Pappersguldets alkemi del 2: En oändlig guldlänk

I första delen av ”Pappersguldets alkemi” tittade vi på hur tillgångar som lämnats som säkerhet för ett lån (hypotiserats) kan lämnas vidare till en annan kreditgivare, eller borgenär, som i sin tur kan lämna det vidare på nytt. På detta vis skapar man en så kallad ”daisy chain” som är en bräcklig kedja som inte är starkare än sin svagaste länk. När en länk i kedjan brister faller alla länkar som befinner sig under denna. Läs mer om detta i del 1. 

I del 2 av artikelserien ”Pappersguldets alkemi” tänkte vi titta lite övergripande på hur det kan gå till när man re-hypotiserar just guld och hur detta kan göras så att en enda guldtacka teoretiskt sett kan skapa en oändlig mängd guld. Detta guld är dock bara en post eller kontoföring i någons huvudbok och alltså inte något fysiskt guld.

Manipulation av guldpriset

Det är många som hävdar att guldpriset på olika sätt är manipulerat. De senaste dagarna har detta varit på tapeten sedan ansedda finansiella publikationer som Bloomberg och Reuters skrivit om hur den slutna prisfixingen troligen påverkas av de banker som medverkar i systemet. I ett utkast till en kommande forskningsrapport har forskare på New York University’s Stern School of Business kommit fram till data som pekar på ”artificialitet i priset”.

Det är naturligtvis mycket bra att detta kommer upp till ytan då det sätter ljus på en del i prismanipulation av den hårt manipulerade guldmarknaden. Men att ett antal storbanker trixar med fixingen av priset är bara toppen på ett mycket större isberg. Guldpriset manipuleras på flera olika sätt. Ett av de mest effektiva sätten är att låta marknadsmekanismerna ta hand om prismanipulationen självt. Men vadå marknadskrafter? Sa vi inte nyss att marknadskrafterna till stor del var utslagna eftersom priset är hårt manipulerat? Jo, men med lite pappersguldsalkemi kan man få det att se ut som att det finns mer guld än vad det egentligen gör. Därmed kommer de marknadsparter som inte är medvetna om den stora mängden ouppbackat pappersguld att prissätta guldet lägre än vad de annars hade gjort, och i den meningen avvänder man alltså effektivt marknadsmekanismerna till att pressa ned guldpriset.

En oändlig guldlänk

Idag tänkte vi kolla på ett fenomen som kallas re-hypotisering. I del 1 av artikelserien förklarade vi de båda koncepten hypotisering och re-hypotisering. I del 2 tänkte vi kolla på hur detta kan tillämpas på guld.

I New York förvarar Federal Reserve ansenliga mängder guld i sin källare. Problemet är att när guldet bara ligger där, orörligt och vilande, så tillför det inte så mycket. Givetvis så har även guld som är dormant ett antal fördelar. Fövaras det i ett väl säkrat valv vilket ägaren till guldet - i detta fall New York Fed- har direkt och oinskränkt tillgång till, agerar guldet som en värdebevarare och försäkring mot finansiell och politisk osäkerhet. Men i säkra tider, när allt går bra, och tilltron till ekonomins styrka är hög, tänker man annorlunda. Då lånar man hellre ut guldet istället för att låta det ligga och damma. 

Det är här bullion-bankerna kommer in i bilden. De lånar gärna guldet, och Fed lånar gärna ut det.

Bullion-bankerna får förstås betala ränta på sitt lån. Därför gäller det för dem att ”slå mynt” av guldet, bildligt talat, för att kunna betala räntan och göra en lite vinst ovanpå det.

Guld går ofta bra att använda som säkerhet (eng. collateral) i utbyte mot någon form av kontanta medel. Så banken ger kreditgivaren tillgång till guld som säkerhet i utbyte mot kontanter. Guldet har nu hypotiserats av kredigivaren i utbyte mot kontanta medel.

Det är nu alkemin börjar. Kreditgivaren tjänar nu pengar på sitt lån och har dessutom guld som säkerhet om något går snett. Men varför bara låta guldet ligga där, orörligt och vilande, när man kan ”slå mynt” av det och tjäna en slant. Kreditgivaren har hypotiserat, eller egentligen re-hypotiserat, guldet en gång till. 

Denna process kan alltså i teorin fortsätta i en evighet och skapa en oändlig kedja av re-hypotiserat guld som göra att det på pappret ser ut som att det finns mer guld än vad det gör i verkligheten. Så länge ekonomin är stark så är det mer ovanligt med konkurser och betalningsinställelse vilket gör att man mer sällan måste kalla in lån eller ta den hypotiserade tillgången i anspråk. Under goda tider bryr sig många stater inte särskilt mycket om sitt guld och tycker mest att det är jobbigt att det ligger nere i källaren och skräpar. Under sådana perioder glöms de värdefasta och monetära egenskaperna hos guldet bort. Man anser sig inte behöva den typen av säkerhet. Allt går ju bra och ”det är annorlunda nu”, ”en helt annan marknad”, ”evigt välstånd i en oändligt uppåtgående spiral”, och så vidare.

Guldets monetära egenskaper faller i glömska

Typexemplet på detta är de avsäljningar av den svenska guldreserven som den svenska centralbanken ägnade sig åt under 2000-talet. I slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Mellan 1998 och 2002 sålde även Storbritannien av hela 395 ton guld utspritt på 17 separata auktioner. Detta var under en period då guldpriset slog i botten och guld hade förmodligen aldrig varit mer undervärderat i världshistorien. Man kunde antagligen inte ha valt ett sämre tillfälle. Köparna av guldet gjorde en tämligen god affär.

Men när tiderna blir sämre är många stater mer måna om att ha sitt guld inom räckhåll ”för säkerhets skull”. Tyskland kallade nyligen hem en stor del av sitt guld från bland annat USA. De kommer dock att få vänta misstänkt länge, ca. 7 år för att vara exakt. Tysklands repatriering har även fått andra länder som Sverige att vakna. Riksbanken har begärt att få inventera sin 127 ton stora guldreserv.

Om vi får en långtgående ekonomisk nedgång, med konkurser och betalningsinställelser, finns det förstås en stor risk att ett flertal kedjor av re-hypotiserade tillgångar kommer att brista. Då är det tryggt att sitta på fysiskt guld utan någon motpartsrisk.

Köp alltid fysiskt guld och silver och inte ett papperslöfte!