningen (särskiljer på statens lån och befolkningens) ligger på 18:e plats i hela världen när det gäller hur mycket man har lånat. Att både staten och befolkningen är djupt belånade tyder på att vi har inflation. Anledningen till varför fattiga har fått det kärvare är för att värdet på våra pengar försvinner. För att hinna ikapp prisinflationen så måste man låna mer pengar vilket leder återigen till prisinflation.

För att klargöra ytterligare. Lån är inte alltid inflation då man kan ha sparat pengar och därefter lånat ut dessa till exempelvis en småföretagare som vill bygga upp sitt företag där du förväntar dig profit tillbaka. Storbankerna har dock inga pengar utan lånar ut dina pengar i det tysta. När lån sker via fractional reserve banking så är det inflation då man lånar ut pengarna under en obegränsad tidsperiod.

Hoppas att jag klargjorde vad du ville ha svar på. Annars får du hojta till.

Källa:

Statens skuldsättning - https://www.riksgalden.se/sv/omriksgalden/statsskulden/

Befolkningens skulder - https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2079rank.html

Var pengarna går någonstans - [YOUTUBE]http://www.youtube.com/watch?v=hx16a72j__8[/YOUTUBE

Jag rekommenderar Murray Rothbards bok What has government done to our money - ljudbok här - www.youtube.com/watch?v=gFz6nXUmLdY&list=PL5FD6017428B5855C

Även Peter Schiffs youtube klipp om husbubblan som han spådde ett par år innan det skedde är intressant - Peter Schiff was right - www.youtube.com/watch?v=2I0QN-FYkpw

Tackar för lektionen. Jo, jag tror att jag fick svar på min fråga. Inflationen i pris på varor kan bara upprätthållas så länge räntan fortsätter att sjunka, annars kommer skuldsättningen innebära att varor blir allt svårare att köpa, då alla är mer eller mindre upptagna av att betala tillbaka gamla skulder. Men vad händer när räntan blir noll, eller rentutav negativ? Jag tänker så här: Det borde infalla en tidpunkt, rent teoretiskt, när alla är så skuldtyngda att endast 0% ränta är möjlig för att upprätthålla en ekonomisk aktivitet; en tidpunkt när vi alla är slavar under en exponentiell skulddrivning.

Med samma logik har en lärare 18000 skattefritt i månaden. En sjuksköterska något liknande. Och med en inkomst på 156 000 i månaden brutto blir det knappast 100 000 netto.

Det stämmer att även andra offentligt anställda får skattefria pengar men summan man får är småsummor jämfört med Stefan Ingves, en lärare eller sjuksköterska får exempelvis inte så mycket i lön att de kan betala av sina lån och även investera i dyra aktier så som Ingves kan. Det med 100 000 netto var ett exempel för att det är lättare att tänka sig runda tal.

Sorry för det sena svaret. Kompletterar med ett långt svar istället :)


Om ränta betyder kostnaden på lånet av pengar så innebär negativ räntan mer eller mindre tvärtom det vill säga kostnaden på sparandet av pengar. I vanliga fall med positiv ränta så innebär det att kunden öppnar ett sparkonto hos banken med exempelvis +3% ränta per år. Om kunden sätter in 100 kr så ska man få 103 kr tillbaka nästa år. Vid en negativ ränta på -3% per år så innebär det att man alltså får betala 3 kr och får endast 97 kr tillbaka av samma 100 kr sedel. Man kan med andra ord säga att det är en form av skatt på sparande.

Man skulle kunna argumentera för att vi redan har en negativ ränta då inflation förstör värdet av våra pengar trots att vi sparar pengar men det här är då en indirekt form av negativ ränta. En direkt negativ ränta skulle vara direkt skatt på sparande. Cyperns bail-in är ett exempel på detta. Här skulle alla sparare som hade över 100 000 euro i sparkontot skatta en viss procent till EU. Officiella uttalandet var att rädda storbankerna som var på väg att kollapsa likt Too Big To Fail. I praktiken innebär detta att EU tar folks besparingar och ger pengarna till investerare som ska i sin tur buda upp priserna och låta högkonjunkturen att fortsätta.

Kan man verkligen införa en direkt negativ ränta? I en normal marknad skulle ingen person ha ett incitament till att spara pengar i ett sparkonto ifall det fanns andra alternativ. Om bank A har negativ ränta medan bank B har positiv ränta så kommer folk röra sig till bank B då man tjänar på att ha pengarna hos den banken. I en centralplanerad marknad vill staten försöka tvinga både bank A och B till att införa en direkt negativ ränta genom lagstiftning.Tanken är att kunden inte ska kunna fly till bank B och tjäna pengar på att spara likt det första exemplet. Men staten har räknat bort ett par alternativ som kunden faktiskt har trots lagstiftningen. Ena är att lägga alla fiat-pengar under madrassen och då hamnar man i en +-0 situation så länge som ekonomin inte drabbas av hög prisinflation. Det andra alternativet är att spara i inflationsskyddade handelsvaror så som exempelvis ädelmetaller. Det här innebär i verkligheten att en direkt negativ ränta endast skulle skapa ett incitament för kunder att fly från bankerna vilket man gjorde under Cypernkrisen.

När man annonserade att en bail-in skulle inträffa så ville sparare fly från bankerna snabbare än väntat. Anledningen till varför sparare ville ta ur pengarna från sparkontot var för att rädda sina besparingar. För att förhindra bankruns var den cypriotiska regeringen och centralbanken tvungen till att införa en bank-holiday. Det betyder mer eller mindre att staten stänger ner bankerna tillfälligt i syfte till att pumpa in fysiska sedlar och mynt. När bank-holiday var över kunde kunderna hämta ut sina pengar vilket gjorde att paniken tillfälligt avtog. Här ser man hur en direkt negativ ränta misslyckades i praktiken. Man kommer troligtvis försöka igen i större skala men kunderna kommer att reagera på samma sätt. Det spelar ingen roll om man stjäl pengar på statlig eller federal nivå för folk kommer att göra allt för att rädda sina besparingar. Centralbankirerna kommer med största sannolikhet inte kunna införa en direkt negativ ränta.

Man kan även ställa sig en annan fråga: Om folk flyr bankerna under en direkt negativ ränta hur kommer det sig att kunder ej gör samma sak under en indirekt negativ ränta när konsekvensen är densamme? Skillnaden är att en indirekt negativ ränta är en osynlig skatt. Priset på saker och ting går upp men man märker det inte. En anledning kan vara att vi i skolan har lärt oss att inflation är normalt och därför så reagerar vi inte på högre priser. En annan anledning kan vara att det sker så pass långsamt att vi helt enkelt inte märker av högre priser. En annan viktig orsak är att staten går steget längre genom att anställa intellektuella experter i syfte till att övertyga oss om att bankväsendet fungerar som det ska. Men oavsett vilken anledning så kommer folk att fly bankerna och även fiat när man upptäcker att värdet på våra pengar tillslut har försvunnit.

Hoppas att du fick svar på din fråga.

Silvermedia:
"Sanningen är att statens skuldsättning ligger på minst 1,2 triljarder kronor."

1 miljon = 1.000.000
1 miljard = 1.000.000.000
1 biljon = 1.000.000.000.000
1 biljard = 1.000.000.000.000.000
1 triljon = 1.000.000.000.000.000
1 triljard = 1.000.000.000.000.000.000

Sveriges befolkning består av ca: 9 miljoner personer. 1,2 triljarder innebär alltså ca: 130 miljarder per person. Känns som någon är lite vilsen i pannkakan bland alla nollor. Kanske har engelskans annorlunda skala bidragit till förvirringen, de har inte varannan av orden ovan utan bara million - billion - trillion (stavningen skiljer en smula också). När man på engelska pratar om "billions dollar" handlar det alltså om miljarder dollar på svenska, och trillions dollar blir biljoner på svenska... Fast även om man av någon anledning pratar enligt den engelska skalan här på detta svenska forum blir det tre nollor fel att säga att stadsskulden skulle vara 1,2 triljarder, rätt hade där varit 1,2 triljoner. Och på svenska är stadsskulden 1,2 biljoner kronor, eller 1.200 miljarder som Riksgälden du länkar till väljer att uttrycka det, så slipper man det mer obekanta biljon-ordet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Namn_p%C3%A5_stora_tal