Hur botar man en feber?

Sedan Argentinas beslut att införa priskontroller på varor som TV-apparter kan det vara värt att ställa sig följande fråga:

Om du stoppar en febertermometer i ett sjukt barn och termometern visar 38 grader, botar du då febern genom att sudda bort siffrorna på termometern och skriva dit 37 grader? Nej, givetvis inte!

Att lagstifta priser innebär inte att man lagstiftar värde. Värden skapas endast i det mänskliga medvetande och de är därmed både subjektiva och individuella.   

Således fallerar försök att kontrollera priser på två viktiga punkter:

- Att lagstifta om priser innebär inte att man lagstiftar om värde

- Att lagstifta om priser förhindrar priser att signalera värdet på en vara eller tjänst

När regeringar försöker lagstifta om priser förhindras priserna att signalera det korrekta värdet.

Eftersom alla resurser är knappa (det finns en begränsad mängd av allt) kommer resurser alltid att ransoneras på något vis. Men på vilket vis? Vem eller vad kommer bli ställt utanför?

Om vi till exempel sätter ett tak för räntan, eller om vi genom centralstyrning sänker räntan till onormalt låga nivåer, kommer låntagare som medför en hög risk för långivaren att uteslutas.

Om vi sätter en lägsta nivå för löner kommer jobb att ransoneras efter vem som har mest kunskap. Den som har lägre kunskap kommer ha svårare att få jobb eftersom det inte blir lönsamt för en arbetsgivare att anställa denne.

Regeringar och staters önskan att fixera priser kommer ofta ur viljan att stävja en skenande inflation. Om ett land bedriver en penningpolitik som är expansiv, det vill säga en politik som leder till att penningmängden ökar kraftigt - det kan vara låga räntor eller att man helt enkel trycker pengar under täckmantel av olika namn ("kvantitativa lättnader") - leder detta för eller senare till prisinflation, eftersom mer pengar jagar samma varor och tjänster.

Genom historiens gång har regeringar många gånger försökt stävja inflationen genom priskontroller. Det kan lyckas i det korta loppet, men aldrig i det långa.

Snarare än tillgång på billiga varor blir oftast konsekvens total brist med i värsta fall svält som följd. 

Svarta marknader brukar uppstå som en följd av priskontroller och dess efterföljande bristsituationer. Men dessa marknader har en tendens att borga för skyhöga priser, då aktörerna på den svarta marknaden lägger på ett riskpremium eftersom de utsätter sig för stora faror. Kanske böter, fängelse eller i värsta fall dödsstraff.

Professor Anthony Davies går i följande videoklipp igenom de konsekvenser som beskrevs i början av inlägget. Han förklarar att priser inte är "spakar" eller "reglage" som man kan styra ekonomin med. De är endast ett mått för att mäta värde: