Artikelserie (del 2 av 3) - Inflation eller Deflation? Diskussion om potentiella scenarion av inflation eller deflation

Denna artikelserie analyserar bakgrunden till den ekonomiska krisen samt undersöker kommande scenarion av inflation/deflation och dess påverkan på ädelmetallmarknaden.

Dagens artikel (del 2 av 3) analyserar nuvarande och framtida scenarion av inflation/deflation. 

Den första delen av artikelserien som analyserade bakgrunden till den nuvarande ekonomiska situationen kan hittas här.

Den tredje delen, nu publicerad här, undersöker hur den ekonomiska krisen och dess effekter påverkar ädelmetallmarknaden.

Kommer krisen att leda till deflation eller till inflation?
Now and future presenterar utmärkt nyckeldata för situationen i USA. Från deras diagram framgår att den monetära inflationen är fortsatt hög. M2, som mäter pengar i cirkulation plus sparmedel ökar f.n. i en takt av 16% per år. Det bredare måttet för penningmängd, M3 ökar f.n. med 9,7% per år (baserat på data från 29 December 2009). Inflationen är således fortfarande hög och USA är ingalunda i närheten av deflation. 

Media rapporterar däremot om faran med deflation framöver p.g.a. de sjunkande priserna för fastigheter, råvaror och aktier. Regeringar och media rapporterar om deflation som ett hot p.g.a. den ökande börda deflation skapar för skuldsatta stater, företag och hushåll. Deflation är skrämmande för dessa eftersom deflation ökar det reella värdet på lån istället för att minska realvärdet som vid inflation.  

För någon som sparar ökar deflation däremot köpkraften. Dock är det som framgick i förra veckans artikel väldigt få som sparar och desto fler som är kraftigt belånade.

Deflations- eller inflationsscenario för 2009?
Trots att inflationssiffrorna är fortsatt höga generellt, deflaterar priset desto snabbare på tillgångsklasser som aktier, fastigheter och vissa råvaror. Samtidigt blir bankerna allt mer riskobenägna och undviker utlåning för att försöka begränsa kreditproblemen. Efterfrågan på produkter, som generellt finansierats med belåning, har därför minskat kraftigt. Minskad efterfrågan på produkter leder till prisnedgångar om utbudet hålls konstant. I takt med att priserna måste sänkas blir verksamheten mindre lönsam vilket i förlängningen resulterar i nedläggningar och högre arbetslöshet.   

Minskad konsumtion räds av regeringar p.g.a. den massarbetslöshet som blir följden. I en marknadsekonomi är det naturligt för olönsamma företag att läggas ned till förmån för andra vinstdrivande företag. Istället för att stimulera fritt företagande, stödjer regeringar världen över nu istället olönsamma industrier som producerar produkter ingen vill köpa.

Inte nog med att regeringarna räddar olönsamma industrier och därmed ytterligare försvårar för en ekonomisk återhämtning då den fria marknaden hindras. Dessutom försöker de ironiskt nog rädda samma industrier som för några månader sedan fördömdes p.g.a. deras oljeberoende och utsläpp. Så istället för att bekymra sig om oljepriset, det minskande utbudet av olja och miljön försöker regeringarna nu istället rädda industrier som producerar bränsletörstiga bilar som ingen vill köra.

Vilka effekter har räddningspaketen på inflationen/deflationen?
I takt med att regeringarna försöker rädda olönsamma industrier ökar budgetunderskotten och statsskulderna. Budgetinkomsterna minskar samtidigt eftersom olönsamma industrier inte genererar några skatteintäkter.

När alla andra medel, som exempelvis räntesänkningar, är förbrukade återstår bara en möjlighet att minska de massiva statsskulder som staterna dragit på sig. För att minska statsskulden relativt till andra valutor måste valutan göras så värdelös som möjligt genom devalvering/depreciering. Olika länder kommer således tävla i att göra sina valutor så värdelösa som möjligt så snabbt som möjligt. Detta kan åstadkommas exempelvis genom att stater monetariserar sina skulder d.v.s. att centralbanken köper obligationer eller statslån utgivna av den egna staten. 

Skuldmonetarisering liknar den sista anhalten för stimulans som en centralbank har, nämligen kvantitativ penningpolitisk lättnad (quantitative easing på eng.) som innebär att pengar skapas ur tomma intet genom exempelvis centralbankens balansräkning för utdelning till de som anses behöva dessa. Från denna artikel och från diagrammet nedan framgår att den amerikanska centralbanken redan i stor omfattning har börjat stödja olika ändamål genom kvantitativa penningpolitiska lättnader.

Diagrammet visar USA:s budget- och handelsunderskott.

Diagrammet nedan visar ökningen av penningutbudet.

De tendenser av hyperdeflation som uppstått i vissa tillgångsklasser och konsumtionsindustrier har alltså redan triggrat centralbanker till att öka penningmängden genom kvantitativa penningpolitiska lättnader. Samma tendenser kan ses runt om i värden då allt fler regeringar sjösätter räddningspaket som betalas med ökad skuldsättning och skapandet av pengar ur tomma intet genom kvantitativa penningpolitiska lättnader.

Nästa veckas artikel  
Del 3 i denna artikelserie kommer undersöka hur den ekonomiska krisen och dess effekter påverkar ädelmetallmarknaden.