Är du verkligen säker?

I Sverige och större delen av västvärlden lever vi under villfarelsen att våra pengar är säkra på banken. Men sanningen är förstås att banker idag per definition är insolventa. De har inte alla kundernas pengar tillgängligt avista - för omedelbar utbetalning - om alla kunder skulle vilja ha dem samtidigt. Det är i denna bemärkelse ett system som bryter mot den gängse uppfattning om äganderätten till sina pengar.

Förr var det vanligt med bankrusningar då kunder misstänkte att något inte stod rätt till. En bankrusning innebär att kunderna springer till banken för att ta ut sina insatta pengar. Om banken är i orätt kan den förstås inte betala ut alla pengar. Då faller banken. Dörrarna får stängas. För gott

Det var inte helt ovanligt med bankrusningar på 1800-talet, under guldstandarden. Idag brukar folk dock betrygga sig själva med att det är ovanligt att banker faller och att staten minsan kommer till undsättning om så skulle ske. Men är vi verkligen så säkra? I Sverige täcker Riksgäldens insättningsgaranti besparingar på upp till €100 000 eur. Men hur mycket pengar finns det "inuti" insättningsgarantin. Skulle den kunna täcka ens en bråkdel av alla insättningar vid händelse av en rad större bankkollapser?

För att få ett hum om det får man titta på den så kallade insättningsfonden. Den innehöll år 2010 24,6 miljarder kronor vid utgången av året.

Citat från Sveriges Riksdags årsredovisning 2010:

"Inkomsterna från avgifterna för insättnings- garantin placeras i statsobligationer som förvaltas av Kammarkollegiet på uppdrag av Riksgäldskontoret. Kammarkollegiet placerar avgifterna i statsobligationer som har en löptid på    10 år.    Placeringarna    utgör    den    så    kallade insättningsfonden vilken hade ett bokfört värde på 24,6 miljarder kronor vid utgången av året. För att höja avkastningen på portföljen får Kammarkollegiet sedan 2010 bedriva repo- verksamhet med portföljens värdepapper. Det innebär att värdepapper lånas ut och likviden placeras i omvända repor på motsvarande löptid i statsskuldväxlar samt i nominella och reala statsobligationer."

Hur stor är då penningmängden? Man kan ha olika uppfattningar om vad pengar är, både ideologiskt och praktiskt, men för att kunna ta ett exempel får vi enas om en definition. Låt oss säga att pengar i dagens Sverige är kontanter samt insättningar på bankkonton (som är en fordran på kontanter).

I slutet av 2009 fanns det 1561 miljarder kr. Penningmängd M1 = M0 + Avistainlåning (dagsinlån och transaktionskonton). M0 utgör alla mynt och sedlar i Sverige. Detta är alltså mängden kontanter plus insättningar på bankkonton.

I Sverige täcks alltså insättningar på nästan 1561 miljarder kr av en fond med 24,6 miljarder kr i medel. Vi kan alltså dra slutsattsen att långt ifrån alla banker behöver gå omkull för att fonden som täcker vår insättningsgaranti ska få slut på pengar.

Vad skulle hända vid en större kollaps i banksystemet? Vi behöver inte blicka särskilt långt bort för att se detta. Kolla bara på Cypern där småsparare förlorade nästan 7% av sina tillgångar.

Den amerikanska motsvarigheten till insättningsgarantin är FDIC. På denna utmärkta sida finns en visualisering över hur oerhört lite FDIC:s fond på $25 miljarder täcker i förhållande till storleken och mängden institutioner som den försäkrar.

Känns det tryggt?