som svar till henrik.

ja det är ju det stora dilemmat.. berättar man för andra så riskerar man ju alltid att det kommer till fel öron.
där skulle jag säga är en risk man får väga in och som är väl värd den om man lyckas få med sig flera av sina nära och kära.
man behöver ju inte berätta det till alla. man kan ju välja bort de man anser vara opålitliga eller sitter för mkt med huvudet i sanden för att gå att omvända.
och vad gäller säkerhet så är ju det just så att numerär är bland det bästa man kan ha vid en potentiell konflikt.
den bästa allierade man kan ha är ju någon som också har bunkrat upp med mat, PM etc.

Jag har pratat om detta med väldigt många från olika delar av världen. De enda som var mottagliga var Serber som levt igenom kriget och embargon på 90 talet, äldre människor från östeuropa som kommer ihåg hur det var för deras föräldrar under andra världskriget, och Sydafrikaner som fortfarande lever i SA. Intressant nog, vita sydafrikaner utanför Afrika verkar tro på pappersguld som investering men bryr sig lite om fysisk guld. När jag berättade, för en 30årig Rumänsk tjej, att jag köpt en guldmynt som bröllopsgåva, frågade hon om bröllopsparet var zigenare. För i hennes värld är det bara dem som samlar guld.

Sen är det intressant att se hur kollegor med god insikt i dubbelmoralen i dagens ekonomiska strukturer förlitar sig ändå på värdepapper.

Jag har flera i familjen som hör det jag säger men ändå vägrar att ta ut det lilla de har på banken och förbereda sig.

Jag fortsätter att diskutera med alla som vill prata om ämnet och de få som lyssnar, gör det och de som inte gör det, de gör inte det. Min utgångspunkt är att alla måste få vara fria att fucka upp sina liv hur de än vill! Inklusive mig :)

CS

Japp!
Det kanske ju faktiskt vara så att du har fel också...

Ingen som vet säkert förrän det är för sent.