Citat:
Ursprungligen postat av jaws
Men jag undrar, "centralbanksränta" - är det - 0,5%? I så fall är det inte en så attraktiv inlåningsränta. Och hur går det på utlåningssidan? om bankerna bara kan låna ut inlånade pengar kommer utlåningsräntorna att explodera.
Sen är det väl så att staten inte kan riskera en så stor förändring som du föreslår. Sverige är världsledande i privat utlåning som därför i praktiken är omöjlig att förändra och minska utan att det blir kaos.
Centralbanksräntan är idag -0.5% så allt annat lika, i dagsläget skulle man alltså behöva "betala" för att förvara sina pengar på centralbankskontot. Men jag tror att en sådan här reform, skulle skaka om kredit/finansmarknaden så att det finns inget som heter "allt annat lika". Poängen med iden är att ta bort denna subvention till banksektorn, så att vi får en sundare ekonomi, och en banksektor som i högre grad får verka på en fri marknad, där bankerna får betala marknadsmässigt för sin inlåning och sin kreditrisk. Finansinspektionen skulle ägna sig åt att utkräva transparens av bankerna, så att allmänheten förstår vilken risk den tar, när man lånar ut sina pengar till bankerna istället för att hålla dem på centralbankskontot.
Om man tar bort insättargarantin över en natt så skulle, som du skriver, kaos utbryta som inte gynnar någon.
Så jag tror snarare på att sucessivt fasa ut, eller iallfall kraftigt reducera insättargarantin, så att denna förändring genomförs kanske under en 5-årsperiod. Idag tror jag insättargarantin uppgår till nästan en miljon kr. Sänk den till max 100 000:-, och på belopp överstigande 50 000 kr, så får du bara ut 50% om banken går omkull. Nånting i den stilen. Detta drabbar ingen fattig, och vi får en sundare, mer marknadsmässig prissättning på bankers risktagande. Banker som tar för stora risker ska "straffas" av marknaden med högre inlåningsränta. Idag med centralbank, insättargaranti etc. så finns ingen sådan marknadsmekanism, bankerna kan blåsa upp kreditvolymerna ostraffat, de håvar in vinster på det, tills den dag det kraschar och då får stat/skattebetalarna ta notan.
Om man ska diskutera en mer övergripande penningreform, så har ju detta med statliga skuldfria pengar nämnts. Detta är vad jag vet, ganska oprövat. Argumentet mot detta förslag brukar vara att politiker inte kan hålla sig ifrån att försöka "köpa röster" med generös välfärdspolitik, vilket på sikt leder till hög inflation. Det måste inte bli på det sättet, man kan säkert utforma förslaget så att inflation förebyggs. Staten (via nån mer eller mindre oberoende myndighet) kan ges ett prisstabilitetsmål i sitt penga-tryckande, ungefär på samma sätt som centralbanken har idag, med skillnaden att staten sätter nya pengar i cirkulation utan att den behöver skuldsätta sig. Den behöver bara se till att prisstabiliteten upprätthålls. Ett annat tänkbart argument mot detta skulle vara att staten då ges enormt mycket större makt än vad den har idag. Staten kan då "köpa upp allt", och väljer de att köpa upp tillgångsslag som inte vägs in i det prisstabilitetsmål de är satta att följa, då kan de helt enkelt bara köpa upp dessa tillgångar. Vill vi ha det så?
Ett exempel som förtjänar att nämnas är Japans utveckling efter andra världskriget. I Japan under denna era, ca 1945-nån gång på 80-talet, så var deras centralbank, Bank of Japan, inte oberoende, utan lydde under finansministeriet, Ministry of Finance, "the MoF". Bankerna, via BoJ, ålades kvoter från MoF på hur mycket kredit som skulle skapas i olika sektorer av ekonomin och industrin. Systemet kallades "window guidance",och skapade en fenomenal industriell tillväxt. Det har pratats om alla möjliga orsaker till Japans ekonomiska återhämtning efter WWII men den viktigaste är helt förbisedd: en icke oberoende centralbank. På 80-talet verkade somliga intressen för att "reformera" ekonomin, detta ledde till en fastighetsbubbla som sedan sprack. Richard Werner's bok "Princes of the Yen" tar upp ämnet. Han menar att kraschen var planerad och avsiktlig för att skapa förändringar och bryta upp Keiretsu's makt (Keiretsu=starka företagskonglomerat som fungerar lite som en kartell), Mitsubishi är ett exempel.
En idé som jag tycker är intressant är WIR som man har i Schweiz. Detta är ett räntefritt bytesnätverk företag emellan. En WIR är ett anspråk på bytesnätverket. I Schweiz fungerar detta parallellt med vanliga Franc. Man kan leka med tanken att WIR är den enda sortens monetär bas som existerar. Då kommer det uppstå ett incitament att skapa pengar i form av produktiv verksamhet, istället för som idag, mer eller mindre godtyckligt av centralbanken. Detta skulle helt klart skapa annorlunda drivkrafter i ekonomin. Vanliga banker kan då expandera penningmängden som idag, men de utfärdar istället kredit i WIR istället för som idag i form av centralbankspengar. Hur regleringen av kreditmarknaden då bör se ut kan man ju fundera på, (om den öht behövs) men under alla omständigheter bör dagens ensidiga stöd/subventioner till bankverksamhet tas bort, eller iaf minskas.
Många förespråkare av penningreform brukar påtala att "bankverksamhet borde förbjudas", "banker är parasiter som inte skapar något" etc. men det håller jag inte med om. Bankverksmahet behövs i ekonomin, banker bidrar med finansiering och riskspridning och hjälper till med att administrera betalninar. Det banker bidrar med är att möjliggöra investeringar som annars inte blivit av, och att man kan investera först och skörda frukterna av investeringen vid en senare tidpunkt. Detta är en hörnsten i allt företagande.
Vad som är problematiskt idag, är att bankerna åtnjuter orättvisa stöd/subventioner, vilket i sin tur leder till en osund, orättvis ekonomi, vi investerar (kollektivt sett) i fel saker etc. - inte bankverksamhet som sådan.
Somliga penningreform-förespråkare messar också om detta med att "systemet utformat så att det måste växa med matematisk logik för att inte kollapsa", att "pengarna till räntan inte skapas vid kreditgivning" etc. men dessa resonemang bortser från det faktum att pengar återcirkuleras. Bankers räntevinster försvinner inte, utan betalas ut till ägare (inte sällan pensionärer) som sedan kan spendera/investera för dem. Om pengar samlas på hög och inte investeras/återcirkuleras, så är DET ett problem, inte hur bankverksamhet som sådan, fungerar. Dessutom är vinster/sparande från andra sektorer av ekonomin sammantaget mycket större än bankernas bidrag till kapitalackumulationen, så om man tycker att kapitalackumulationen är ett problem, så måste man se till hela ekonomin, inte bara bankerna.
