Vem ska bestämma - Du eller Lars E.O. Svensson?

Jobbar man på centralbanksnivå måste man på ett eller annat sätt vara för överförmynderi. Trots allt är det det Riksbanken ägnar sig åt när den försöker sätta räntan vid en nivå som Riksbanken anser vara "rätt".

För den som läst våra två senaste inlägg, om hur räntan är priset på tid och om hur sparare missgynnas om detta pris på tid sätts för lågt, borde det inte vara nån nyhet att den centralt styrda räntan är en form av förmynderi. Ett förmynderi som beordrar medborgarna att spara (om räntan är hög) eller spendera (om räntan är låg). 

Det är varken bra om Riksbanken sätter räntan för högt eller för lågt. Sätts den för lågt blir det billigt att låna. De med hög tidspreferens kommer då ha en högre tendens att spendera på kredit än de som har låg tidspreferens. Det kommer i allmänhet vara bättre att förflytta sina pengar från bankkontot då det inte lönar sig att spara. Är räntan satt riktigt lågt, som den är i dagsläget, kan bankkontot i många fall ge noll eller minus ränta.

Men många på Riksbanksnivå talar med kluven tunga. En av dessa är lågränteduvan och före detta vice Riksbankschefen Lars E.O. Svensson. Svensson är nämligen upprörd över det amorteringskrav som Finansinspektionen har föreslagit. "Det är ett onödigt tvångssparande - ett onödigt förmynderi", säger Svensson enligt SvD.

Han menar i SvDs artikel att hushållen själva bör får fatta beslut om sitt sparande. Och det låter ju vettigt.

Det lustiga är att Svensson motsäger sig själv när han i en intervju med SVT i slutet av september säger följande: "Armoteringskrav är ett tvångssparande. Det är inte bara ett tvångssparande, det är ett tvångssparande där man tvingas till ett specifikt sparande i vilket man måste öka ägandet i sin bostad genom att betala av lånet."

I nästa sekund motsäger dock Svensson sig själv genom att hävda att tvångssparande kan vara bra om folk sparar "för lite": "Tvångssparande kan vara bra om folk sparar för lite, men svenska hushåll sparar mer än någonsin." 

Men rapporter från bland annat Timbro visar på att många svenskar lever hand ur mun och att sparandet är kraftigt fallande.

Sanningen är alltså att Lars E.O. Svensson inte alls är emot förmynderier. Han vill bara får igenom den typ av förmynderi som han tycker är bäst, vilket får antas vara att tvinga ut svenskarnas pengar från bankkontona och in i konsumtion, aktiemarknaden och bostäder.

Svensson lämnade Riksbanken i våras men kampen för ökad konsumtion, spekulation och skuldsättning verkar fortsätta ofötrutet.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB