Amerikanska börsmarknaden riggad: HFT-handlare slåss om millisekunder

En vanlig missuppfattning är att signaler på internet skulle förflytta sig ”på nolltid”, eller som man säger på engelska ”with the blink of an eye”. Det är inte sant. Visst, signaler i datanätverk som t.ex. internet hinner oftast fram till sin slutdestination långt snabbare än vad ett öga hinner blinka. Men det kan även, beroende på vart den mottagande noden befinner sig, gå betydligt långsammare.

Ett mänskligt öga blinkar i snitt med en hastighet av 300-400ms, d.v.s tre till fyra tiondelar av en sekund. Om du utför ett hastighetstest på din bredbandsuppkoppling (med hjälp av valfri tjänst på nätet) kan man i regel, förutom att se sin hastighet upp och nedströms, även se sin ping-tid. Ping-tiden är den tid ett datapaket tar på sig att nå mätservern och återvända tillbaka till din dator. Tiden beror helt på hur nära din dator servern befinner sig, men även vilken rutt signalen tar. När jag i skrivande stund gör ett test får jag en ping-tid på 7-8ms. Men om datorn eller servern du pingar mot befinner sig på andra sidan jordklotet och/eller sitter bakom en dålig uppkoppling kan resultatet bli flera hundra millisekunder.

Detta är synnerligen intressant om man sysslar med börshandel inom det som kallas ”High Frequency Trading”. 

Vi har tidigare berört ämnet ”High Frequency Trading” eller högfrekvenshandel här och här.

I dagarna kom Michael Lewis ut med boken ”Flash Boys” där han går till botten med hur den blixtsnabba högfrekvenshandeln funkar. Hans slutsats: Den amerikanska aktiemarknaden är riggad. De börsgolv vi ser på TV, från t.ex. New York eller Chicago, är bara en chimär enligt Lewis. Den riktiga handeln pågår framför dataskärmar som är kopplade till serverhallar med den absolut senaste tekniken. Med hjälp av spjutspetsteknologi tävlar man mot klockan. Här jagar man inte hundradelar utan tusendelar. Då kan saker som avstånd till en serverhall på en börs vara avgörande för att hinna först.

Med hjälp av de blixtsnabba HFT-systemen kan de bolag som använder denna teknik se dina intentioner innan du hinner verkställa din order. Detta innebär att de kan köpa samma aktier som du tänker köpa, innan dig, för att sedan vända sig om och sälja dem direkt till dig, men till ett marginellt högre pris än innan. Genom denna metod skummar HFT-firmorna av marknaden på kronor och ören. Det blir inte mycket pengar per order, men om man skummar av miljontals ordar per dag blir det många bäckar små. 

Mycket av Lewis bok kretsar kring en kanadensisk man i 30-årsåldern vid namn Brad Katsujama som jobbade som chef på Royal Bank of Canada’s trading-kontor. Kasujama brottades med problemet att när bankens kunder ville köpa en viss mängd aktier till ett visst pris lyckades de allt för sällan fylla hela kundens order. Innan de han fylla hela ordern hann någon annan köpa stora mängder av samma aktier och driva upp priset. Katsujama började tillsammans med kollegor gräva djupare i problemet och upptäckte att när de skickade iväg sina ordrar hamnade signalen först hos the BATS Exchange på andra sidan floden. Där låg HFT-handlare i buskarna och lurade, redo att löpa gatlopp. Trots att det bara tog millisekunder för signalen att nå nästa exchange kunde HFT-handlarna, med sina snabbare servrar, nå dit före Katsujama, varje gång.

För att jämna ut spelplanen skapade Katsujama och hans team både hårdvara och mjukvara som gjorde att ordrarna nådde alla aktiebörser samtidigt. 

Metoderna beskrivs i större detalj i inslaget som nyligen sändes på CBS 60-minutes. Nedan visas ett utdrag ur inslaget men för den intresserade rekommenderas starkt att ögna igenom hela det kvartslånga inslaget på CBS hemsida.

Under gårdagen deltog författaren Michael Lewis i en debatt i CNBC tillsammans med Katsujama samt ett antal ”tyckare”. Diskussionen urartade på ett ganska komiskt sätt när en representant från BATS-exchange försvarade HFT-handeln med näbbar och klor.

Det är intressant att betänka det som Brad Katsujama säger i intervjuerna, nämligen att han inte tror att det går att förbjuda HFT-handeln då det är en del av den tekniska utveckligen. När det gäller att anpassa lagstiftningen till den nya tekniken är tyvärr stater och regeringar allt för ofta extremt långsamma, vilket innebär att det ofta är någon marknadsaktör som kommer med lösningar på problemet och jämnar ut spelplanen som i fallet med Katsujamas förhållandevis nystartade börs IEX.

Oavsett vilket är risken för att system som har blivit allt för komplexa till slut kollapsar och när det händer kommer värden leta sig mot mindre komplexa värdebevarande tillgångar som inte är någon annans löfte om betalning, d.v.s de är inte baserade på skuld. 

Så under tiden FIAT-systemets kungar trätar om vilken typ av elektronisk handel som är bäst har vi andra redan lämnat det sjunkande skuldskeppet - där marknaden numera bara är ett dataspel - och placerat våra tillgångar i något som är värdebevarande och som använts för att släcka ut skulder i tusentals år -  guld och silver.

Med vänlig hälsning
Gustav Andersson
Liberty Silver AB