Man måste vara helt hjärntvättat om man inte ser att folk ser olika ut. Om dom har olika inre kvaliteer är en helt annan sak.

Är du säker på att du inte kan läsa tankar ? :)
Du beskriver nämligen nästan exakt mina tankar, känslor, observationer och var mitt medvetande är just nu.

Jag har börjat med meditation för att förstå denna fantastiska energi som vi ger etiketten "medvetande" och varför jag alltid upplever känslan av att det finns ett större allomfattande medvetande som inbegriper all materia och andra medvetanden (människor).

Har upplevt att det är vanligt att ingen riktigt kan ge en förklaring eller sätta en etikett eller kategori på detta större medvetande då det verkar förnimmas via den högra hjärnhalvan som har med kreativitet att göra och inte den vänstra hjärnhalvan som har med logik att göra.

För mig personligen upplever jag det som en kombination av tre saker.

Det första är ungefär som när man fokuserar på något, t.ex. om man läser, och man känner på sig att någon tittar över axeln. Inte exakt så men "lite" så.

Den andra liknelsen är som en sorts energi med en ljus färg. Inte helt vitt, men några grader under helt vitt.

Den tredje är en känsla. En känsla av lugn och avslappning och som av kärlek.
Ibland är det en feminin kärlek, ibland en maskulin. Min egen inbillning är att det är min farmor och farfar.

Det är som en kombination av dessa tre saker. Som sagt, svårförklarat. :)

Började ganska nyss med att läsa Tao te ching - https://en.wikipedia.org/wiki/Tao_Te_Ching
Den är ganska svår och kryptisk får jag erkänna men jag läser ett av de (väldigt små)
kapitlen per vecka.

Samma kapitel en gång per dag. När jag läser fokuserar jag all min energi på det och försöker mitt bästa att vara "i nuet".

Sedan "säger jag till" mitt undermedvetna att arbeta med detta under resten av dagen och innan jag somnar på natten.

Meditationsformen jag valt är zen, eller den delen där man lär sig att bara observera vad som händer utan att lägga några känslor i det.

De båda är väldigt lika i sin filosofi på det sättet. Har hjälpt mig praktiskt en hel del redan faktiskt då jag fortfarande har ett jobb. Brukade tidigare bli väldigt mycket upp i varv när en chef ville att man skulle trolla med knäna.

Numera observerar jag bara vad människan (chefen) säger och väljer medvetet först om jag vill associera mig med det som sägs, och sedan om jag väljer att göra det så väljer jag själv hur jag reagerar på det, både känslomässigt och logiskt.

Fantastiskt stor skillnad när man tar kontroll över sina egna val, tankar och känslor i sådana lägen, och jag är bara en glad amatör. :)

Lugnare, gladare, ingen stress och det ger effekter som jag inte såg också. Mer respekt generellt, männsikor som frågar mig om råd och plötsligt en massa förfrågningar om jag inte vill följa med på det ena och det andra efter jobbet.

Det enda jag ändrade var att ta kontroll över mitt egna undermedvetna och göra om det till medvetenhet.

Trevlig allhelgona du med Einstein. :)

/Robban

Att systematisera är den idag vanligaste formen av att göra verkligheten man upplever begriplig.
Det är också ett sätt att förenkla en omgivning man inte fullt förstår. Ofta används ordet modell synonymt.

Att skapa en modell är också ett sätt att förenkla den verklighet man inte helt kan förstå.
Ett system (därav ordet systematisera) byggs upp av en modell. Det fina ordet för detta är derivat ( = att extrahera något ur något annat).

Så, att kategorisera är att modellera (också känt som att planera i dagligt tal).

Att verka på en modell eller plan är att systematisera.

Mer konkret exempel:
Kalle skapar en plan för att sälja X. För att "göra verklighet" av sin plan så verkar
Kalle på planen genom att marknadsföra sin plan till Olle som kontrollerar Y antal siffror
som existerar i en dator som i sin tur kontrolleras av en "bank" ( = i dagligt tal "pengar")

Lyckas Kalles verkan och Olle ger honom tillåtelse att ta virtuellt ägarskap av "bankens" siffror så kan Kalle systematisera (skapa ett företag) utifrån sin modell (affärsidé)

(Genom att nämna det jag gjort hittills ovan i ord så har jag också själv modellerat, systematiserat och kategoriserat). ;)

Att kategorisera i sig är inte gott eller ont. Det är en idé, en teknik, ett verktyg.
Ofta gör det livet hanterbart.

Det är hur man själv medvetet väljer att använda sig av idén/tekniken/modellen/systemet
som kan skapa problem eller inte.

Personligen ser jag det som en dålig idé att kategorisera levande varelser.

Att kategorisera icke-levande ting (vad det är kan man filosifera vidare om) ser jag personligen som mindre dåligt (egen kategorisering igen om ni är med mig ;) )

Allt enligt min uppfattning. :)

Fin tanke att inte systemstisera djur- och växtriket. Men det blir väll ett litet steg bakåt. Svårt att vara bonde när man ska berätta om vilka djur man har på gården.

Det är faktiskt fullt möjligt, nollpunktsfältet/energin är källan och genom den är vi alla en del utav. Har du utvecklat din intuitiva/mediala förmåga är din potential närmast obegränsad till vad du kan "åstadkomma". Läs gärna boken "Fältet" som är skriven med bakgrund av och stöd av vetenskapen. Kvantfysiken är spännande och ändå vet vi inte så mycket om denna relativt nya gren.


Jag läser det du skriver och förstår precis vart du befinner dig. Det är en spännande resa och väl öppnat dörren till det spirituella och andliga vänder du aldrig åter till det liv du kom ifrån.

Rekommenderar starkt att du läser Chris Bourne "Five Gateways". Skulle förvåna mig ifall du inte kommer att anse den vara en utav de viktigaste och bästa bland de böcker du läst hittills. Så var det i alla fall för mig. Den bör läsas mer än en gång eftersom det är mycket att ta in och reflektera över.

:-)

Vad är det för fel på Sverige åt Svenskarna. Vi behöver ingen religion från mellanöstern eller Indien. Hedendomen drevs ur Norden med våld. Visst det kan hjälpa att fokusera på andningen, men det tar dig bara en bit.

Nu sysslar du med lite halmgubbe-argumentation. Kollar du efter har jag inte påstått något om existensen av raser, jag tycker inte det faller på mig att definiera rasbegreppet.

När det gäller självklarheten av medvetandets betydelse så håller jag inte med. Det finns helt enkelt inte empiriska data på vilka man entydigt kan komma till en sådan slutsats - det verkliga statistiska underlaget är nämligen väldigt tunnt.

Det man observerar på medvetandefronten är bara sitt egna medvetande. Utifrån dett gör antagandet att alla andra måste ha medvetande (man projicerar sina egna attribut på andra), men vilka grunder har man egentligen för att kunna göra en sådan generalisering? Det enda man kan observera är folks reaktioner på olika stimuli, men om man skulle kunna förklara reaktionerna på andra sätt än som konsekvens av ett medvetande så är inte det indiciet lika starkt längre.

Distinktionen information vs kunskap (hur du nu definierar det - om du alls gör det) ger dig nog inte heller någon hjälp då det inte utifrån sett är någon skillnad.

Här finns flera definitioner på ras:
http://sv.metapedia.org/wiki/Människoraser

Det förknippas tyvärr alltför mkt med 90-talets wt-slödder snarare än han som faktiskt myntade det, Per-albin Hansson.

Nja, nu tycker jag att du slingrar dig lite här. Om du håller med mig att det inte finns någon bra definition på ras så förstår jag inte varför du vänder dig emot såna som inte vill använda det. Du skriver: "Rasbegreppet har förnekats, men jag har inte fått någon vettig redogörelse varför det är fel - annat än PK-floskler." Om du däremot anser att det har ett existensberättigande så bör du också kunna förklara varför det ska användas och vad det betyder.

Egentligen borde jag inte behöva argumentera för mitt påstående om medvetandet, du kan konsultera vilken kunskapsteori som helst och de kommer inte att motsäga det. Att vi inte empiriskt kan bevisa existensen av andras medvetanden är naturligtvis sant, åtminstone om man kräver hard proof, men antagandet att andra besitter medvetande är inte mindre långsökt än antagandet att våra sinnesintryck berättar något verkligt om världen, vilket är vetenskapens utgångspunkt. Betvivlar du det? Vad gäller distinktionen mellan information och kunskap så kan jag varmt rekommendera idéhistorikern Sven-Eric Liedmans "Ett oändligt äventyr". Jag kan bidra med ett eget exempel:

En DVD-skiva är inte en film. Det är en plastbit med infrästa spår, ett medium, alltså bärare av information. Det är först när plastbiten förs in i en DVD spelare, bilder projiceras på en TV-skärm OCH en person tittar på resultatet som filmen uppstår och kunskap uppnås. Hade vederbörande saknat medvetande hade inga minnen kunnat bildas. Informationen hade möjligen kunnat lagras i människan på samma sätt som information lagras i en dator, men då det inte ger upphov till känslor eller reflektioner, så kan man inte tala om kunskap. Av den anledningen är det olyckligt att man talar om en dators minne, vilket Liedman tar upp. Vi talar inte om att en bok har ett minne och de är i grunden samma. Den enda skillnaden är att en dator kan processa information, vilket kan ge upphov till ny information, men aldrig kunskap, såvida inte datorn skulle kunna utveckla artificiellt medvetande vilket jag starkt betvivlar. Kunskap är ett andligt fenomen.

Ja men senast jag hörde det var från Fredrik Reinfeldt pappa i denna spännande intervju:
https://www.youtube.com/watch?v=5FbyI6nYDII

Tack för boktipset Einstein, jag ska kolla upp boken. :)

Nollpunktsfältet har jag läst om lite. Spännande saker. Ingen vet ju vad energi egentligen är,
man har bara en förklaring om vad man tror att det kan vara.

Det är lite som att sätta en etikett på en säck potatis och skriva "potatis" och på samma sätt
ge en etikett på ett naturfenomen och skriva.. hmm.. vi kallar det "energi" och lämna det därhän. :D

Senaste månaden har jag börjat fördjupa mitt studie av medvetandet, dels av nyfikenhet och
dels av insikt att allas vår kraft till att förändra oss själva och verkligheten verkar finnas här.

Ger ett par egna tips om bra böcker som ligger i min egen "backlog" att läsa efter
diskussioner och egna eftersökningar.

Observera att jag inte har läst dessa (eller lite delvis bara) ännu men jag delar med mig ändå,
hoppas det är ok. :)

Vad gäller kraften i att ta kontrollen över sitt medvetande så har jag börjat studera
Tao Te Ching av Lao Tzu. Den är inte helt enkel att läsa. Korta kapitel med vad som känns kryptiskt när man först läser den.

Jag har insett att man inte ska läsa denna text snabbt utan det är insikter i alla ord som man bör beakta. Bör läsas sakta och med eftertänksamhet.

Ta ett kapitel i taget sakta. Ta tid att fundera över vad författaren verkligen menar med det denne skriver innan man går vidare. Totalt 180 grader mot dagens Facebook-samhälle.

Den andra boken som ligger på min lista är Marcus Aurellius - Meditationer.

Jo, det är faktiskt den tidigare kejsaren av Rom. Dennes personliga dagbok.
Varför denna slags bok ?

Den ska vara ett utmärkt exempel på hur en Riktig man (medvetet stort R) bör agera, tänka och vara.

I dagens samhälle är mannen marginaliserad. Energin från mannen
(se där, jag använder energi-etiketten) är dock nödvändig för att skapa och
behålla en god balans tillsammans med kvinnans och därmed i familjen och i förlängningen samhället.

Ser fram emot att läsa denna bok och lära mig mer om hur en verklig man är och agerar.

Lite tragiskt att läsa sista meningen kanske, men detta finns inte längre i det "moderna" samhället utan denna kunskap och erfarenhet lever i dagens läge endast kvar i ursprungsbefolkningarnas stammar och är något jag själv och samhället i stort törstar efter och behöver.

Jag behöver lära mig detta också.

Vi bör lära från dessa människor och respektera dem. Alla kommer att må ganska mycket bättre då.

Sista boktipset är Robert Moore - "King, Warrior, Magician, Lover: Rediscovering the Archetypes of the Mature Masculine".

Denna är på engelska. Kunde inte hitta en på svenska men jag gör en vågad förutsättning att
detta inte är ett problem. ;)

Denna bok hänger ihop med Marcus Aurellius bok och beskriver en urtyp eller förebild som män
brukade följa i lång tid men som dagens samhälle har hamrat ur många män.

Detta medvetande lever dock kvar då naturen är såpass finurlig att det inte endast är arv och erfarenheter från en eller ett par generationer som ärvs till följande generationer utan saker som existerat i (tusentals om inte längre) år som visat sig givande för fortlevandet av vår art finns kvar i oss.

Det fick mig att förstå varför ursprungsbefolkningar har riter där de ärar och frågar råd från döda förfäder.

En dimension jag tidigare inte förstod och fick ett "aha" av.

Har inte läst den, men lyssnat på en kort del av den.

Det var dagens boktips. :)

/Robban