Kommer en likviditetskris i Kina att driva guld och silver högre?

De ädla metallerna har gått oerhört starkt den senaste tiden med uppgångar på över 10% sedan årskiftet. Silver har utvecklats särskilt starkt och gick upp 11 dagar på raken, något som inte hänt sedan 1968. Men vad är det för faktorer som har satt fart på de båda metallerna igen? Som vanligt utgör osäkerhet i världen en bra grund för ökande ädelmetallpriser. Det kan vara allt från ekonomiska beslut, naturkatastrofer, politik, eller geopolitiska händelser. Ett exempel på detta kan vi se i detta videoklipp där guldhandlaren Charlie handlar guld på COMEX år 1981. Samma dag som inslaget spelas in skjuts Egyptens dåvarande president Anwar Sadat till döds. Den geopolitiska osäkerhet som detta skapar gör att guldpriserna skjuter i höjden med fler procent bara på en dag.

Vi kan alltså se att det i dagens samhälle ofta är ekonomisk osäkerhet och rädsla som styr guldpriserna. Guldet är en trygg hamn där man kan placera sina tillgångar vid ekonomisk snålblåst. 

Om vi återgår till frågan om vad det är som har fått guldpriserna att skjuta i höjden den senaste tiden är svaren som vanligt flera. Svaga ekonomiska siffror från från USA:s handel gjorde att dollar-index sjönk och med detta dollarn gentemot euro och yen. Detta hjälpte guldet att bryta igenom nivån på 1300 dollar och även igenom det så kallade ”200-day-moving average”, vilket är en viktig stödnivå.

Men det är inte bara svaga siffror i detaljhandeln och fluktuationer i världsvalutan dollar som är ett orosmoment. Detta är bara krusningar på en mycket större ocean. Kina har under 2000-talet intagit rollen som hela världens ekonomiska motor. Ett nästan självspelande maskineri av oöverträffad ekonomisk tillväxt. Inte undra på när man mer eller mindre förvandlat landet till hela världens fabrik. Allt från plasthinkar till datorer produceras idag i Kina medan USA och resten av västvärlden har sett till att konsumera det som Kina producerar, ofta på kredit som kineserna gladeligen har tillhandahållit. 

Kina är den största enskilda investeraren i amerikanska statsobligationer förutom USA:s egna centralbank Federal Reserve. En del siffror tyder dock på att Kina nu har börjat lätta på sin valutareserv. Finansbloggen Zero Hedge rapporterade igår att Kina i december sålde den största mängd statsobligationer någonsin under en enskild månad. Förvånansvärt nog var det Belgien som steg in och sög upp de överflödiga amerikanska statsobligationerna från marknaden (d.v.s EU). Man kan förstås undra vad det är för spel bakom kulisserna som avgör vem och vad som ska ta hand om de statsobligationer som flyter runt och som Kina inte vill ha. Få i det politiska världssamfundet vill nog se den amerikanska statsobligationsmarknaden kollapsa med tanke på vilka shockvågor det skulle sända genom världsekonomin. Gäller att se till att någon handlar, om inte Kina så Europa.

Men fler svarta moln siktas på horisonten. I början av Januari viskades det i media om en möjlig kreditkris i Kina. Ett meddelande på Citibanks lokala hemsida i slutet av Januari gjorde gällande att överföringar av både dollar och yuan skulle komma att bli fördröjda på grund av underhåll utfört av Kinas centralbank PBOC. Gordon Chang författare av ”the Coming Collapse of China”, ansåg dock att detta var struntprat och menade att det handlade om en kreditkris eller en så kallad ”Credit crunch”.

Vi skrev i fredagens ledare om hur Kina är långt värre än Federal Reserve, ECB, Bank of Japan och Bank of England tillsammans när det gäller att trycka pengar. 

Ledare från fredagen den 14:e januari:

"Under senare år har de fyra största centralbankerna Federal Reserve, ECB, Bank of Japan och Bank of England alla kritiserats för att skapa pengar i en takt som aldrig tidigare skådats.

Dessa centralbanker har hållit likviditetskranarna vidöppna under senare år då de tryckt pengar i en enorm takt. Fed har låtit sin balansräkning svälla till att innefatta tillgångar på över 4 biljoner dollar. ECB har över 3 biljoner dollar i tillgångar, Bank of Japan 2,1 biljoner medan Bank of England ”bara” har 0,6 biljoner dollar. Dessa giganters sammanlagda balansräkning ligger alltså på över 10 biljoner dollar.

Fast än att denna summa kan kännas gigantisk är det förstås ingenting mot vad Kinas centralbank PBOC lyckats med. Deras balansräkning har växt med 15 biljoner dollar bara de senaste 5 åren. Totalt ligger den på över 24 biljoner dollar! Mer än dubbelt så mycket som de andra fyra tillsammans.

Alla dessa nya kreditpengar som har satts i omlopp har lett till minskande avkastning på marginalen. Den extra ekonomiska tillväxt som varje ny Yuan som sätts i omlopp sägs skapa har fallit med tre fjärdedelar under de senaste 5 åren. Nu verkar det som att varje ny Yuan i omlopp bara skapar högre priser på mat för det kinesiska folket.

Penningmängden mätt i M2 har i Kina ökat med 1000% sedan 1999. Vad är inflation om inte det?

Allt det här lyfter förstås frågan om Kina är på väg mot en stor kreditkollaps och huruvida en sådan kollaps kommer komma som en regelrätt krasch eller som en utdragen plåga?

Som vanligt är ädelmetaller som guld och silver en av de bästa metoderna för att försäkra sig mot en kollaps av vårt fiat-penningsystem." 

Problemet i Kina är och förblir ett kreditskapande som sker och har skett i en vettlös takt. Detta fick den kinesiska centralbanken att under 2013 vilja visa sin beslutsamhet när det gällde att strypa ned kreditskapandet till rimliga nivåer. Under juni 2013 gjorde man en plötslig kreditåtstramning som fick interbank-räntorna på den kinesiska finansmarknaden att skjuta i höjden vilket skapade en kort panik. Detta var lite för magstarkt för de Kinesiska politrukerna som helt enkelt valde att backa, och snart flödade kreditkranarna vidöppet igen. 

Man försökte igen i december men denna gång var målet att bara strypa flödet till mindre banker och finansinstitut som oftare är en del av det skugg-banksystem som är en del av problemet. Man fick mer eller mindre samma problem ingen vilket gjorde att man valde att backa även denna gång. Som plåster på såren injicerade PBOC (centralbanken) ännu mer likviditet i systemet, igen. 

Istället för att krossa kreditskapandet har PBOC tvingat in redan trängda företag in i högränte-produkter i skuggbanksektorn. 

Många banker i Kina har packat om lån från den lokala regeringen till så kallade WMP:er (Wealth Management Products) som man sedan sålt vidare i små bitar till mindre investerare. 

Flera av dessa produkter ger hög avkastning men bär med sig stor risk och många utgivare har fått ställa in sina betalningar till investerare. Förra veckan fick en kolgruve-obligation problem och tvingades att ställa in planerade utbetalningar. Siffror pekar på att uppemot 875 miljarder US dollar av sådana produkter finns i Kina. Flera av dessa kommer under 2014 att förfalla till betalning och Peking och centralbanken PBOC har tappat ansiktet och vet inte vad de skall göra.

Under 2013 har Kinesiska medelålders kvinnor, så kallade ”Dama”, drivit den fysiska efterfrågan på guld och därmed hållit uppe guldpriserna. Detta trots utflöden från råvarubörser som COMEX, och ETF:er som GLD. Under 2014 kan de stora investerarna, de som är rädda för en kreditkollaps i ”Big China”, komma att driva guldpriset upp mot nya nivåer. Kanske över tidigare 1900 US dollar?

Kanske kommer dessa inte heller att nöja sig med papperslöften, utan begära leverans av fysiskt guld, precis som handlaren Tres Knippa påpekade i en intervju i kanadensisk media.

Har du en position i guld och silver som du är nöjd med? Om inte kan det vara dags att ta en sådan position nu.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB