Den gyllene tidsåldern, anno 1937

Från en av Liberty Silvers läsare fick jag mig tillsänt ett utdrag ur magasinen Den gyllene tidsåldern, novemberutgåvan från 1937. 

Förutom artiklar med rubriker som Oljan - krigföringens hjärteblod eller Kommunism - vägen till fascism, så finns det en artikel med titeln Det röda guld, som handlar just om guldet. Det är ett fascinerande tidsdokument, där guldets historia förklaras över.

Inledningsvis talar man om att Folkförbundets finanskommité 1930 proklamerade att guldproduktionen till 1940 skulle krascha, då guldets användning skulle minska kraftigt. Tvärt om ökade guldutvinningen till ca 900 ton 1936. Det här kan ställas i relation till dagens guldproduktion om ca 2500 ton guld och som även idag spås minska. Redan 1937 påtalades det att man kan utvinna guld ur havsvatten, precis som det idag talas om att man kan utvinna uran ur havsvatten, men 75 år senare har fortfarande ingetdera skett. Uppgifterna från 1937 handlar om att med den tidens befolkning skulle man kunna utvinna 80 000 kilo guld per person ur havsvatten. 

Istället skriver man om Moussolinis nya guldvaskningsmetod. Detta då Italien behövde guld för "inköp av den ammunition, varmed han skulle civilisera abessinierna". Ett uttalande som idag skulle tolkas som cyniskt eller ironiskt, men med tanke på tidsåldern så kanske detta helt seriöst var författarens åsikt. Med ammunition civiliserade man Afrikas folk. Vilket visar hur lite som har ändrats, när USA med allierade, inklusive Sverige, försökt modernisera länder som Afghanistan eller Irak med just stora mängder ammunition. 

Moussolini vaskade i alla fall guld genom att helt enkelt "frivilligt" få italienarna att lämna ifrån sig sina vigselringar och få dem ersatta med järnringar, vilka välsignades av katolska präster. Det samma gällde utlandsboende italienare, t ex i USA, som "förnyade sina äktenskapslöften" på det här viset. Här använder författaren citationstecken runt frivilligt och förnyande av äktenskapslöften, vilket alltså inte sattes runt att civilisera abessinierna. Vilket talar för att man allvarligt uppfattade det som en helt godtagbar metod, precis som USA:s krig mot terrorismen eller Sveriges militära närvaro i Afghanistan helt allvarligt uppfattas som ett sätt att hjälpa ländernas befolkning av många än idag.

I sann "svensk anda" (mina egna ironiska citationstecken här) avslutar man artikeln med att man står inför den yttersta dagen, vilket kan ses på anhopningarna av guld och att guldets dystra historia därefter är ändad.

"De oerhörda guldanhopningar, som nu försiggå och i jämförelse med vilka forna tiders rikedomar försvinna till ingenting, visa även de, att vi nu befinna oss i "de yttersta dagarna". När dessa dragit förbi, kommer det att vara slut med guldets ödesdigra historia. Den nya civilisation, som Kristi rike skall införa, kommer inte att ha guldet som grundval; den skall grundas med rätt och rättfärdighet och kännetecknas av aktning för livet."

Visst stod man inför domedagen och undergång 1937, men det var inte Jesus återkomst som slog till 1939. Och när krigsdammet lagt sig gick man över i Bretton Woods guldmyntfotsystem och guldets trygga hamn fortsatte är att dominera.

I västvärlden idag finns det på många håll en känsla av undergångsstämning och guldet ansamlas också, vilket man kan se på guldpriset. Även centralbankerna köper återigen guld efter att ha minskat sina guldreserver sedan 70-talet. Frågan man ska ställa sig är om historien som vanligt upprepar sig och guldet snarare återigen får plats via en guldmyntfot framöver.

När dammet lagt sig den här gången.