Citat:
Ursprungligen postat av Mats
Jag har väl inget principiellt emot skatter heller, men håller med om att det gått för långt.
Jag tror den här inställningen att det är statens absoluta skyldighet och ansvar att se till att alla har det bra, ingen blir kränkt eller diskriminerad, osv. osv., i längden är förödande för ekonomin.Lyssnar man på statsmedia i Sverige så är det lätt att få intrycket av att det enda som existerar är olika grupperingar som på det ena eller andra sättet har det svårt och inte får tillräckligt med stöd/pengar/utbildning /psykologhjälp av stat / kommuner. Något annat existerar inte. Förutom vädret och statsunderstödda kulturarbetare. Som också de har för dåligt betalt. Jag frågar mig vad det betyder för ekonomin att många har den här inställningen att pappa staten ska ta hand om allt och alla...
Det enda grundläggande rättigheten man har som jag ser det är sin egen frihet. Och att man inte kan äga andra människor. Om man ska utveckla o specifiera det exakt så blir det ett väldigt långt inlägg så jag gör inte det.
Man bör tex inte ha laglig rätt till mat och bostad. Hade man haft det så innebär det att någon annan är skyldig dig detta. Alla människor har ett ansvar för sitt liv. Och en moralisk skyldighet mot sina medmänniskor. Det finns en mänsklig drift att vara empatisk. När staten tar över sådant så blir det alltid fel.
Staten kan inte ha en massa skyldigheter. Den stat som kan ge dig allt är också den som kan ta ifrån dig allt. Då har vi ett förtryckande stat. Staten har inga egna resurser. Allt staten har är stulet från folket.
I demokratier ges man möjlighet att rösta om att kränka andras frihet genom tex skatt och tvång. Majoriteten förtrycker minoriteten. Det sker under teoretiska förhållanden när demokrati fungerar optimalt, och så bra fungerar aldrig demokratin. I praktiken så är det värre. Medier särintressen banker krigsindustri osv som bestämmer allt. Minoriteten förtrycker majoriteten. Demokrati leder alltid dit.
Demokrati leder till socialism vilken används som argument för att koncentrera makten till de få. Målet är egentligen fascism. Vägen till avgrunden kantas av goda intentioner. Jämlikhet blabla. Av en händelse så är världen mer och mer ojämlik. Eliten rikare och rikare. Centralbankerna gör allt för att gynna den lilla eliten genom att blåsa upp deras tillgångar. I konjuktursvängningarna roffar eliten åt sig verkliga fysiska värden. Vi har även ständiga krig.
I dessa socalistiska fascist regimer som vi lever under så kommer alltid lidandet att vara värdefullt. Jag är "rasifierad" , gammal , ung, kvinna, transvestit , rom , same , jude, muslim, handikappad, jag har en bostavsdiagnos, jag är tjock, smal eller social fobi. så jag måste ha bidrag resten av mitt liv. Jag har 13 barn så jag måste ha bidrag för att köpa TV-spel och pengar till semesterresor till landet som jag flydde ifrån för att rädda mitt liv.
Vit heteroman ? Beklagar ,nitlott. Du får inga bidrag.....bättre lycka i nästa liv, du vidiriga cis-man ?
Det hela blir en tävling om vem det är mest synd om. Den som det är mest synd om får mest bidrag. Alltså ett omvänt incitament för att producera och göra sitt bästa. Lidandet blir ett slags valuta.
Borde inte behövas en ingenjör för att se bristerna i en sådan konstruktion.
Bygger man ett samhälle efter sådana incitament så.. ja vi får se vad det blir av det hela.. Jag försöker iaf förbereda mig..
Sådana incitament tror iaf jag att de leder till INGEN - GÖR :)
