Ingen rapporteringsskyldighet för silverköp

Det finns regelverk som införts för att förhindra finansiering av terrorism eller tvättande av svarta pengar, där t ex banker måste begära legitimation av personer som sätter in pengar på banken eller rent av fråga varifrån pengarna kommer. I värsta fall måste man rent av visa varifrån kontanterna kommer. Man får inte ens betala för kollektivtrafik med ett oregistrerat SIM-kort, eftersom myndigheterna tror att man kommer finansiera terrorism eller tvätta svarta pengar genom att stå och sälja oregistrerade kontantkort i de svenska gränderna.

Rapporteringsskyldigheten har däremot en del luckor. Vid guldköp handlar det bara om kontantköp på över 15 000 EUR, medan det inte finns någon rapporteringsskyldighet om man handlar elektroniskt eller betalar med kort. I de fallen finns förstås transaktionerna spårbara i banksystemen och rapporteringsskyldigheten blir också helt onödig. Man kan också vara tvungen att spara personnummer vid tillräckligt höga belopp, vilket dock inte behöver rapporteras.

Inget av detta gäller dock vid köp av silver. Silver är en momsbelagd vara och anses därmed på inget sätt vara en investering eller en valuta ur myndigheternas synvinkel. Att köpa en soffa för 20 000:- är lika rapporteringspliktigt som att köpa silver för 20 000:- och inte heller behöver man som säljare registrera uppgifter om kunden.

Den som av integritetsskäl inte vill att myndigheterna ska ha en möjlighet att kartlägga ens tillgångar kan alltså i lugn och ro investera i investeringssilvertackor eller -mynt. Silverköp blir därmed den yttersta, och kanske sista, investeringsmöjligheten för den som tror på personlig frihet. Potentiellt är det rent av en demokratifråga, där man kan skydda tillgångar från en framtida konfiskatorisk odemokratisk regim, eller en regim som leds av IMF, genom att inte ha dem registrerade.

Den dagen vi får en grekisk situation i Sverige kan silver vara guld värt.