Default på London Metal Exchange: 100 dagars väntan på leverans

Om man äger fysiskt guld så äger man guld på riktigt. Det enda som är värt sin vikt i guld är som bekant guld. Papper är inte värt sin vikt i guld då värdet av pappret endast ligger i dess mycket begränsade bruksvärde. Detta bruksvärde kan bestå av att exempelvis torka upp något man har spillt på marken, eller att skriva på pappret. Förutom detta finns naturligtvis den energi som finns i pappret och som frigörs vid förbränning. 

Men låt oss säga att någon har skrivit på ett papper att de är skyldiga dig en specifik mängd guld. Är pappret då värt något? Det beror på om de som är skyldiga dig guldet kan hålla sitt löfte, eller om de likt dagens banker i praktiken är insolventa. Jag skrev igår om den svenska Riksbankens enorma godtrohet gentemot dem som förvarar dess guldreserv. Exakt vilka det är som gör detta är hemligt, men det lär vara olika centralbanker världen över. Kanske i New York eller London? Svenska Riksbanken har ett papperskvitto (måhända är det digitalt) som anger att deras guld finns utomlands och är inventerat av någon. Väldigt lite av Riksbankens guldreserv förvaras i Sverige.

Men hur är det med privata investerare som har pappersguld? Är de lika godtrogna? Går det att få leverans på sitt fysiska guld? Eller kommer det ta sju år som för den tyska centralbanken?

Svaret kan finnas hos London Metal Exchange där det i dagsläget tar 100 dagar att göra ett uttag, det vill säga: Få leverans av fysisk metall. Man säger sig dock ha som ambition att förkorta tiden. Frågan man bör ställa sig är: Vad är det som tar 100 dagar??

Media försöker framställa guldets senaste prisfall som början på en "bearmarket" (när piserna faller). Med ett fallande pris och minskat intresse för guld borde tillgången rimligtvis vara god. Men sanningen är den att efterfrågan på fysisk metall är fortsatt hög. Många handlare har upplevt rekordmånader i efterfrågan på fysisk metall. Det är snarare så att efterfrågan på pappersmetall minskat medan efterfrågan på fysisk metall ökat kraftigt.

Anledningen till de hundra dagarna i väntetid skulle kunna bero på att den metall som ska levereras för att täcka papperskvittona, eller terminskontrakt som det heter, helt enkelt inte finns. Den är fortfarande nere i jorden i form av malm eller håller på att smältas till tackor i detta nu. Det är osannolikt att det i dagens just-in-time-samhälle skulle ta 100 dagar att köra fram en bepansrad bil och lasta över tackorna från valvet.

Ett terminskontrakt innebär att man köper guld för leverans på ett utsatt datum i framtiden. Om man inte väljer att ta leverans skjuts detta datum fram. Att få vänta 100 dagar efter att man har begärt leverans kan således inte ses som något annat än en default - betalningsinställelse - från London Metal Exchange. Sannolikt kontaktar LME i detta nu kunder och erbjuder dem betalning i kontanter - fiat - istället för guld. Enligt vissa obekräftade källor har kunder tidigare blivit erbjudna upp till 25% i "premium" för att ta leverans i kontanter istället för fysisk metall. Fiat, eller bankkrediter, är som bekant mer eller mindre obegränsade i dagens system och därmed mycket lättare att leverera än fysiskt guld, som endast kan skapas genom brytning.

I praktiken kan det alltså vara så att kunder till LME köpt guldmalm som fortfarande finns i marken istället för fysisk metall. Det var förmodligen inte riktigt vad de hade tänkt sig.