Kontantlöst eller kontantfritt - säkerhet eller girighet?

Att de svenska bankerna har lobbat hårt för införandet av det kontantfria samhället är säkert ingen nyhet för många av Liberty Silver's läsare. Vi har tidigare skrivit om hur orimlig visionen och målet om ett kontantfritt samhälle är, då det skulle krävas ett i det närmaste totalitärt samhälle för att realisera en sån vision.

Läs artikeln "Det kontantlösa samhället - en utopi?" för mer insikt om kontanters och pengars natur.

Intressant att notera är även terminologin som man använder när man väljer att kalla det kontantfritt. Jag syftar då på ordet "fritt" i kontantfritt. Detta ord implicerar att vi skulle bli befriade ifrån en börda, nämligen de där hemska kontanterna. Men frågan är om inte kontantlöst är en bättre benämning - vi förlorar något som gör vårt liv bättre, enklare och friare. Det hela är en form av nyspråk från bankernas sida.

Motiveringen för att införa ett kontantfritt samhälle brukar vara ökad säkerhet för bankpersonal, butikspersonal, bankkunder, minskad rånrisk, mindre svart marknad etc. Men frågan är om inte ökad vinst för bankerna är det främsta motivet. Bryr de sig verkligen så mycket om allas vår säkerhet?

Bankerna skiljer sig inte nämnvärt från andra företag vad gäller önskan om att tjäna pengar. Däremot skiljer de sig kraftigt på det sätt vilket staten understödjer dem. Via Riksgäldens bankgaranti garanteras spararnas pengar upp till €100 000 eur. Det finns alltså inget incitament för kunder att självmant undersöka vilken bank som är mest solvent eller stabil. Få kunder har nog någonsin bemödat sig med att kolla på en banks balansräkning innan man bestämt sig för att bli kund. Varför skulle man? Staten stiger ändå in och räddar dina besparningar med hjälp av skattepengar om så krävs.

Nedan är ett citat från en artikel i artikelserien Guld & Silverskolan Del 33: Privatisering av vinsterna och socialisering av förlusterna - IMF som inkasso:

"Om en krisdrabbad bank är tillräckligt stor och inflytelserik räddar staten banken för att undvika en förtroendekris för samhälls- och penningsystemet. På så vis kan banken medvetet öka sin hävstång i pyramidbubblor och privatisera vinsterna i goda tider så länge pyramiden växer. När bubblan sedan spricker spelar det ingen roll hur stora förlusterna blir eftersom banken ändå blir räddad. Med socialisering av förluster menas att staten, och i sin tur medborgarna genom skattsedeln, blir betalningsskyldiga för bankens misslyckade affärer. Med en strategiskt uttänkt strategi har storbankerna genom sammanslagningar skaffat sig en unik maktposition där de inte tillåts kollapsa..."

Slutsatsen är att banker vill som vilka andra företag som helst gå med vinst, men förutom detta är banker inte som andra företag. De har hela tiden pappa statens betryggande hand på sin axel.

Därför är det intressant att se hur bankernas osjälviska hängivenhet till allas vår säkerhet - en säkerhet som enligt dem själva kraftigt äventyras av kontanter - nu håller på att raseras. Kommande EU-omfattande regler kommer nämligen tvinga bankerna att halvera sina avgifter för korttransaktioner. Katastrof enligt de svenska bankernas intresseorganisation Svenska Bankföreningen. De varnar till och med för att övergången till det kontantfria samhället avstannar som följd av den föreslagna regleringen. Varför då? Handlade det inte om säkerhet att införa det kontant-"fria" samhället? Handlade det bara om ökad vinst för bankerna?

Som sagt är det egentligen inget lustigt i att ett företag vill göra vinst eller till och med öka sin vinst. Det lustiga - eller ska vi kanske kalla det olustiga - är att bankerna får så pass mycket uppassning av staten. Kontanter är en del av samhället och en viktig funktion för att förmedla betalning och göra upp skulder analogt -  utan hjälp av elektronisk utrustning eller infrastruktur. Detta är viktigt för samhällets stabilitet.

Sedan kan man förstås fråga sig om regleringar på EU-nivå är den rätta vägen att gå om man vill minska kostnaderna för elektroniska transaktioner. Är det inte bättre att öppna upp för mer konkurrens när det gäller elektroniska transaktioner, kanske även i alternativa valutor? Vi har ett världsomspännande nätverk där information kan skickas blixtsnabbt över långa avstånd till mycket små kostnader. Så vad är problemet?

Problemet är inte att bankerna vill gå med vinst, problemet är att de särbehandlas och får orimliga fördelar av staten. Det behövs inga regleringar - avlägsna bara de särfördelar som bankerna har och lösningarna kommer att komma automatiskt. 

I en artikel som DN har publicerat om bankernas miljardintäkter från korttransaktioner säger Per Hortlund vid undersökningsföretaget HUI följande:

– Det är inte rimligt att bankerna har monopol. Om andra företag kom in på marknaden skulle priskonkurrensen öka och bankerna bli mindre systemviktiga, vilket skulle öka den finansiella stabiliteten, säger Per Hortlund, utredare vid HUI.

Den finansiella stabiliteten skulle alltså öka, inte minska, om bankernas särfördelar togs bort.

Lika lite som det behövdes regleringar för att guld och silver skulle bli pengar, lika lite krävdes det några regleringar för att en alternativ nätvaluta som Bitcoin skulle uppstå. Det enda som krävdes var den frihet som internet erbjuder. Precis som Milton Friedman förutsåg redan 1999 var det bara en tidsfråga innan det skulle komma alternativa lösningar, eller "e-cash" som han kallade det.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB