En fallstudie i hyperinflation: Bröd och skådespel men inga toalettbesök

Av rubriken att döma kanske någon tror att detta inlägg handlar om nyheten om den städare som hittade guld på en flyplanstoalett i Calcutta. Men inlägget handlar istället om Venezuelas regering som istället för att hänge sig åt en sund peningpolitik har satt snurr på tryckpressarna, något som kommer leda till hyperinlfaion i valutan. Komiskt nog börjar man få brist på toalettpapper, men pappersvaluta finns det alltså ingen brist på i Venezuela. Men som de flesta säkert vet behövs det inget papper för att skapa mer pengar idag då de flesta pengar skapas digitalt. 

Venezuela har som bekant infört åtgärder för att bekämpa de skenande priser som man upplevt under det gångna året. Åtgärderna består i att sätta in förstärkt polis och militär mot de näringsidkare som vägrar att sälja sina varor till det pris som regeringen anser vara rimligt. I första hand har man gett sig på elektronikhandlare. Följden är att folk har köat i timmar utanför vissa elektronikkedjor för att komma över billiga mobiler, mikrovågsugnar och TV-apparater. Det talas om ren plundring av vissa butiker där militären tagit över och fördelat ut produkter bland de köande.

Den förda politiken har uppenbarligen skapat en obalans mellan penningmängden och valutakursen. Maduro har beordrat att priserna på elektronik ska justeras till oktobers nivåer. Men varför nöja sig med att gå tillbaka till oktober? Varför inte gå tillbaka ett helt år i tiden, när man ändå har lagen på sin sida? Den samlade inflationen sedan dessa har trots varit mycket högre än om man bara går tillbaka en månad.

Enligt president Maduro har elektronikkedjorna kunnat importerar sina produkter billigt tack vare regeringens fasta dollarkurs och de är därför "banditer". Maduro hintar här själv om den riktiga förklaringen till elektronikkedjornas höga priser när han pratar om dollarkursen - nämligen den förda politiken. 

Om inte penningpolitiken förs på rätt sätt kommer det inte spela någon roll om man har en fast växelkurs mot dollarn då man som bekant inte kan lagstifta om priser. Priser inte är några reglage man kan vrida på utan endast ett mått på värde.

När man försöker lagstifta om priser, sätta ett pristak, styra räntan osv, uppstår det nästan alltid en svart marknad. Valutamarknanden är inget undantag.

Nedanstående diagram visar i rött den officiella växelkursen mellan den venezuelanska bolivaren och dollarn. Den blå linjen är växelkursen på den svarta marknaden. Som vi kan se har värdet på den svarta marknaden fallit brutalt (blå linje) medan den officiella kursen gått neråt i robotliknande hack. Som regel bör man alltid vara skeptiskt när man ser den typ av formationer. Det tyder oftast på att det rör sig om en intervention eller någon form av centralstyrning. Ett normalt marknadspris rör sig sällan eller aldrig på ett sådant robotliknande vis då prissättning på en marknad är en avancerad dynamisk process vilket ger upphov till de mindre fluktuationer som vi kan se i den blå linjen.

Den riktigt brutala kollapsen i den "svarta" växelkursen kom som vi kan utläsa först mot slutet av 2012 och har under 2013 accelererat för att bilda en omvänt exponentiell kurva. Sedan mars 2013 har bolivaren tappat 62.36% av sitt värde på den svarta marknaden.

Genom att använda data från ett antal källor, bland annat diagrammet över de svarta marknadens växelkurs mot dollarn, har Cato Institute tagit fram nedanstående diagram över Venezuelas årliga inflationstakt. Den officiella inflationstakten utgörs av den röda linjen medan den uppskattade inflationstakten utgörs av den blå.

Som vi ser är vi redan i hyperinflationärt territorium och det blir därmed spännande att observera hur ännu en pappersvaluta möter döden genom att hyperinflateras bort på grund av statlig interventionism. Goldman & Sachs analytiker brukar definierar hyperinflation som en årlig inflationstakt på över 40%. Även de officiella siffrorna (röd linje) ligger alltså väl inom detta territorium. 

Den låsta växelkursen är en form av priskontroll och precis som med alla priskontroller leder detta till oönskade konsekvenser. Brist är en av dessa konsekvenser. Elektronikkedjorna är beroende av dollar för att kunna köpa produkter på den internationella marknaden. Brist på dollar leder i längden till en lägre tillgång på varor vilket i sin tur leder till högre priser på dessa varor. Att då kräva att handlarna under vapenhot sänker sina priser är förstås vansinne och kommer bara leda till ännu värre brist. Brist på TV-apparater lär nog vara det sista det venezuelanska folket bryr sig om i sinom tid. Det börjar redan bli brist på varor som toapapper. Visst är det schysst med en 47-tummare på väggen, men ärligt talat, de flesta går nog hellre på toa än sitter nödig framför TVn.

Att Venezuelas största inkomstkälla, nämligen oljeexporten, också är i fritt fall leder till ännu större brist på utländsk valuta som ju krävs för import av varor.

Allt detta leder till en självförstärkande spiral som bara ser ut att kunna sluta med en regelrätt kollaps i värdet på valutan. Hyperinflationen är som sagt redan påbörjad. Nu återstår det bara att se om den tillåts löpa linan ut. Venezuelas politiska elit verkar vara mer än villig att slänga mer bensin på elden i form av vansinniga politiska åtgärder som förstås inte kommer att funka.

Det blir en intressant fallstudie i hur hyperinflationär destruering av en valuta fortlöper och vilka olika stadier den utgörs av. Tyvärr blir det nog inte lika spännande för det Venezuelanska folket, som alltså kommer att ha TV men inget toapapper.

Bröd och skådespel, men inga toalettbesök.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB