Ursprungligen postat av Snaken
Till Nina och den obetalbare
2 nya namn/beskrivelser har jag visst fått. Förut var jag en "barn unge" men det blev ändrat yill "sura gubben" :)
Tydligen är jag också kvasiintellektuell. Jaja kärt barn har många namn.
Nina du antyder också fortfarande att jag och signaturen Skyking är samma person. Varför?
Nina min tanke var inte att förknippa dig med ödlor. Det jag menade är att i detta forum sprids en hel del vansinniga uppfattningar. Investering i ädelmetaller är lockande för folk med en dyster syn på samhället. Jag ville bara visa dig att trots inga som helst belägg får folk här för sig de mest underliga saker. Eller de får inte bara för sig, de "vet". Och så blir de sura när folk inte delar deras vanföreställningar. Referenser lämnas sällan och skeptiker misstros.
Länk till NinaSom du ser tror en person här på fullaste allvar att reptilvarelser styr i USA och i andra länder. Håller med om att det verkar vara en galning i farten.
Och till Obetalbar. Eftersom du ogillar det du uppfattar som svåra ord gör jag nu mitt bästa för att på ett pedagogiskt sätt förklara för dig vad jag menar.
I lilla landet Brunbotten bor en vätte som heter Eskil. Det är en fin, solig dag den 7 maj 1999. Eskil har hört att det finns ett berg som heter guldfjället och han vill gärna se det. Han åker till en liten stuga 282,4 möh där han träffar en av bröderna Bull som bor på fjället. Bull1 visar vägen upp för fjället. I Brunbotten motsvarar 1 år på jorden ca 1 timme.
De vandrar i ett underbart väder i nästan 9 timmar till höjden 1011,25 möh då Bull1 plötsligt stannar och vill ta paus. Det är den 17 mars 2008.
-Va fan det här är ju en fantastisk vandring, kom igen nu Bull1!
-Nej, det är viktigt att ta en paus innan vi går vidare. Det finns en ravin längre fram och vi måste vara utvilade så att vi tryggt kan gå runt den.
Vekling tänker Eskil och fortsätter ensam och lämnar Bull1 som slår läger.
En tjock dimma lägger sig över fjället. Eskil är en man som inte backar för utmaningar och tänker att det bara är att fortsätta upp.
-Det har ju gått så bra hittils. Glad i hågen fortsätter han men snubblar på en rumpnisse och faller handlöst ned för den branta björnraviner. 299 meter tumlar han ner och vaknar upp blåslagen på 712,5 meters höjd. Han gråter en skvätt och känner att det elaka fjälltrollet lurat in honom i dimman. Ingen har någonsin sett fjälltrollet men Eskil kan känna dess stinkande närvaro.
Så kommer Bull1s trivsamma broderBull2 och tröstar Eskil. Han uppmuntrar och säger att Eskil faktiskt fortfarande har kommit mycket högt i sin klättring. Bull2 erbjuder sig att visa vägen vidare. Eskil har ingen vidare lust att klättra mer men efter någon minut lättar dimman och Eskil känner sig väl till mods igen.
Tillsammans vandrar de till 1900 meters höjd. En tur på dryga 4 timmar. Där möter de Bull1 igen som har gått en genväg från sitt läger på 1011,25 meters höjd. Bull1 bjuder in till fika. Han har bakat kanelbullar i sin nybyggda stuga. Eskil blir också inbjuden men han känner att han har lite krut kvar i benen och vill fortsätta. Bull2 varnar för att det strax kommer okänd terräng och att Eskil måste vända tillbaka efter max 13 meter.
Eskil fortsätter vandra. Det är tjock dimma igen och han ser knappt handen framför sig.
-Bonk! Eskil går rätt in i en skylt där det står "1913 meter, Bull2 was here".
Jäklar vad häftigt! tänker Eskil.
-Om jag fortsätter lite till så kommer jag att vara den första någonsin att passera 1913 meter! Alla han pratat med är övertygade om att guldfjället är minst 2000 meter högt.
Han tar ett steg till och känner det där obehagliga suget i magen igen. Han faller och förbannar sig själv över att han inte lyssnade på Bull2.
Men fallet är inte lika högt denna gången och han kan snart vandra uppåt igen.
Det är svårt att navigera men han har på känn att han kommer att nå nya höjder. Han faller dock igen och börjar nu bli lite rädd. Han funderar på att vänta till dimman lättar och hoppas att bröderna Bull kommer till undsättning. Det är omöjligt att klättra tillbaka. Bröderna dyker inte upp så Eskil fortsätter. Det blir en synnerligen obekväm tur vidare. Snårigt och jäkligt, en riktig björnterräng.
Dessutom märker han att han faktiskt vandrar ner för fjället. Snart 5 timmar har han gått. Han ser toppen av guldfjället bakom sig och uppskattar att han förkastat nästan halva sin mödosamma klättring. Han har blivit en vresig och irriterad vätte. Han är övertygad om att fjälltrollet skickat honom på villospår. Han tycker att det var rätt beslut att fortsätta gå. Allt är fjälltrollets fel!
Om inte fjälltrollet funnits hade jag varit på minst 5000 meter nu tänker Eskil.
Eskil varnar varenda lilla gnagare han möter om fjälltrollet och dess svarta magi. De ser med oförstående ögon på honom vilket gör honom skitsur.
-Råttor! Trollhantlangare!!! vrålar han.
Om fjälltrollet finns eller inte förtäljer inte historien. Deremot har vandrare på nickel- järn- uran- bomulls- koppar- vete- och oljefjället för att nämna några råkat ut för ännu svårare vandring än Eskil. De flesta av dessa tycker att Eskil är konstig som beskyller fjälltrollet för felstegen i sin oförsiktiga vandring.
Lyckligtvis sägs det att bröderna Bull är ute och letar efter Eskil. De ska ändå när tiden är inne fortsätta upp mot guldbergets topp. Ingen vet när och var de kommer att hitta Eskil men jag har på känn att det blir snart.
Du som läser denna lilla historia om Eskil inser förmodligen att det var onödigt av Eskil att fortsätta sin vandring ensam och ramla ner för björnravinerna. Det är smart att ha en bullbroder som vandringskompanjon. Även om Bröderna Bull kommer hitta Eskil och vandra hela vägen till guldbergets topp hade det varit bättre om han tog pauser och hittade på något skoj mellan etapperna.
Angående ditt citat på slutet så är det väl hederligare att ge rätten att utge pengar till indianerna och inte till de som snodde landet?
"Would you like an appretiser sir? Perhaps some garlic bread? No thanks, I'll go straight to intravenious intake of heavy drugs please"
Ett citat från filmen Trainspotting. Bara för att det är så bra.