Riksbankschefen Stefan Ingves visar gång på gång att han tror på ekonomiska teorier som inte är förankrade i verkligheten. Under en utfrågning i SvD:s chatt valde en läsare med användarnamnet ”Olle Rosen” att ställa följande fråga:

”Hej, Jag undrar varför deflation anses så farligt, vi skjuter ju inte upp konsumtion av t.ex datorer/elektronik trots att priserna sjunker?”

Stefan Ingves svarar:

” Det är en sak om priset på någon enskild vara faller, en helt annan sak om alla priser faller samtidigt. Då kommer alla att vänta med att spendera till i morgon, den ekonomiska aktiviteten stannar av och arbetslösheten stiger. Erfarenheterna från Japan visar att det kan vara både svårt och ta lång tid att ta sig ur ett sådant negativt ekonomiskt förlopp. Därför är deflation inte bra.”


Stefan Ingves tror med andra ord att befolkningen kommer stanna av hela ekonomin ifall vi slutar spendera. Detta stämmer inte då Ingves glömmer två saker. Ena är att vi människor är hela ekonomin och det andra är att vi inte slutar spenderar för alltid.

Ingen människa skulle vara så dum att sluta spendera pengar på mat för alltid då det skulle leda till dennes död. I och med att ingen människa är så dum kommer det inte med andra ord leda till massvält. Av samma anledning skulle ingen sluta spendera pengar för alltid när det gäller andra produkter ifall det permanent skulle sänka ens levnadsstandard.

Folk som sparar sina pengar nu gör detta i syfte att spendera sina pengar i framtiden. Detta leder till mer framtida tillväxt. Ingves fokuserar bara på nutida efterfrågan och inte framtida.

Om en viss sektor drabbas av arbetslöshet nu innebär detta att dessa arbetare kommer bli anställda i framtiden då deras jobb inte behövs just nu.

Ifall arbetarna arbetade där ändå skulle det vara slöseri med resurser då dessa exempelvis producerade mat som ingen ändå äter. Arbetarna tjänar inte på detta då man slösar sin tid i en sektor som inte ger inkomst och konsumenter förlorar på detta då värdefull mat går till spillror.

Vad händer med arbetarnas jobbsituation under tiden? Dessa personer kommer hitta jobb i andra sektorer där det faktiskt finns en riktig efterfrågan.

Det är dessutom inte schysst av Ingves att hänvisa till Japankrisen utan att vara specifik med källor, referenser och årtal där vanliga medborgare som inte har någon utbildning i nationalekonomi kan dubbelkolla Ingves påstående. Inte nog med detta har Ingves fel om den japanska krisen (1985-2000) då det snarare var inflationen som skapade krisen och inte deflation:

Japankrisen

Den Japanska ekonomin var efter andra världskriget i en högkonjunktur. Efter andra världskriget kunde Japan istället för att bygga bomber och flygplan spara sina resurser och pengar till annat vilket ledde till en omfördelning av kapital från militärsektorn till den privata sektorn.

Folk började istället spara inför framtiden vilket är bra om man nu inte gillar att spränga saker upp i luften. Under denna tiden kallades den japanska ekonomin för ”mirakel ekonomin”.

År 1990 hamnade dock den Japanska ekonomin i en lågkonjunktur till synes utan förklaring. Det som hände från det tillfälle att folk sparade sina pengar tills dess att ekonomin började gå dåligt har att göra med att den japanska centralbanken började bli allt mer aktiva med sin penningpolitik.

Från år 1986 till år 1990 valde den Japanska centralbanken att införa en expansiv inflationspolitik på 10,5% inflation per år. Den japanska centralbanken valde dessutom att sänka styrräntan från 5% till 2.5%.

Den japanska ekonomin påverkades till synes inte mycket under mellanåren då prisförändringarna i ekonomin inte var signifikanta. Japans ekonomi reagerade på centralbankens intervention först under början av 90-talet. När centralbanker överlag trycker pengar drabbas inte ekonomin av prisinflation på en gång då det dröjer innan pengarna når alla delar av ekonomin.

När inflationen började ta fart drabbades följande områden: Priset på tillgångar, den japanska börsen och bostadsmarknaden började även stiga. Priser började stiga så mycket att den japanska valutan riskerade att dö. Den japanska centralbanken höjde därför styrräntan fem gånger från 1989-1990.

Efter dessa räntehöjningarna kollapsade därför dessa inflaterade priser. Bostadspriser sjönk exempelvis med hela 80% från 1991-1998 (1). Anledningen till varför det dröjde så lång tid för ekonomin att återhämta sig har att göra med för hög inflation. Centralbankens deflationsprocess dröjer också det en lång tid. Hur lång tid har att göra med hur mycket pengar centralbanken faktiskt skapade.

Ju mer pengar det finns i omlopp desto längre tid dröjer det för befolkningen att ”hämta in” alla pengar i syfte att spara. Detta kan likställas med en alkoholmissbrukare som har missbrukat i 20 år. Ju längre man har missbrukat desto svårare blir det för missbrukaren att återhämta sig till skillnad från en missbrukare som endast har missbrukat under 1 år.

Att Stefan Ingves skyller på deflationen är samma sak som att missbrukaren skyller på baksmällan och inte det faktum att missbrukaren drack för mycket.

Om det var deflationen som var problemet hur kommer det sig att den japanska centralbanken var tvungen att avsluta sin expansiva penningpolitik?

Den japanska centralbanken gjorde spekulanter fulla genom att ge ut för mycket billig kredit under en alldeles för lång period. När kredit blir artificiellt billigt kommer den inhemska valutan att tappa värde då det inte längre blir värt att spara.

Av denna anledning var den japanska centralbanken tvungen till att sluta trycka pengar och då kom baksmällan för alla som var beroende utav lån. Ju längre styrräntan fortsätter att vara låg desto mer personer blir beroende utav lån.

Stefan Ingves har inte lärt sig från Japankrisen och Sverige kommer därför riskera att möta samma framtid som Japan om Riksbanken inte väljer att höja styrräntan inom en snar framtid annars riskerar svenska kronan kraftig stryk.

Om Japankrisen:
1 - https://mises.org/daily/1099/Explaining-Japans-Recession

Ett talande citat för Ingves och det säger även mycket om den rådande samhällsandan. Kort perspektiv och konsumera dig till lycka. Spara och Slösa har bytts ut till Slösa och Slänga.

Den är en smula skrämmande ett en person med sådan makt inte ser igenom det kortsiktiga resonemanget.

Håller med. Med det fanns ett par bra frågor från SvD:s läsare men tyvärr sprider Ingves många klassiska myter och Ingves är ganska skicklig med att undvika vissa frågor så det blir tyvärr väldigt svårt för många läsare att bilda en rättvis uppfattning om ekonomin.