Riksbanken har just nu 400 miljarder kronor i form av valutareserv. Riksbanken får endast behålla valutareserven till ett värde av 135 miljarder kronor om Professor Harry Flam får som han vill. Här kommer SvD:s artikel:

Stefan Ingves förlorade nyligen maktkampen med Finansinspektionen om makrotillsynen men Riksbankschefen riskerar också att förlora valutareserven.

Regeringen förbereder nu ett beslut om storleken på Riksbankens valutareserv. Bankerna, professorer och delar av Riksgäldens ledning anser att Riksbankens valutareserv är på tok för stor och för dyr att hålla.

Därmed är en stor del av det finansiella etablissemanget på kollisionskurs med Riksbanken. Men Riksbanken som vill ta det säkra för det osäkra och behålla valutareserven på 400 miljarder har fått uppbackning av finansminister Anders Borg.

Efter finanskrisen 2008 bestämde regeringen att frågan om Riksbankens finansiella oberoende och valutareserv skulle utredas. Harry Flam, professor i internationell ekonomi vid Stockholms Universitet, fick i uppdrag att leda utredningen. Han kom fram till att den valutareserv som Riksbanken i dag har, drygt 400 miljarder kronor, är för stor.

Jag tror att det ligger en ärlig ängslan bakom, men Riksbanken har inte på ett trovärdigt sätt kunnat redogöra för det stora behovet av valutareserv, säger Harry Flam.

Han föreslår att Riksbanken får 125 miljarder i valutareserv och om Riksbanken använder den för att stödja banker som lider brist på valuta, får banken rätt att ersätta den utlånade valutan med ny upplåning via Riksgälden.

Slutsatserna går stick i stäv med Riksbankens uppfattning. Så sent som vid årsskiftet ökade Riksbanken valutareserven med 100 miljarder kronor till sammanlagt 400 miljarder kronor. Riksbanken anser att bankernas lånebehov utomlands kan skapa en brist i utländsk valuta i en kris. Men alla antaganden som gjorts för beräkningarna redovisar man inte.

Ett annat argument som används är att under finanskrisen fick de svenska bankerna stöd i dollar med motsvarande 240 miljarder kronor. Ett argument Harry Flam sågar.

– Frågan är om de pengarna behövdes. Det bara en av fyra banker som verkligen hade problem. De övriga hade ett val och lånade för att Riksbanken hade bättre villkor än marknaden i övrigt, säger han.

– Situationen är också radikalt annorlunda i dag och det finns krav på att bankerna ska hålla egna valutareserver, avslutar Flam.

Regleringen kring bankernas risktagande i utländsk valuta har skärpts under senare år. Bankerna måste hålla valutareserver så att de kan klara sig minst en månad utan tillgång till internationella marknader.

Riksbanken anger också Anders Borgs lånelöfte till IMF som skäl till en stor valutareserv. Sverige har lovat att ställa upp med motsvarande 100 miljarder kronor i lån till den internationella valutafonden. Men att motsvarande belopp måste ligga i Riksbankens kassa ifrågasätts också av Harry Flam.

– IMF har god framförhållning och det finns gott om tid att låna upp pengar vid behov.

Regeringen har nu att ta ställning till Riksbankens valutareserv. Anders Borg har uppgett att det är bankerna som ska betala för den växande valutareserven, men än så länge är det fortfarande skattebetalarna som finansierar den.

Med tanke på att kostnaden för att hålla en valutareserv på 400 miljarder kronor uppgår till runt 500 miljoner kronor per år är frågan viktig.

– Det är egentligen finansmarknadsminister Peter Normans område, men situation är besvärlig då Anders Borg vid flera tillfällen givit sitt stöd till Riksbanken, säger Harry Flam.

Några teorier om varför Riksbanken vill ha så stor reserv? Ligger det i Stefan Ingves personliga maktbegär, eller finns det högre makter i rörelse?

Idag är Fiatvalutornas värde mätt i förhållande till varandra (floating exchange rate). Om dollarn går upp, går kronan ner. Dollarn är världsreserv valuta. Man kan därför ha två antaganden. Ena antagandet: Riksbanken är rädda för att kronans värde ska minska och därför backar man upp kronan med en annan valuta. Andra antagandet är att man tror på dollarns uppgång då den är en världsreservvaluta.

Riksbanken vill -trots oron om att kronan kan tappa värde- inte sluta trycka pengar i syftet att stärka kronan (Ingves är rädd för prisdeflation vilket enligt monetarism är dåligt). Det gör att man ur deras perspektiv måste fylla på reserven med så mycket dollar man kan. Det är tänkt att dollarn ska fungera som en balansvåg mellan dollarns värde och kronan. Man kan se detts som att utöka penningmängden utan att ha tryckt nya pengar. Med andra ord importerar vi inflation.

Varför har man så stor reserv? Min teori är att Riksbanken inte har koll på hur mycket pengar man faktiskt har skapat och det som bankerna har skapat. Det är kanske därför man hellre vill "ta det säkra före det osäkra". Ur deras synpunkt är det bättre att ha för mycket dollar än för lite.

Riksbanken gör dock ett stort misstag. Vanliga konsumenter är inte intresserade av att köpa dollar eller andra Fiatvalutor för den delen. Vi konsumenter sparar inte i svenska kronan för att köpa amerikanska dollar. Vi konsumenter sparar i kronan för att man kan köpa produkter med kronan. Med tanke på att Riksbanken inte ser detta så är man blind för den verkliga inflationen som finns ute i ekonomin.

Harry Flam verkar med all tydlighet gå det nuvarande dysfunktionella systemets ärenden. Han vill ju att Riksbanken ska sälja ut hela guldreserven också.

http://viktualiebrodern.wordpress.com/2013/01/30/harry-flam-foreslar-utforsaljning-av-riksbankens-guldreserv/