God afton.

Vet inte riktigt var jag ska börja. Är sorgsen och nedstämd.

Hur hamna vi i denna röra. Jag bor i sthlms området och tänkte fråga er övriga i detta avlånga land hur det ser ut i era trakter?? Häromdagen hade jag några ärenden i staden med omnejd det var en tråkig upplevelse där jag ställer mig frågan om fullständig hybris har drabbat samtliga med det smått tvivelaktiga yrket politik som sysselsättning för brödfödan.

Vart jag vände mig längs motorvägar och innerstad gigantiska byggprojekt tunnlar och förbifarter en kolossal arena mitt istan i solna. Vad var felet på den gammla?? Skyskrapor om man nu kan kalla dem det vi är ju trots allt i Sverige å vetenskapscenters Slussen och T-centralen ska byggas om för ex miljarder fattar dom inte att vi red ut den föra krisen som på en dans bara för att nästa ska drabba oss med full kraft och mer därtill.

Några politiker som var med på 90 talet Bostadskrisen och 500% ränta borde vi ju ha kvar som kan dra åt svångremmen en aning i alla fall eller. Allt dom behöver göra är att ta en studiresa till ett av de länder som redan drabbats för att se hur kul det är med otaliga projekt som bara står, miljarder och åter miljarder som kunde lagts för att förbereda för peakoil eller ett grönare jordbruk som är mer självförsörjande, miljövänlg energi liknande, listan kan göras nästan oändlig. Hur mkt bilar tror ni finns på alla dessa vägar om 12-15 år. Nu undrar jag bara om det endast är i den så kallade huvudstaden det är så här illa eller om man kanske kan finna en ny plätt på jorden utan att behöva lämna landet eller om det ser mörkt ut i övrigt oxå.

Som det känns nu så kan det ju bara gå riktigt illa för oss Svear när bostadsmarknaden först fallerar sen bank-kris i rygg på det för att dom sista spillrorna fullständigt ska utplånas när de länder som sålt sin olja billigt till oss krankar upp pris å det grövsta eller helt enkelt slutar sälja oss av den dyrbara resursen.

Har jag fel eller ser jag onödigt mörkt på framtiden?
Tacksam för svar.

Mvh

Jäkla optimist.

Kanske inte ett av svaren jag sökte riktigt om du inte kan knyta ihop trådarna så är det tråkigt för dig men det är dax för gemene man och kvinna att dra upp huvudet ur sanden. Även om vi bara är få så tror jag att vi kan göra skillnad innan den tjocka damen sjunger. Det är min innersta förhoppning, vill inte se mina barn växa upp i en mardrömsvärld. För er som tror på Bau för evigt kommer det säkert något bra isället för melodifestivalen ni kan roa er med på smartburken imorgon.

Ja Guru du har rättare än du anar. Vart är vi på väg? Förhoppningsvis kullminerar girigheten innom kort och vi värdesätter mer än matreella ting såsom evig tillväxt och kortsiktiga "vinster". Det är bara att försöka sprida budskapet fast jag vet det är svårt, mycket svårt. Som jordägare kommer jag att till nästa vår erbjuda odlingslotter till självkostnadspris för närboende. Har läst lite om det och i utlandet är det inte ovanligt. Ett litet sätt att få folk lite oberoende men även ett sätt att knyta nätverk som jag tror blir viktigt i framtiden. Vi får se och hoppas på det bästa men man blir lite nedstämd i bland när man ser i vilken riktning det går. Men det kan vända snabbare än vi kan ana.
Gustav-Adolf

Även när det krisar så går livet vidare som vanligt. En dag i taget. Saker kommer inte framstå som fullt så dramatiska när man lever mitt i dem. Det var t ex inte speciellt dramatiskt på 90-talskraschen, utan en långdragen process, även om det var viss dramatik runt 500%-räntan. Vinns en nisse som beställt 100 000 USD i sedlar av banken och hade full panik när de inte hade kommit och stod och skrek i banklokalen. "Rik" som var rädd att förlora pengar på fallande valuta. De flesta har inget att förlora och behöver således inte få panik.

Men mycket värre än så upplevde jag det inte. Priserna i bostadsrättsföreningen föll med säg 70%, men det märktes väl egentligen inte. Grannar var som vanligt i tvättstugan. Det var rent av så att antalet personer som flyttade sjönk, tror det bara var 1-2 st lägenhetsägare i mitt hus som flyttade under de 5 år jag bodde där (av 30 lägenheter).

Den här gången är proportionerna förstås lite större, men ändå.

Vi kommer fortsätta som vanligt. Sova, frukost, jobbet/söka jobb, lunch, middag, sova.

Det man inte kan påverka, ska man inte bekymra sig för. Brukade min nu bortgångna fru säga.