Undrar över en sak jag inte hittar tillfredställande svar på genom
nätet/forum m.m...
är det verkligen så att silver (och guld) behåller sin köpkraft över
tid? Jag menar när silvret stod i 4 dollar var det ju inte mycket man
fick för ett silvermynt?!

Lite underlig fråga. Silverpriset är ju ca 36 dollar idag. När jag köpte guld första gången år 2005 kostade en 100 grams tacka 10 000 kr, nu kostar den mer än 30 000 kr. För mig har det definitivt hållit sitt värde.

Förmodligen är det här bara början av prisuppgången. Det är papperspengarna som håller på att kollapsa i värde varje år.

@KH varför är frågan underlig? Jag talar ju inte om 2005-2011. Jag syftar på en mycket längre tidshorisont. Men kanske är det så att silver håller värdet över tid men i perioder både går upp OCH ner mycket (som nu tex.)

Andy Pandy

Jag tror, att guld och silver priserna kommer att gå upp flera år framöver. Därför tror jag, att du lugnt kan köpa metallerna, ifall du har pengar över.

Jag ska inte försöka mig på att hitta en upphovsman på tankegången men jag stötte på den James Wesley Rawles blogg survivalblog.com första gången: ett uns guld kostade 1934 $35, en mängd fiatpengar som skulle kunna köpt dig en bättre herrkostym på den tiden.

Idag kostar ett uns ungefär $1500, en summa fiatpengar som fortfarande köper dig en bättre herrkostym. $35 får du däremot inte ens en medioker skjorta för.

Så jag skulle vilja säga att guldet har varit hyfsat värdebevarande.

Jo men poängen i frågeställningen är väl att 2002 när ett oz guld kostade $500 så räckte detta INTE till en bättre kostym.
Man kan ju se det som att guld under dessa år återtagit sitt forna värde, men om det nu skulle vara en bubbla så kan vi ju hamna tillbaka på $500 igen. (Nej det kan vi givetvis inte eftersom dollarn kollapsar, men i herrkostymsindex skulle vi ju kunna hamna på.. ett par byxor igen, eller iallafall bara kavajen.)

Man ska nog komma ihåg att både guld och silver är relativt små tillgångsslag jämfört med den totala storleken på den internationella finansmarknaden och därmed är relativt sårbara för manipulation och felvärdering. En enkel jämförelse som många kan förstå är att jämföra med aktiemarknaden, aktier pendlar upp och ned, nästan ingen följer index mer än korta perioder, attraktiva aktier överköps och stiger mer än index, andra bedöms som mindre attraktiva och utvecklas sämre än index. Tänk på ädelmetaller som ett tillgångsslag, i perioder när den upplevda inflationen är låg, och många andra tillgångsslag utvecklas väl kommer metall att betraktas som mindre attraktivt och falla i pris relativt andra tillgångsslag mätt i fiatvaluta. Nu har vi den omvända situationen där silver och guld värderas upp pga upplevd inflation och tveksam/osäker avkastning på andra tillgångsslag. Problemet med att mäta köpkraft är att det är svårt att veta vad man ska mäta i då inget är statiskt. Den där kostymen tillverkas inte på samma sätt på samma ställe och med samma service som den gjorde för 20 eller rentav 100 år sedan. Det minst dåliga är sannolikt att jämföra med medellönen realt eller möjligen KPI.

Jag vill minnas Peter Schiff hävdade att bensinen i USA som många anser är dyr egentligen är billigare än på femtio år, om man mäter i silver. Att titta på guldvärdet när det var som lägst värderat på 80-talet och skrika bubbla är ungefär lika intelligent som att titta på bröderna Hunts silverspik och skrika att silvret ska upp massor. Den som lever får se...

Tycker Selous ger en bra förklaring och jämförelse. Just att ingenting är statiskt i pris eller att olika tillgångsklasser går upp och ned i värde.

Det jag har i åtanke är även att en del personer resonerar som så att det är vettigt att hålla både sitt silver och guld och aldrig sälja det. Eftersom det är pengar. Varför? Undrar jag. Om köpkraften är låg tycker jag Mike Maloney har ett vettigare sätt att se på guld och silver: investera i cykler. Guld&silver, aktier, fastigheter etc. Just nu är vi i en guld och silver (råvaru) cykel. Det innebär att en dag kommer vara den optimala för att sälja allt guld och silver man har för att investera vinsten i en annan tillgång.

Sant. Men vad folk gärna missar när de tar fram det exemplet, du är inte den första, är att perioden mellan mitten på åttiotalet och tjugo år framåt är en historisk anomali av enorma proportioner vad guldpriset anbelangar. Jag antar att ett antal faktorer samspelade: den exponentiella funktionen av fiat hade fått fart så andra investeringar började bli mer intressanta, guld ansågs som en "barbarisk relik", asiater (Kina&Indien) hade inte råd eller fick inte äga guld och det fanns en stark tilltro till det moderna, finansiella systemet.

Allt det är borta och guld kommer förmodligen aldrig att bli "billigt" Det är i alla fall mina 0,02 tr oz.

Instämmer med att de åren var en anomali. Eftersom Paul Volcker faktiskt lyckades stävja den skenande inflationen momentant med höga räntor var förtroendet för fiat-valuta osedvanligt högt. Ah, det här funkar ju, vi behöver inte guld. Detta skulle dock bli kortvarigt och de olika fiat-valutorna har ju inflaterats flera hundra procent sedan dess.

Eftersom det funnit någon typ av ädelmetallbackning i tusentals år har människan vant sig vid att pengar har ett värde. När vi nu slutligen brutit denna koppling helt de sista decennierna tar det tid för människan i sin evolution att förstå att (fiat-)pengar helt plötsligt inte längre har något värde...

Skulle tro att orsaken till att folk (inkl mig själv) blivit intresserade av silver beror på att man tror sig kunna tjäna pengar på silvret vid försäljning en vacker dag, och inte i första hand ser det som pengar eller värdebevarande över tid? Däremot guldet kan jag tänka mig att sitta på under en mycket lång tid.

Jag tror också att folks intresse för silver väcktes just för att tjäna pengar och inte för att vara värdebevarare, men att det senare har gått över till det. För mig var det så både med silver och guld, och med silvret så ser jag det än idag som något som kommer att säljas vid rätt tillfälle för att köpa gård eller skog, medans guldet är uppbackning ifall allt går åt helvete.

Men behåller de sin köpkraft? Jag skulle ju ha fått betydligt mer för mina gamla svenska guldmynt på 1910-talet än vad jag kunde fått för dem för 10år sedan eller få för dem idag.

Kommer ihåg att pappa berättade att hans farmor hade sparat på en 5krona i guld och var väldigt stolt över den på 50-talet, för såna var inte vanligt hos gamla torparkärringar. Och den hade bevarat sin köpkraft och var betydligt mycket mer värd på 50-talet än vad 5kr sedlar och mynt var. Men jag tror att det hade varit bättre affär för henne att spenderat den när hon fick den än att spara den hela livet. Samma sak med min farfar som sparat på en 2krona som han fick när han fyllde 10år i början på 20-talet. Hade varit bättre för han att spendera den då än att sparade den i över 80år.

Fast självklart är ädelmetall värdebevarande men det har ju gått upp och ner med det också de senaste århundrade som med allt annat. Och det slår Fiat i alla lägen.