Jag tror du har fel.

Mängden banklån skulle vara konstant. Den ene lånar lika mycket som den andre amorterar. Den totala kreditvolymen förblir konstant eller praktiskt taget konstant.

De räntor som betals återcirkuleras också in i det oändliga om än att somliga växlar från att vara gäldenärer till att vara borgenärer och vice versa.

Korrekt, varje krona (eller annan fiat valuta för den delen) blir skapad som en skuld. Så fort du tar ett banklån så har inte dem pengarna funnits innan men när du skriver på pappret så skapas dessa pengarna som en skuld. Så den totala penningmängden ökar med skuld. Givetvis så lånar ingen ut pengar gratis så för att kunna betala tillbaka räntan så måste man skapa mer skuld. Vi har ett ekonomisystem idag som är uppbyggd på skuld, och precis som du säger så fort vi inte kan ta på oss mer skuld (våra centralbanker slutar att bara trycka upp mer pengar) så kommer detta systemet att falla ihop.

Deflationsspiralen är för mig en stor myt. Mainstream ekonomer vill få oss att koppla ihop recensionen med deflation men man vägrar kolla på orsakerna som skapade deflationen. Helt enkelt så är deflation ekonomins medicin för att komma tillbaka på fötter igen. När man fortsätter att bara trycka upp pengar hela tiden så kommer priset att stiga, inflation. Priset kan bara stiga till en viss hållbar nivå sen kan de inte stiga mer för folk får helt enkelt inte råd att kunna köpa saken. Ta bostadsbubblan i USA som ett exempel, det var för att så många billiga och nyskapade pengar slogs om att få köpa hus som priserna bara steg och steg. Folk kunde få ett lån utan att betala någon handpenning, utan någon riktig riskbedömning från långivarens sida för man sålde vidare lånet direkt, och med en enormt låg ränta. Den amerikanska staten sa också tydligt till sina medborgare att huspriser aldrig kommer att falla.
Detta gjorde att mängder av billiga pengar försökte köpa hus så att priserna steg hela tiden. Men dem kan bara stiga till en viss nivå och sen kollapsar de och folk har inte råd att köpa dessa enormt dyra hus så priserna måste komma ner. Nu har vi fått en deflation för priserna måste komma ner. Men deflationen är som sagt bara en medicin mot att priserna inte kan stiga hela tiden. Det deflationen (recensionen om man vill kalla de så) drar ner priserna till nivåer som kan bli hållbara igen. Folket, den fria marknaden, har sagt att huspriserna är för höga för vi har inte råd att köpa hus, så huspriserna måste komma ner. Deflation är medicinen för en ohållbar inflation och inte något svart hål i ekonomin.

Kolla på tekniken, den har tillåtits att hållas i en deflation sen början. Ta för 20 år sen priset på en dator och jämför priset med idag. Priserna på datorer har fallit drastiskt. Så om detta nu skulle vara ett svart hål så skulle vi ju inte se någon försäljning på datorer fast att priserna dem sjunker. Istället har vi sett en ökad försäljning och dem låga priserna har medfört att fler folk hade råd att köpa produkten. I början var de en enorm lyxvara att ha en dator eller mobiltelefon jämfört med idag där nästintill varje person äger en dator eller mobiltelefon.
Priserna sjunker för att tekniken går framåt och de blir billigare att skapa en produkt som nu även är bättre. När priserna går ner så kan fler folk ha lyxen att äga denna varan samtidigt som saken blivit bättre.

Att säga att deflation är en dödsspiral eller ett svart hål är helt enkelt fel. Kolla på tekniken, datorer, platt-TV, mobiltelefoner, bredband etc etc. Allt har blivit billigare med åren fast att tekniken gått framåt. Dem billiga priserna har gjort att fler folk kan använda sig av denna nya tekniken och idag kan vi nästan inte tänka oss ett liv utan Platt-TV, bredband, datorer, mobiltelefoner osv

#MarkGul: jag håller helt med dig i ditt resonemang om deflation, det är medicinen som behövs. Jag menar bara att efter lånefest med tillhörande inflationsrally sen 70-talet så kommer inte den medicinen att bli lätt att ta för dagens samhälle.

Vanligtvis talar man om att det antingen förekommer en kreditexpansion eller en kreditkontraktion.

Under en guldmyntfot - fractional reserve banking på en "fot" av guld - kan man i princip bevilja kredit utan att det finns motsvarande besparing någon annan stans. När en person exempelvis skriver på ett skuldebrev där en fastighet används som säkerhet så skulle en bank under en guldmyntfot - utan att vara vårdslös - kunna "tanka" på motsvarande summa på låntagarens konto ur "tomma intet". Kontobehållningen är ju strängt taget inte pengar utan bankens skuld. Att sedan bankens skuld, det vill säga bankkundens fordran gentemot banken, kan användas som betalningsmedel - inte därigenom att bankkunden först gör ett uttag av guldmynt och sedan betalar med dessa - utan att bankkunden med hjälp av sitt visakort och en kortläsare ger banken order att tillgodoskriva någon annan denna fordran - är visserligen helt sant, men detta gör inte fordran till pengar i ordets snävare betydelse utan endast till en form av betalningsmedel.

Bankens bruttovinst består i att den beviljar lånet till en högre ränta än den till vilkens bankens egna skulder löper. Det vill säga; mannen som belånar en fastighet kanske betalar 5% ränta, medan hans konto löper till 0% ränta. Därför måste låntagaren jaga efter guld, fordringar mot banken eller fordringar mot andra som banken godtar. Därför kan man mena att nya lån kräver att hela tiden fler nya lån beviljas bara för att de tidigare beviljade lånen skall kunna betjänas av de gamla låntagarna och så vidare i en karusell som till slut måste löpa amok.

Med stor sannolikhet kommer dessutom senare de gamla låntagarna återbetala sina lån. När de gör det så upphör betalningsmedel att existera, det är också sant. Om banken "tankade" på låntagarnas konto ur tomma intet så betyder detta att när låntagaren amorterar sin skuld så krymper mängden fordringar i bankens ägo. Rimligen måste det bortfall av nominell efterfrågan som blir reultatet av kreditkontraktionen ytterligare försvåra för övriga låntagare att betjäna sina skulder.

Om banken däremot beviljar nya lån som kompenserar detta bortfall så blir slutsumman ingen kreditkontraktion. Överstiger de nya lånens värde värdet av de totala amorteringarna så är det totalt sett fråga om kreditexpansion. Understiger de nya lånens värde värdet av de samlade amorteringarna så är det totalt sett fråga om en kreditkontraktion.

Däremot finns det inget som säger att dessa två krafter inte skulle kunna ta ut varandra. Nilsson amorterar sin skuld och Andersson tar upp lån till samma värde. Om räntan är den samma i båda fallen är slutresultatet plus minus noll. I så fall hade man uppnått "perfekt kreditstagnation".

Enligt min uppfattning bör man inte blanda ihop kreditkontraktion med deflation.

Kreditkontraktion är ett tillstånd där mängden nya lån understiger de samlade amorteringarna av gamla lån. Summan av skulder sjunker.

Deflation är ett tillstånd där den allmänna prisnivån faller. Under åren 1873 fram till 1896 rådde kreditexpansion och deflation samtidigt. Det vill säga den totala mängden skulder växte och samhällets totala utgiftsvolym steg. Trots detta föll den allmänna prisnivån sakta men stadigt. Enligt min övertygelse är förklaringen mycket enkel. Produktiviteten inom den guldbrytande sektorn ökade inte lika snabbt som den genomsnittliga produktiviteten i andra sektorer. Eftersom det monetära systemet var baserat på guld så betydde detta att man fick en fallande prisnivå.

Detta fenomen är helt analogt med att i de länder där hyperinflation inte råder datorer stadigt blir billigare.

Kreditkontraktion är ett tillstånd där summan av de samlade amorteringarna överstiger summan av de nybeviljade lånen.

Det som komplicerar bilden är efterfrågan på betalningsmedel.

Det finns inget tvång i att skapa mer skuld för att betala tillbaka räntan. Det påståendet är helt enkelt felaktigt, eller bygger på en modell som inte har med verkligheten att göra (dvs ett rent fantasiexperiment).

Man kan måla upp ett scenario där man förbjuder all form av ekonomisk aktivitet, och det enda som försiggår är att en bank lämnar ut ett lån och kräver in lånet med ränta, och har total kontroll på valutan, samt i övrigt inte sysslar med någon annan verksamhet överhuvudtaget, samt att kreditförluster överhuvudtaget inte existerar och banken har heller inga som helst kostnader i övrigt.

Då skulle man möjligen kunna säga att, för experimentets skull, man måste skapa mer skuld för att betala räntan. Men det går knappast att föra över den slutsatsen till verkligheten.

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/expert-varnar-for-att-guldtoppen-ar-passerad_7921994.svd

Ine sällan visar det sig att den som agerar tvärsemot vad experterna råder blir en vinnare. Dessutom kan det vara så att Handelsbanken vill köpa guld/guldderivat billigt och försöker prata ned priset.

Ett fantasiexperiment? Vad skulle hända om inte M3, dvs den totala mängden valuta, ökade genom att banker och centralbanker bara kan skapa kredit ur tomma intet? Vad skulle hända med USAs ekonomi om dem inte kontinuerligt ökade krediten? Vad skulle hända med länder som PIIGS i Europa om inte ECB bara valda att expandera sin kredit, skapade pengar ur tomma intet, och bara gav dessa sedlar till länderna? Jo dem skulle gå bankrutta.
Håller med om att viss av krediten tar ut varandra genom att en tar lån medan den andra betalar av sitt. Säg att vi har 2 personer i världen. Den ena personen är en centralbank som har tryckt upp 10$ som den andra personen kan använda för att handla med. För att kunna betala tillbaka dessa 10$ + ränta så måste centralbanken utföra ett nytt lån till personen så den nu kan betala 10$ + räntan. Om inte ett nytt lån ges så är ju den totala penningmängden 10$ så hur ska centralbanken nånsin kunna få den extra dollarn eller vad de nu kan vara i ränta? Dem extra pengarna existerar inte än. Även om detta kallas ett "fantasiexperiment" så ser man väldigt tydligt idag att de är exakt så som de fungerar i dagens ekonomisystem.
Anledningen för att vi såg QE1, QE2, QE3, QE infinety,, QE4 är ett ganska starkt bevis för detta. Dem måste fortsätta att trycka upp pengar, och öka mängden för den delen, för att kunna "betala" för den krediten man redan har tagit på sig. Så länge dem vill hålla detta systemet igång, att varje dollar är skapad som en enhet skuld, så måste man trycka upp mer pengar och öka krediten för att kunna betala tillbaka lånen. Känns ganska så logiskt.

Exakt, så under en guldstandard skulle de inte vara omöjligt att priser faller i takt med att utvecklingen går framåt. En ekonomi i en konstant deflation istället för en konstant inflation skulle också gynna sparare. Istället för så som de är idag, under en konstant inflation, att folk förlorar köpkraft om man bara sparar sina pengar så skulle man istället öka köpkraften med sina sparade pengar för priserna är nu lägre.

En ökad inflation hela tiden gör att priserna hela tiden blir dyrare och dina sparade pengar blir mindre värda med tiden. Deflation innebär att priserna blir lägre hela tiden och dina sparade pengar ökar sin köpkraft även om du bara stoppar dem i madrassen. Förstår inte riktigt hur deflation har kunnat få de dåliga rykte som de har idag. För mig så känns deflation ganska så stabilt.

Läs om vad jag skrev, jag berörde inte detta överhuvudtaget. Visst kan nya krediter användas på gamla lån, men det behöver inte gå till på det sättet.



Nej, det fungerar inte så. Eftersom detta inte hör till trådens ämne, så känns det dumt att dra igång en sidodiskussion här. Men för att ta Sverige som exempel, så går Riksbankens vinst till stadskassan där pengarna cirkulerar ut. Detta inkluderar alltså dina magiskt öronmärkta räntepengar. Samma pengar kan användas flera gånger. Samma krona kan betala både räntan och lånebeloppet. Man behöver inte ta nya krediter för att betala räntan, bara i ditt absurda som följer mallen jag beskrev.

Håller med om de, fruktansvärt svårt att inte gå off topic :). Verkar vara ett hett ämne så borde förmodligen starta en ny tråd just om detta. Håller dock fast på att dagens ekonomisystem är uppbyggt på skuld. Skulden måste hela tiden öka för att de ska fungera. Jag tog USA och Europa som exempel på att detta är hur de ser ut i verkligheten och även om Sverige och Sveriges riksbank inte har lika korkad penningpolitik som USA och Euron har så är de fortfarande uppbyggt på samma system. Centralbanker kan skapa kredit ur tomma intet, för att kunna få tillbaka dem pengarna + ränta så måste den totala penningmängden öka.