Stark eller svag valuta?

Svag valuta = bra

Stark valuta = dåligt

Sådan är logiken hos många mainstream-ekonomer. Att våra pengar ökar i värde, eller egentligen bara behåller sitt värde, är enligt dem förskräckligt! Räntorna ska vara artificiellt låga så att krediter, eller "lån", (vilket i dagens samhälle är pengar) hålls så billiga som möjligt.

Man bortser helt från att det är precis så här bubblor har skapats om och om igen igenom historien. Politiker och centralbankselit vrider på kredit-kranen och ut flödar all världens rikedom. Men förr eller senare minskar flödet då kredit-mättnad har uppnåtts. Till slut kan inte skulden underhållas varpå folk och företag får ställa in betalningar till sina kreditgivare. Samhället går nu in i depression skapat av absurda obalanser i det ekonomiska systemet. Underliga scenarier utspelas under depressionen, t.ex. folk som svälter fast än att det finns mat. Människor som inte har något jobb fast det finns oändligt mycket som behöver göras. Folk som är hemlösa fast än att hus står tomma.

Men allt detta bortser man från då man vill ha mer, mer, mer och detta helst, nu, nu, NU!

Senaste exemplet på denna ignorans ser vi hos den svenska industrimannen Sverker Martin-Löf. Han menar att det är "förödande för svensk industri att kronan nu ökar i värde".

Ord som "vi har fått valutan emot oss" och att "USA är en ljuspunkt" är minst sagt intressanta.

Enligt Martin-Löf bör vi omgående gå med i Eurosamarbete alternativt knyta kronan till euron (läs: ge upp våran suveränitet till förmån för en främmande centralbank). Ett "tak" bör sättas för hur stark kronan ska få bli, säger Martin-löf.

Istället för att kolla på långsiktiga effekter kollar han på kortsiktiga. Det är kvartalskapitalism och "lätta pengar" (rykande heta från tryckpressen) istället för långsiktighet och stabilitet. Men hur kan man ha långsiktighet i ett system som bygger på kreditbubblor med ständigt efterföljande punkteringar som i sin tur leder till lågkonjunktur? 

Sanningen är att en stark krona på sikt skulle attrahera investerare till Sverige och minska exportbehovet och därmed nödvändigheten att skicka prylar tvärs över jordklotet som vi istället kan producera inhemskt. Guld- & Silverskolan del 50, "Silver som pengar" förklarar detta på ett utmärkt sätt.

Men istället för ett stabilt penningvärde, ökad inhemsk köpkraft och minskat exportbehov är det "hoppa jämfota"-logik som får sätta agendan, det vill säga mer, mer, mer! Nu, nu nu!

Givetvis till förmån för mindre senare. Lite uppe i det blå, kan man säga.

"Blue skies smilin' at me
Nothin' but blue skies do I see
Blue days, all of them gone
Nothin' but blue skies from now on"

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB