LIBOR: Böter till bankerna men Riksbanken går fri

I July 2012 publicerade Financial Times en artikel författad av en före detta trader. I artikeln hävdade denne att manipulering av den så kallade interbankräntan - LIBOR - varit vanlig sedan åtminstone 1991. Senare kom även rapporter från CNBC, Reuters, med flera, som visade på samma sak. Massiv manipulation av räntor från ett flertal finansiella institutioner. 

Men vad är LIBOR? LIBOR står för "London Interbank Offered Rate". LIBOR är den ränta som bankerna är beredda att betala för att få låna från andra banker. Räntan beräknas genom att ett antal kalenderbitare i London hoppar upp ur sängen och ringer ett flertal banker - varje morgon - och frågar: "Om ni ska låna en given summa pengar av en annan bank denna förmiddag, hur mycket ränta skulle nu kunna betala i ränta?". De letar sedan efter efter ett medelvärde i de svar de fått från bankerna. Detta medelvärde offentliggörs sedan dagligen kl. 11.30 som "The London Interbank Offered Rate" - LIBOR.

Bankerna får genom LIBOR en uppfattning om sina driftskostnader och därmed hur mycket ränta de ska mjölka sin kunder på.

LIBOR manipulerades genom att bankerna helt enkelt ljög för de kalenderbitare som varje morgon ringde upp dem och frågade vad de kunde tänka sig att betala i ränta på sina lån. Eller kanske var de bara yrvakna och sa fel? Oklart.

LIBOR används för prissättning av bland annat derivat, banklån och andra finansiella instrument och en manipulerad ränta kan i många fall gynna vissa banker, både på upp- och nedsidan.

Många har undrat varför man inte istället frågar bankerna vid vilken ränta de skulle kunna tänka sig att låna till andra banker? Istället frågar man alltså vad bankerna kan tänka sig att betala för att låna en viss summa pengar. Risken är ganska uppenbar att banken vill låna så billigt som möjligt och därför uppger en ränta som är lägre än vad marknaden faktiskt kan tänka sig att låna ut för.

Bankerna har kunnat tjäna på att manipulera räntan både upp och ned, men oftast har det rört sig om manipulation nedåt. Faktum är att detta även har kunnat gynna en del låntagare i form av lägre räntor på lån.

En låg ränta är förstås fördelaktigt för enskild låntagare då kostnaden för lånet blir lägre. Men för samhället i stort är det tveksamt om artificiellt låga räntor är bra. Om räntan inte sätts utefter tillgång och efterfrågan på krediter kommer det leda till problem. En artificiellt hög ränta kommer leda till brist på krediter vilket leder till minskade investeringar. En artificiellt hög ränta kommer även leda till att privatpersoner och företag lånar, och således investerar, i saker som kanske inte är produktiva. Krediter cirkulerar i dagens samhälle som en form av pengar. Den ökade tillgången på krediter leder till bubblor som förr eller senare spricker.

Manipuleringen av LIBOR kan ha alltså ha gynnat både enskilda individer och banker i det korta loppet, men i det långa loppet bidrar de manipulerade räntorna till att underblåsa spekulation i tillgångar som till exempel bostäder och finansiella derivat.. Förr eller senare uppnås alltid skuldmättnad med en oundviklig skuldkollaps som följd. LIBOR är bara en del i olika uppfinningsrika metoder för att skjuta denna oundvikliga skuldkollaps på framtiden. I fallet med LIBOR kommer uppfinningen från bankirerna. Ett antal av dessa ska nu även få böter på totalt 1,5 miljarder euro för sin uppfinning.

Däremot verkar igen ha problem med Riksbankernas uppfinning för att skjuta skuldkollapsen på framtiden. Uppfinningen kallas nollränta och tryckpress. Ivrigt påhejade av medierna använder Riksbanken dessa två för att skuldmättnad inte skall uppnås och för att samhället ska flöda över med billiga pengar så att konsumtionen kan fortgå. Bara lite till. 

Kan det kanske vara aktuellt med böter även för Riksbanken?

Det som behövs är förstås att skuldkollapsen får ske så att systemet kan nollställas och övergå till sparande och investeringar istället för lån och konsumtion.

Ett av de bästa sätten att skydda sig mot en sådan skuldkollaps är att skuldfritt äga fysiska tillgångar. Ädelmetaller som guld och silver är ett exempel på en sådan tillgångsklass som har och har haft värdebevarande monetära egenskaper i tusentals år.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB