G&S: Del 71 Skapar tillfället bubbelmentaliteten?

Det är för en observatör med ett ”alternativt” synsätt på ekonomin inte svårt att se, att den stora förändringen som ligger bakom den allt skakigare ekonomin beror på världens centralbanker. Sedan den lösa kopplingen till guldet släpptes, har världens banker ägnat sig åt gränslös kreditutgivning. Befolkningen i Sverige har skuldsatt sig i omfattande utsträckning under de senaste 15 åren, en process som endast har överträffats av några andra europeiska länder. Denna artikel är dock inte inriktad på att beskriva denna process, utan att istället diskutera de skuldfrågan i vad som har pågått.

 

Kärnan i frågan till vem som bär skulden till vad som har hänt och kommer att hända är: kan låntagarna klandras för detta? Banker, företag och privatpersoner har instruerats att göra på ett visst sätt, bestraffats för att ha gjort på motsatt sätt och berömts när det ”rätta” exemplet har följts. Det brukar sägas att ”tillfället skapar tjuven” (eller snarare ”tillfället skapar bostadsspekulanten”). Låt oss dock undersöka ovanstående resonemang något, och använda Sverige som exempel.

 

Staten har genom monopoliseringen av penningutgivningen förbjudit alla alternativa valutor. En följd av detta är att inga banker kan bedriva verksamhet utan att godta svenska kronor från Riksbanken och därmed slaviskt följa den (artificiellt) satta räntan. Det finns inget annat sätt för banker att låna kortfristigt. All utlåning som sker måste göras genom att följa systemet med “fractional-reserve banking” (”FRB”), det vill säga att privata banker kan låna ut insatta medel flera gånger om mot att de håller en del av de insatta pengarna i reserv. Förvisso är det möjligt att inte låna ut mer pengar än vad som är insatt på banken, men detta skulle innebära att banken som tillämpade sund utlåning grundligt skulle konkurreras ut av med riskbejakande banker. 

 

När spelet är konstruerat för att spelarna ska agera på ett särskilt sätt, ligger skulden för misslyckanden endast delvis på att spelarna som har agerat efter reglerna. För att en spelare ska agera rationellt krävs att han följer de gällande reglerna. Om bankverksamhet gynnas av aggressiv utlåning och missgynnas av återhållsamhet, är det givet att en rationell spelare agerar aggressivt. När han dessutom känner till att staten räddar fallerande banker, elimineras riske vilket gör valet enkelt. Lägg till detta den typiska stämning som infinner sig under en bubbla; tidningar skriver spaltkilometer om lyckade bostadskarriärer och lyxrenoveringar, en euforisk uppfattning infinner sig om att priserna ”aldrig kan gå ner”. Detta bekräftas såklart av de som sent vaknar till vilket ”klipp” man kan göra sig, och kastar in ännu mer pengar i bubblan.

 

Kort sagt hade det inte funnits någon lånebubbla om inte Riksbanken möjliggjort det. När en stor mängd krediter skapas genom ökning av penningmängden, måste krediterna ta vägen någonstans. Priserna på vissa tillgångsslag måste stiga, och detta kan vara i fastigheter eller, vanligtvis, aktier. Det räcker dock inte att stanna här. En bubblas förutsättningar må ha skapats av staten, men privatpersoner och företag blåser upp den genom sitt agerande.

 

Även den måttligt ekonomiskt sinnade åskådaren kan nämligen med enkelhet förutse vad gränslös penningutgivning och utlåning kommer att leda till. Det räcker med att se på valfritt avsnitt av TV-serien ”Lyxfällan” och applicera detta på en nation. Trots att en armé av ekonomer, journalister och statstjänstemän står och talar om för folket att ekonomin i stort är ”mer komplicerad” än en hushållsekonomi (det vill säga att ekonomiska lagar inte kan appliceras på en nationell ekonomi), är mer verklighetsförankrade ekonomiska modeller enkelt tillgängliga. Så länge människor är fria att göra egna val, är de också ansvariga för dem. Var och en kan ta reda på ekonomiska fundamenta, och var och en som har tagit lån över sin rimliga återbetalningsförmåga kommer att få lida konsekvenserna av detta.

Tillfället skapar inte bostadsspekulanten, men bostadsspekulanten ser till att ta alla tillfällen i akt.