G&S: Del 32 Varifrån får IMF sina räddningspengar?

Greklandskrisen
Nyheterna har på sistone kretsat kring Grekland och dess skuldberg. Som vanligt då länder inte längre klarar finansiera sin statsskuld träder den mytomspunna Internationella valutafonden (IMF) fram ur mörkret som en räddande ängel. Ett stödpaket till Grekland uppges nu vara framförhandlat där IMF ställer motkrav på Grekland i form av höjd moms, frysta löner och slopade bonusar. För den som vill följa nyhetsflödet i detalj med kommentarer finns utmärkta inlägg på bloggarna Flutes och Cornucopias sidor.  

Var kommer pengarna från?
IMF resurser hävdas officiellt komma från kvoterade medlemsavgifter från olika medlemsländer. Medlemsavgifterna skall reflektera respektive lands ekonomi där USA med den största ekonomin är den största givaren. Men eftersom inga statsmakter själv präglar sina pengar, förutom en marginell del mynt (och sedlar i vissa länder), kommer pengarna i själva verket från lån, exempelvis obligationslån, som köps av pengar som skapats ur tomma intet genom en bokföringspost. Utöver medlemsavgifterna kan IMF också låna direkt från sina medlemsländer.

Special Drawing Rights
Utöver direkta lån och bidrag från medlemsländerna (som i själva verket är pengar skapade genom lån) har IMF en unik position genom att de kan skapa skuldfria pengar kallade Special Drawing Rights (SDR). SDR kan allokeras till medlemsländer som alternativ till skuldfinansiering. Efter det att IMF fick möjlighet att skapa pengar genom SDR 1970 allokerades motsvarande SEK 234 miljarder SDR till medlemsländer i två omgångar på 70-talet. Sedan dess har inte möjligheten använts förrän 2009 då IMF allokerade motsvarande SEK 2 biljoner (2000 miljarder) SDR till sina medlemsländer.

Ett system med skuldfria pengar är att föredra framför ett system med fraktionella reserver där alla pengar skapas genom lån ur tomma intet. SDR skapas också ur tomma intet men kan hållas som reserv till låg kostnad eftersom de inte återkrävs med ränta. I vårt nuvarande pengasystem med fraktionella reserver måste skuldsättningen och därmed penningmängden kontinuerligt växa eftersom lånebeloppet skall återbetalas tillsammans med en ränta som inte finns.  

Reservvaluta
Sedan den s.k. Nixon Shock 1971 då president Nixon stängde möjligheten att växla in amerikanska dollar mot guld internationellt har USD allena, helt utan uppbackning, fungerat som världens dominerande reservvaluta. En skuldfri valuta, som ex. SDR, skulle vara att föredra som reservvaluta framför en valuta som baseras på det fraktionella systemet. När en nationell valuta hålls som reservvaluta av många länder krävs per definition, i enlighet med Triffin Dilemma, kontinuerliga handelsunderskott för landet som ger ut valutan. Detta eftersom landet måste exportera valutan till andra länder som håller valutan i reserv och i vissa fall använder den för transaktioner nationellt. I längden går det inte att upprätthålla förtroende för en valuta där landet kontinuerligt finansierar handelsunderskott genom växande skuld. Paradoxen ligger i att reservvalutan måste depreciera på grund av den växande skulden för att förhindra en default med inställda betalningar samtidigt som valutan måste upprätthålla stabilitet för att inte tappa i förtroende som reservvaluta.

Skuldfri valuta
Om SDR, som Ryssland föreslagit, inkluderar guld i referenskorgen börjar vi närma oss något som kamouflerar som en fraktionell guldmyntfot utan att vara det. Med Rysslands förslag skulle guldet ingå som en del i ett referensvärde till valutan men inte backa upp själva valutan. Med guld i referenskorgen blir det reella värdet av valutan tydligare och inflation upptäcks enklare vilket möjligen skulle kunna bromsa pyramidspelet med ständigt växande pengamängd och skuld något på marginalen.  

IMF säkerställer omfördelning från fattiga länder till storbankerna
Dock är IMF:s syfte med SDR sannolikt inte att skapa en sund skuldfri valuta. Officiellt styrs IMF av dess medlemsländer men i själva verket agerar IMF snarare som inkasso till bankeliten. IMF:s räddningspaket syftar snarare till att ge länderna möjlighet att fullfölja sina åtaganden mot bankerna. Egentligen är räddningspaketen ett sätt att säkerställa omfördelningen av resurser från fattiga länder i kris till storbankerna.    

För att ett system med skuldfri valuta skall fungera måste det komma frivilligt genom privata initiativ. Den centralisering mot världsvaluta det skulle innebära om IMF skulle bli en global centralbank är skrämmande. I del 28 av Guld & Silverskolan diskuterades initiativen mot en världsvaluta och de risker som föreligger med en sådan typ av centralmakt. Förutom maktcentraliseringen och reduktionen av vår individuella frihet skulle en världsvaluta helt sakna konkurrens. I och för sig saknar våra nuvarande nationella fiat-valutor i stort sett konkurrens eftersom de bygger på samma system. Men med en världsvaluta accentueras maktmonopolet genom att det inte finns utrymme för val, alternativ eller debatt. Om människor och företag inte kan välja mellan konkurrerande valutor förloras helt friheten för alternativ till statens, centralbankens och bankelitens monetära system.