Det svider i hjärtat att säga det när man har legat i den socialdemokratiska indoktrineringslagen och sugit åt sig hela livet men jag tror att det finns två ganska avgörande delförklaringar till grafens utseende: förlusten av den amerikanska entrepenörsandan och de vid det här laget ganska omfattande trygghetssystemen i USA.

Folk ger upp, startar inte egna verksamheter utan lever snålt på matkuponger, arbetslöshetsersättning och tillfälliga påhugg.

Ja och vi gör väl samma sak här och i resten av Europa. Det mesta har vi ju GETT bort till Kina och övriga länder. Mest och bäst påhoppat av personer som Ingvar Kamprad och H.M-Person mfl. Jakten på de "billiga varorna" har gjort dem stenrika och folket/staten fattiga - fast det var ju billigt (fast inget av sakerna eller kunskapen finns kvar).
Jobben försvann i samma takt, men vi kände oss tillfälligt rika då vi kunde handla två tröjor istället för en. Men alla jobben som försvann, ja de brydde vi oss föga om - vi ville ju bara ha mer och mer.
Jag tror att det är dyrt i längden att kunna handla billiga tröjor och blivit vårt förfall i Väst. Det är bara att det nu kommit i fatt oss - det är dags att betala för festen och nu är det inte lika roligt längre.
Hur skall vi kunna ta tillbaka dessa jobb? Vi har ju nu deras låga lön och all deras kunskap att slås emot. Nya strafftullar fixar problemet, men ingen vill längre utföra de jobben. Ja, jisses ingen Svensk plockar längre jordgubbar i Sverige. Istället exporterar vi jobb/arbetslöne-pengarna till Polen/Litauen medan vi sitter hemma, rullar tummarna och får bidrag. Hur länge skall det kunna hålla på?

// SIMM