Förvaring av ädelmetaller

Förvaring av ädelmetaller för privatpersoner är ett känsligt ämne, eftersom investeringsmetall är stöldbegärligt och också kan vara ospårbara, likt kontanter. Det ansvarsfulla är därför att förvara dem någon annanstans än i hemmet och då är enda alternativet för privatpersoner att man väljer bankfack. Det samma gäller alla personer som offentligt sysslar med investeringar i fysiska ädelmetaller. Dessa har inget annat val än att endast förvara sina ädelmetaller där de inte har personlig kontroll över dem, dvs bankfacket.

Bankfacket är även att rekommendera för privatpersoner, men innebär samtidigt en del problem.

Dels så vill ju bankerna inte att kunder ska ha vare sig bankfack eller kontanter.

I princip vill de inte att man förvarar något värdefullt alls i bankfacken, men har än så länge nöjt sig med att förbjuda förvaring av kontanter där. Kontanter i bankfack omfattas inte av något försäkringsskydd från bankens sida. Problemet är att många investeringsmynt, både i guld och silver, är legala betalningsmedel. Som sådana räknar banken dessa som kontanter, och de kan alltså inte förvaras i bankfack. Därmed måste man välja andra mynt än t ex Eagles, Krugerrand, Maples etc om man vill köpa investeringsmynt.

Ett annat problem med bankfack är tillgängligheten. 

Har man investeringsmetaller för att försäkra sig mot en finansiell-, samhällelig- eller bankkollaps, så har bankfacken oftast samma dåliga öppettider som själva banken. Vid en bankkonkurs kanske man inte alls kan få tillgång till sitt bankfack. Det samma kan gälla vid t ex omfattande strömavbrott, exempelvis som utfall av en krigshändelse, terrorism eller uppror. Kort sagt force majeur.

Principen kvarstår därmed med bankfacket - "if you don't hold it, you don't own it".

Diskreta och anonyma privatpersoner kan därför vilja förvara sina ädelmetaller på annat sätt. Vilket i praktiken blir i hemmet.

Först bör man titta på försäkringsfrågan. Här går uppgifterna isär mellan försäkringsbolagen och samma försäkringsbolag kan också ge olika svar.

Dels huruvida guld eller speciellt investeringsmynt är att räkna som en myntsamling eller bara inventarier. Klassas de som samling måste de ha separat försäkring och av försäkringsbolaget godkänd förvaring. Vad som egentligen gäller upptäcker man först när man blir utsatt för brott och ska testa om man bara köpt en känsla av trygghet eller verklig trygghet. Försäkringsbolag kan också dröja med utbetalning, vilket innebär en marknadsrisk, då ädelmetallerna kan stiga i pris medan man väntar på ersättning.

Dels kan speciellt investeringsmynt i form av legala betalningsmedel, t ex Krugerrand, räknas som kontanter. I så fall får du bara förvara 5000 - 10000:- SEK av dessa i hemmet för att omfattas av försäkring.

Nästa steg är att om man förvarar ädelmetaller i hemmet, så bör de förstås vara inlåsta. 

Har man ett säkerhetsskåp, så kan vanliga skåp som riktar sig mot konsumenter inkludera en försäkring om 50 000:- SEK i värde. Ett säkerhetsskåp är främst till för att skydda dokument och andra handlingar, ofta inriktat på företagares bokföring. En typisk försäkring är 50 000:- SEK i värdeföremål, varav 10 000:- SEK är kontanter. Med en hård tolkning kan man alltså bara förvara ett halvuns investeringsguldmynt, värde drygt 6000:- SEK idag, plus 4000:- SEK i investeringssilvermynt om dessa är legala betalningsmedel. Till detta kommer 40 000:-. SEK i ädelmetaller som inte är legala betalningsmedel, eller en 100g guldtacka för 36000:- och en 250g silvertacka för drygt 2500:- SEK. Därefter sätter försäkringsskyddet för säkerhetskåpet stopp. Samtidigt kostar ett sådant skåp några tusenlappar och efter första året kostar även försäkringen. Ett litet säkerhetsskåp som rymmer sex A4-pärmar och lite småsaker kostar knappt 4000:- SEK eller 8% av det man försäkrat kan förvara i skåpet.

Ett steg upp är att köpa ett värdeskåp, där försäkringsskyddet är betydligt högre. Dessa är inriktade till företag och företagare som behöver hantera dagskassor och ger fullt skydd även för kontanter. Investeringsmetaller som är legala betalningsmedel är alltså inget problem. Värdeskåp behöver till skillnad mot säkerhetsskåp oftast också fästas i byggnadens stomme för att omfattas av försäkringsskyddet. Helst ska de bultas fast i betong och i fallet med skåp i de högre klasserna kan detta rent av vara ett krav.

För ett försäkringsskydd om 210 000:- SEK behöver man köpa ett värdeskåp för ca 15 000:- SEK. 7.5% av värdet. Det finns relativt kompakta sådana skåp, ca 40x40x50 cm stora. Vikten landar på nästan 250 kg, vilket också är en form av gräns för punktlaster för normala bostadsbyggnader. Tyngre skåp än så kan kräva att byggnaden anpassas.

Man måste fortfarande kontrollera med sitt försäkringsbolag, då det inte är skåpsleverantören som står för försäkringen, utan försäkringsbolaget. Dock ska värdeskåpet vara av en sådan klassning att försäkringsbolaget godkänner dem för förvaring av kontanter.

Det finns även ännu större skåp, med upp till 1.65 MSEK i försäkringsmöjlighet, men då blir de också skrymmande och kostar fortfarande 5-6% av det möjliga försäkringsbeloppet. Den höga klassningen gör också att ett sådant skäp, även i mindre utföranden, väger kanske 1.4 ton och alltså kräver en specialkonstruerad plats i byggnaden för att kunna installeras, inklusive att transportera in skåpet dit det ska stå. 1.4 ton på en halv kvadratmeters yta är mer än de flesta byggnader klarar av.

Som privatperson ska man dock vara på det klara med att försäkringsbolagen generellt anser att guld- och silvertackor är råvaror och som sådana är vanliga inventarier. De behöver alltså inte förvaras i något godkänt skåp, utan omfattas ändå av hemförsäkringen om man försäkrat upp sina inventarier i motsvarande mängd. Problemet är legala betalningsmedel, som kan betraktas som kontanter, liksom mynt, som kan betraktas som mynsamling. Håller man sig till tackor bör man ha försäkringsskydd. Kom dock ihåg att tjuven är "proffs" och du aldrig kan gömma något för en tjuv, som vet var de ska leta.

Den som vill vara helt diskret vill förstås inte heller köpa ett värdeskåp, då det kan bli känt att man gjort det. T ex via speditionsfirman som levererar skåpet. Eller något så banalt som att ett barn, kanske en kompis på besök, oskyldigt berättar för någon att X mamma har ett kassaskåp hemma, vilket inbjuder till brott.

En variant om man bara har tackor är att köpa kontant ett enkelt oförsäkrat värdeskyddsskåp från någon vanlig affär. Eller snarare köpa flera. Dessa bultar man fast och förvarar sina ädelmetaller i. Ett skåp har man relativt dåligt dolt och det får agera honungsfälla. Vid hemrån eller inbrott är det skåpet, med ett trovärdigt innehåll, något man offrar. Sedan har man det riktiga skåpet på en svåråtkomlig väl dold plats. Kombineras detta med t ex hemlarm kopplade till väktartjänster och/eller grannar, så har inte inbrottstjuvar tid på sig att leta reda på ett väl dolt och svåråtkomligt skåp, utan går på honungsfällan istället.

Även vapenskåp kan användas för förvaring och dessa är av en sådan karaktär att de sällan kan avlägsnas eller forceras snabbt nog att man i kombination med larm hinner ta hand om dem. 

Den riktigt säkerhetsmedvetne tar dock till en väl beprövad, men tveksam metod för sin privata guld- och silverreserv. Nämligen att gräva ner den på historiskt manér. Nackdelen är att man måste dokumentera detta och helst förvara en karta i t ex bankfacket, så att inte metallerna går förlorade om man dör. Än idag hittas gamla silverskatter från vikingatiden eller medeltiden, vilket visar att det hände även förr att man glömde bort vad man grävt ner och var.

Dokumentationen förtar delvis vitsen med att gräva ner ädelmetaller, men är samtidigt nödvändigt. Förr eller senare dör vi alla.

I dagens moderna samhälle finns det metalldetektorer. Guld bör inte detekteras med dessa, men investeringsmynt kan vara gjorda av legeringar som ger utslag. Det kan därför vara en idé att gräva ner "skatten" med lager av skräpmetall ovan. Sätter man spaden i marken efter att detekterat metall, så ska man upptäcka horder med rostig spik.

Andra strategier är att förvara ädelmetallerna i eller under normalt förekommande metallkonstruktioner. T ex i metallrör i trädgården, eller under betong, som ju innehåller armeringsjärn. T ex kan man gräva sig in snett under en betongplatta och lagra ädelmetallerna där. Endast fantasin och dina egna förutsättningar sätter gränser. Principen bakom att gräva ner "skatter" är att det i princip är omöjligt att hitta dessa om ingen känner till att du har dem.

Oavsett vad man väljer så är det som vanligt lämpligt att inte lägga alla ägg i samma korg. Med ett gott säkerhetstänkande, med lager på lager av säkerhet, inklusive honungsfällor, så är det fullt möjligt för den anonyme privatpersonen att förvara ädelmetaller i hemmet. Men säkerställ med ditt försäkringsbolag vad som gäller.

Och när det gäller bankfacket, glöm inte säkerhetstejpen, så du kan hålla koll på om någon utomstående utan din kännedom har varit i bankfacket. Det samma gäller eventuella säkerhets- eller värdeskåp i hemmet.