G&S: Del 40 Probering (äkthetstestning & testning av renhet) av ädelmetall

I del 12 av Guld & Silverskolan berättade vi hur man testar metall genom mätning och vägning. Eftersom alla metaller har olika egenskaper med en viss volym förutsatt en antagen vikt är det omöjligt att förfalska en metall. Att jämföra volym med vikt är ett av de bästa och enklaste sätten att verifiera metallen.   

Ibland finns det dock ett problem med denna metod som kan göra det svårt att få exakta resultat. Även efter anskaffandet av ett exakt skjutmått med precision på hundradels millimeter kan det uppstå diskrepanser eftersom mynt och tackor ofta har kantupphöjningar eller är rundade i kanterna. Kantupphöjning innebär att myntet eller tackan har en upphöjning i myntet/tackans ytterkant vilket innebär att måttet för tjocklek blir för högt. Tackor kan även vara rundade i kanterna eller ha ett pyramidliknande utseende med olika bredd/längd beroende på var man mäter. Om tackan har olika bredd/längd beroende på mätpunkt eller är rundad måste bredden/längden mätas på flera olika ställen med en uppskattning av genomsnittet. Om myntet/tackan har en kantupphöjning kan man skaffa ett måttverktyg som kan mäta innertjockleken snarare än tjockleken på bredaste stället.   

Det kan med tanke på ovanstående problem vara lämpligt att känna till flera metoder för att testa ädelmetall. En snabb och indikativ testmetod är att testa magnetismen i metallen. Ädelmetall med en renhet av 99,9% är inte magnetisk. Om en metall är magnetisk kan det uteslutas att det är ädelmetall med hög renhet. Om en metall avsaknar magnetism betyder det dock inte nödvändigtvis att det är ädelmetall. Magnetism är alltså en uteslutningsmetod snarare än en precis metod.  Magneterna som används för ändamålet består oftast av neodym. 

Vissa produkter är pläterade med ädelmetall vilket innebär att endast ett tunt lager av produkten består av ädelmetall medan metallen under ytan består av någon billigare basmetall. Vid misstanke om ett pläterat föremål kan det alltså vara lämpligt att fila bort den yttersta ytan innan testning med probersyra eller elektronisk testapparatur sker.  

Test av Guld    

Ett test med probersyra är ett snabbt och effektivt sätt att testa guld. För att testa med probersyra behövs en probersten eller 

liknande underlag där man kan skrapa av ytterst lite av metallen utan att göra synbar åverkan på myntet/tackan. Det finns probersyra för att testa olika renheter ex. 10K, 14K, 18K och 22K.

För att testa mer exakt går det att använda sig av elektronisk testapparatur. Renheten avgörs genom att apparaten leder ström genom metallen och avgör renheten beroende strömledningsförmåga.

Det finns också olika test-set som baseras på den tidigare angivna metoden med vikt jämfört med volym. Ett sådant test hittas här. 

Test av Silver    

Ett snabbt indikativt men ovetenskapligt test är att hålla två silvermynt i dess ytterkant och slå dem lätt mot varandra. Om det är 

silver bör det uppstå ett högt klingande ljud. Om det är någon basmetall, exempelvis nickel, uppstår det ett dovt ljud. 

Probersyra är det bästa sättet att testa silver. Liberty Silver saluför probersyra för silver. Före testet är det lämpligt att rengöra eller fila bort eventuell smuts på testföremålet. Därefter droppas en droppe av probersyran direkt på föremålet. Färgen på probersyran efter kontakten med metallen avgör silverhalten. Om probersyran efter applicering behåller sin ljusa orangea färg består testföremålet inte av silver med en renhet över 60%. En krämig röd färg indikerar en hög renhet på 90-100%. Grå färg indikerar en renhet på 77-90% och grön färg indikerar en renhet på 65-70%. Notera att probersyran är frätande och kan lämna ett litet märke på föremålet varför den bör appliceras på minst synliga plats.