Artikel här.

Beklämmande att det alltid är den gängse gällande uppfattningen som skall befästas i dagspressen. Varför är det så få "journalister" som vågar sticka ut hakan och säga något annat än vad som förväntas?

Enligt Svd är silverpriset ett resultat av "spekulation". Att det skulle kunna vara ett resultat av en sund tillgång/efterfrågan tycks vara otänkbart. Nä nä, alla resurser är oändliga och räcker hur länge som helst, eller hur?

Om något så är väl silverpriset artificiellt nedpressat.

Enligt mig borde silver upp till $60 på kort sikt, och det är fortfarande inte högt...

Men kan det inte vara så att SvD försöker att tala om hur det egentligen ligger till, utan att uppröra "dem där, de som har hand om det". Dem talar ju om att priset steget med 77%! Men "måste" ha en brasklapp för att klara sitt eget skinn. Visserligen är det bra att sanningen smyger fram, men JAG föraktar dessa ryggradslösa kryp till människor som kallar sig journalister.

Journalister jobbar för chefredaktören. Inget trycks utan chefsredaktörens medgivande. Chefsredaktören jobbar oftast för Bonniers (ibland dolt under en av deras många dotterbolag). Chefredaktören har direkta order från Bonniers vad tidningen ska behandla. Man kan ju undra hur Bonniers har råd att köpa samtliga förlusttyngda tidningar i hela landet som inte går i vinst? Bonniers har uppenbart inget vinstintresse. Deras intresse är att äga opinionen. Var får dom alla pengar ifrån? Min gissning är kanske lika god som din, men kan det vara Rothshield? Rothshield äger de flesta sedeltryckerier i världen, d v s centralbanker och då inklusive Sveriges Riksbank.

Journalisterna har oftast inga problem att jobba inom dessa "ramar", ty skolade på universiteten där läroböckerna är tryckta av Bonniers eller ett annat Bonniers ägt företag. Skolade är kanske att ta i - indoktrinering är kanske ett mer passande ord.

Lev efter Gerald Celentes visa ord: "Think for yourself"

Visst är det så. Hur det hela fungerar, hur hela samhället styrs bakom kulisserna, kan läsas i boken som jag tidigare nämde.

"Den sanna historien om Bilderbergsgruppen" av Daniel Estulin

Den dolda maktens strävan mot en totalitär världsregering.

Hedge:
Jag har läst Estulins bok. En annan bok som ger ett djupare historiskt perspektiv är "Pawns in the game" av William Guy Carr. Den kom ut 1956 (självfinansierad tryckning eftersom ingen ville trycka den då). Den är svår att få tag på, men amazon.com har begagnade till salu då och då. Det finns en elektronisk version på internet, men den varnar jag för. Den har blivit editerad och ett avsnitt är borta (The American Revolution - kapitel 5).

Länk till amazon
http://www.amazon.com/s/ref=nb_sb_ss_i_2_34?url=search-alias%3Daps&field-keywords=pawns+in+the+game+william+guy+carr&sprefix=pawns+in+the+game+william+guy+carr

" Speaking the Truth in times of universal deceit is a revolutionary act. " Gorege Orwell
Tänkte att denna citat kan passa :-)

Orwells verk passar väl in i dessa tider. Centarlisering på allt. Som Hedge nämde tidigare om Bildeberg är det precis så "powers behind the scene" har planerat och effektivt implementerat. Nu har vi EU, NAFTA, IM, FN nästa steg är NWO (New World Order) precis som i 1984. Bush (den äldre och jr), Gordon Brown, Mona Sahlin, Carl Bildt etc är NWO läroljungar. Nu när jag nämt Carl Bildt. Är det inte konstigt att han alltid uppdagas i stora poster oljeaktier? Olja är det dessa människor "power behind the scen" eller the Illuminate som de också kallas för håller på med. Narkotika handeln är en annan. Men framför allt är det inom bankväsendet dessa människor tjänar mest på. Toppen på bankpyramiden är ju centralbankerna och då främst Rothshield som tar hem toppvinsten.

Om man nu tvunget ska lyssna på nyheter och läsa tidningen är mitt råd att tvärtom är sanningen. Varför inte spara dina pengar och sluta ge dina surt förvärvade pengar till propagande ministeriet Bonniers så kan du lysna och läsa Bob Chapman (youtube) istället gratis. Då slipper du vända på allt för att få sanningen.

Enligt artikeln kostade ett uns silver 2 amerikanska dollar i början av 70-talet.

Enligt Bretton-Woods högst manipulerade guldstandard så skulle ett uns guld kosta 35 amerikanska dollar. Eftersom guldet var ransonerat så menar jag dock att man bör tyda dåtidens guldpris som att det i verkligheten var högre än 35 dollar.

Och när guldmarknaden löstes från dollarn så steg ju mycket riktigt guldpriset kraftigt. Vår tids guldhausse är ju faktiskt ganska begränsad om man jämför med den på 1970-talet.

1967 kostade en Big Mac 45 amerikanska cent. Idag kostar den cirka 3 dollar och 75 cent. priset på en Big Mac har alltså stigit med en faktor på cirka 8 sedan 1967. Om silverpriset 1967 var 2 dollar per uns så betyder detta alltså att priset på en Big Mac har halverats mätt i silver sedan 1967. Guldpriset har emellertid stigit med en faktor på 40 varför alltså priset på en Big Mac har fallit cirka 80% räknat i guld sedan 1967.

Jag menar dock att det bästa sättet att besvara frågan huruvida silverpriset är på en rimlig nivå är att se till hur silverbrytningen utvecklas. Guldbrytningen började öka 2010 efter att ha sjunkit under ett stort antal år, vilket indikerar att guldpriset under en längre tid varit attraktivt ur den guldbrytande sektorns perspektiv.

Alltså borde man kanske ta en titt på hur mycket silver som bröts under 2010 och jämföra denna siffra med motsvarande siffra under varje enskilt av de senaste 20 åren.

Delar er uppfattning att man förundras över var författaren fått belägg för vissa påståenden i SVD:s artikel.

Tänker då på påståendena att priserna skulle ha stigit på grund av spekulation och att prisstegringen skulle ha skett trots fyllda silverlager (vilket låter motsägelsefullt).

Har dock hittat något som kanske kan ge en förklaring.

WSJ (The Wall Street Journal) hade en artikel den 26 december 2010 som kan ha fungerat som "inspirationskälla" till SVD. Se bifogad länk till artikel på WSJ.
http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203568004576043820398067948.html

Länken till artikeln på SVD upprepas här (för att underlätta eventuell jämförelse).
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/priset-pa-silver-rusar-i-hojden_5860999.svd

När man jämför dessa artiklar kan man se en del likheter.

Artikeln från WSJ har exempelvis rubriken "Price of Silver Soaring".
Då det engelska ordet "soaring" i detta fall enligt lexikon, kan översättas till "rusa i höjden"
låter en svensk översättning av rubriken väldigt lik (eller kanske tom närmast identisk) rubriken i SVD, vilken var "Priset på silver rusar i höjden".

Andra (urklippta) utdrag ur artikeln i WSJ (som jag valt att "hålla ihop" för lättare jämförelse) är:

"Prices are rising despite oversupply and a lackluster recovery in industrial demand."
What they didn't expect was an overwhelming flow of money into the market from investors eager to ride a commodities rally.
Silver benefits from a dual role as industrial commodity and precious metal."

Markerad text ovan låter tämligen likt markerad (urklippt nedan) text i SVD:

"Den främsta förklaringen till prisgaloppen i år är dock ren spekulation. Trots den ökade användningen är silverlagren fyllda och råvaruanalytikerna har tagits på sängen av den snabba utvecklingen och enda förklaringen måste vara att investerarna växlar från valutor och värdepapper till "säkra" tillgångar i silver som har fördelen av att vara både en ädelmetall och insatsvara i industrin. "

Webbsidan "Silverstockreport" (som skall tilläggas, är en mynthandlare) har för övrigt vältaligt bemött "felaktigheterna" i WSJ artikeln på följande länk.
http://silverstockreport.com/2010/refute-wsj.html

De har exempelvis bemött påståendena att prisstegringen skulle ha kommit som en överraskning med (av mig, fritt översatt), att ädemetallpriserna har förespåtts stiga i pris i tio års tid tack vare obestridliga grunder och ohållbar marknadsmanipulation. Och, hur kan investerarefterfrågan vara oväntad när priset på ädelmetaller har stigit i pris tio år i rad? Och, investerare brukar ju faktiskt vilja köpa sådant som tidigare stigit i pris. Samt att, USA:s myntverk har ökat produktionen av sina silvermynt de senaste tre till fyra åren från tio miljoner oz till fyrtio miljoner oz, och därför, hur kan något som är i en trend komma som en överraskning?

Vad gäller påståendet att silverlagren skulle vara fulla (samtidigt som priserna stiger brant) har bemötts som (av mig, fritt översatt), vilket överutbud och vad menas med överutbud? Det kan inte finnas något överutbud på guld och silver eftersom, ("här saknas text som jag inte lyckades översätta"), de per definition är pengar.
Ingen har någonsin klagat över att de har haft för mycket pengar.

Rekomenderar att läsa hela artikeln på WSJ samt bemötandet av "silverstockreport" som innehåller många andra "silverkorn". Som ex påpekandet om hur mycket pengar som idag finns placerat i amerikanska banker och hur liten andel av dessa pengar som är placerade i silver. Och om 1% av de pengar som idag totalt är placerade i amerikanske banker (18 triljoner $) skulle placeras i silver skulle investerarefterfrågan öka femtio gånger mot dagens, eftersom detta skulle innebära 180 miljarder dollar.
Med en världsmarknadsproduktion av 700 miljoner oz silver per år skulle detta betyda ett teoretiskt lägsta pris på (håll i er nu), 257 $/oz.

Samma site förklarar också vältaligt varför priset på silver utan problem kan nå 500 $/oz inom tio år genom detta inlägg http://silverstockreport.com/2011/500-by-2020.html

Detta eftersom ett pris på 257 $/oz för silver skulle innebära att endast investerare i USA köpte silver och att inget silver längre skulle användas av industrin (som sannolikt kan vilja konkurrera om tillgången).

Orkar ni läsa hela vägen ner i artikeln väntar en belöning. Detta i form av en rimlig (men kanske något vågad uppskattning av hur högt silverpriset kan stiga den dagen (när väl den kommer) fiatvalutor helt ersätts av det som alltid, genom alla tider varit pengar, guld och silver.

Vilket leder fram till den intressanta frågan hur journalisterna på WSJ får belägg för sina påståenden?
Ja, de har några nänmda källor (till skillnad från SVD), de har bland annat intervjuat Stephen Briggs, (senior metals strategist at BNP Paribas), Tom Kendall (analyst Credit Suisse), Barclays Capital.
Dessa personers påståenden i WJS artikeln blir överbevisade av "Silverstockreport" på ett mycket roande och tydligt sätt (läs gärna sjäva). En av slutsaserna blir också (och denna gång på engelska):
"Do not trust the Wall Street Journal, or CAROLYN CUI or ROBERT GUY MATTHEWS (författarna till artikeln, min kommentar) ever again.