De pålästa vet kanske att President Roosevelt 1933 såg till att staten skulle "köpa" (läs, ta) befolkningens privata guld.
Man fick en mycket dålig kurs vid "försäljningen" (läs, konfiskeringen). Mycket dryga efterräkningar/straff proklamerades för de som vägrade. Att detta inte är känt via historieböckerna idag är ingen slump.
Nu är det dags igen: http://www.shtfplan.com/precious-metals/insider-report-us-government-will-confiscate-gold-when-it-touches-2000_02182011
De som använder bankfack, bör väl skaffa egna kassaskåp istället
De som man ser här på denna bloggen, undra över hur man skall berätta för skattemyndigheten i deklarationen vad man köpt och sålt, kan väl skicka iväg era tillgångar med en gång. Har ni tur kanske skattemyndigheten står för frakten.

Våra amerikanska själsfränder kommer inte att ge upp så lätt:



Saxat från kommentarerna i länken ovan. Säga vad man vill om jänkarna, men de är jäkligt måna om att försvara de sina och sitt eget :-)

Intressant info förresten, såvida allt inte är påhittat.

Såg nyligen, på Max Keiser tror jag det var, att FBI släppte notis om att de har rätt att öppna bankfack och ta värdesakerna...
Före gången det hände fick de inte ta guld och silver mynt, endast tackorna...

Nu är ju Sverige långt från USA men jag har faktiskt tänkt i liknande banor, att bankfack inte känns så trygga. Jag har absolut noll förtroende för banker (och staten) och har ingen lust att förvara mina värdesaker där. En konfiskation här hemma verkar omöjlig men genom historien är det mycket som varit "omöjligt", men hänt ändå. När skuldkorthuset väl brakar ihop så kan det gå fort, med nya märkliga lagar och dekret från den ena dagen till den andra. Och så sitter vi där - "nej men...SÅ kan de väl inte göra?!?"

Frågan är ju var man ska göra av glittret istället. Man kan ju inte gärna lägga det i skafferiet...

Själv har jag kassaskåp och har även skrivit om det i länken. Långt från statens långa fingrar och inlåst bakom ett par hundra kilo järn...

Instämmer. Det är någon form av mänsklig mekanism som gör att vi har väldigt svårt att föreställa oss något som inte har hänt. Historien är full av händelser som i efterhand verkar vara självklara att de skulle inträffa, men som bara ett fåtal människor förutspådde innan de inträffade.

När jag var liten rasade Tjörnbron för att ett fartyg körde in i den. När man tittar på den gamla brons konstruktion verkar det helt ofattbart att ingen såg faran med att ha en sån bro i en hårt trafikerad farled, men det var OTÄNKBART att en sådan olycka skulle inträffa. En snubbe med terroristsympatier kommer in till en flygskola, men vill inte lära sig landa eller starta, bara flyga rakt fram. Inga varningsklockor ringde. Det som hände 9/11 var OTÄNKBART.
Tiden innan Berlinmuren föll ansågs det omöjligt att den skulle falla. Det var för alla som levde då, tyskar eller inte, OTÄNKBART. Alla enskilda händelser som inträffade hösten 2008 ansågs, om inte otänkbara, så i alla fall högst osannolika dagen innan de inträffade. Tänk efter, var det någon, en enda människa, som för bara någon månad sedan trodde att Mubarak och Ben Ali skulle tvingas avgå på grund av folkliga resningar, samt att halva arabvärlden skulle vara i uppror? Vi blir alltid överraskade.

Instämmer helt.
Peter Englund, historikern, skrev en intressant bok med följande sens moral efter att ha redogjort för ett antal katastrofer som Hiroshima, eldstormen i Hamburg pga de allierades bombning osv osv: Det är inte det vi kan förställa oss som vi har anledning att vara rädda för. Det är det som ligger långt utanför vår fattningsförmåga som är de största hoten.
De flesta har en tendens att blunda för hot även när de stirrar dem i ögonen. Dessutom hoppas vi på att någon annan ska rädda oss. I Sverige är denne andre samhället!
Lycka till med investeringarna dom kommer att behövas.