Jag undrar om någon känner till om det finns någon långsiktig statistik över guldpriset relaterat till arbete. Skulle tycka det vore intressant att se guldprisets utveckling de senaste hundra åren mätt i t.ex. en industriarbetarlön, eller någon annan yrkeskategori som har funnits under en hyfsat lång period.
Jag vet bara att relaterat till min egen inkomst, så har mängden guld jag kan köpa för en månadslön halverats det senaste decenniet trots att min lön i fiat dubblats. Då har jag ändå bortsett ifrån att jag dessutom gjort en viss reallönehöjning och lönekarriär.
Skulle vara intressant om någon har uppslag på var man kan se liknande jämförelser på 50 till hundra års sikt för att skapa sig en uppfattning om huruvida guldpriset är högt eller lågt i dagens läge. Arbete/energi måste ju ändå vara det mest relevanta värdemått som inte tappar i värde över tid

http://pricedingold.com/us-wages/

Tack för intressanta data. Detta styrker bilden jag har utifrån jämförelsen mot min egen lön. Guld har endast varit dyrare en kort period 1980. Med detta mått i bakhuvet och med historien som stöd, verkar det inte vara speciellt rimligt att guldpriset skulle gå upp på längre sikt.
Visst, det kanske går upp i fiat mått mätt, men det borde rimligen då kompenseras av inflation och lönehöjningar....
Någon som har argument för en motsatt utveckling?

1914 tjänade en "vanlig" arbetare 42 öre per timma och guldpriset uppgick till 2 kronor och 48 öre per gram.

En vanlig arbetare fick alltså slita knappt 6 h för att få ihop till ett gram guld plus 4 öre i växelpengar.

Vad dagens guldpris i jämförelse med dåtidens avspeglar är produktiviteten inom guldbrytningen. Denna har alltså ökat dramatiskt då dagens löner mätt i guld är mycket högre än de var förr.

Dessutom är siffrorna inte jämförbara eftersom vi våra dagar måste gräva djupare för att hitta guld än man behövde 1914. Med 1914 års teknologi så hade alltså dagens löner varit lägre än 42 öre per timma förutsatt att guldpriset hade legat stabilt på 2 kronor och 48 öre per gram. Vi hade ju behövt gräva djupare idag än man behövde 1914 då givetvis 1914 en mindre andel av jordens samlade "geologiska" guldreserv var utbruten då än idag.

En annan intressant jämförelse är att 1914 ett lösnummer av The Economist kostade 8½ gamla pence. Det gick 240 gamla pence på ett pund, men det går 100 nya pence på ett pund. 8½ gamla pence motsvarar alltså ungefär 3½ nya pence.

Idag kostar ett lösnummer av The Economist, tror jag, £4,50. Priset har alltså stigit från ungefär £0,035 till £4,50 eller med en faktor på ungefär 129.

Guldpriset 1914 uppgick till £4/4s.11½d, vilket motsvar nästan exakt £4,25 i moderna pund. Idag kostar ett uns guld ungefär £909 så guldpriset har stigit med en faktor på mer än 214.

Å andra sidan är det nog så att det finns en tendens för alla konsumentpriser att falla räknat i guld av det enkla skälet att bortsett från teknologiska framsteg det blir allt svårare att bryta guld eftersom vi människor givetvis först och främst bryter det guld som finns nära jordskorpan och först då detta blir nödvändigt gräver djupare.

Guldbrytningens produktivitet minskar alltså förutsatt oförändrad teknologi. Således borde lönerna falla räknat i guld
allt annat lika.

Jag kommer ihåg att jag en gång gjorde en undersökning där jag jämförde guldpriset och priset på ett lösnummer av Economist och också med detta räknesätt framgick det att guldets köpkraft aldrig någonsin varken dessförinnan eller därefter har varit högre än den var 1980.

I våra dagar fluktuerar guldets köpkraft mycket mindre än det gjorde på 1970-talet och 1980-talet. När hela västvärlden hade guldstandard så fluktuerade guldets köpkraft mycket litet och jag tror att tendensen är att guldets köpkraft med tiden kommer att fluktuera lika litet som det gjorde under den klassiska guldmyntfotens dagar.

Att guldets köpkraft håller på att stabiliseras beror på att mängden guldderivat exploderar.

Jag är säker på att världshandeln med tiden kommer att avräknas i guld och då är vi strängt taget tillbaka till vad som har gällt i stort sett i alla tider. Gold rules supreme.

Imponerande sifferexcersis. Övertygande! Dock undrar jag vad du menar med det sista. Om mängden guldderivat exploderar, borde det väl öka instabiliteten, tänker jag mig, då det inbjuder till kortsiktig spekulation. Eller?

Nej, man kan inte emittera guldderivat hursomhelst även om man inte behöver äga så mycket som ett milligram guld för att emittera guldderivat.

Om någon utfärdar ett löfte att vid anfordran betala ut ett uns guld så behöver denne någon inte äga något guld alls.

Däremot ger han ägaren av guldderivatet rätt att kräva utgivaren på ett uns guld och om han inte kan det så har guldderivatets ägare rätt att begära utmätning och ytterst sett fått makten att begära utgivaren i konkurs.

Man kan därför lugnt påstå att mängden guldderivat aldrig kan öka lika okontrollerat som mängden zim-dollar i Zimbabwe gjorde under hyperinflationens dagar.

Men om det finns mycket av något så ökar svårigheten för en aktör att skapa en prisrörelse.

Om en supertanker kör in i en liten hamn så kan det uppstå problem, men om hamnen är enorm så händer just ingenting.

Det är därför bra att mängden guldderivat ökar. Den stora mängden derivat säkrar nämligen en stabil marknad.

Och även om emissionen av guldderivat tenderar att trycka ned guldets köpkraft så kan inte i längden guldets köpkraft vara så låg att det inte bär sig att bryta guld. Om det nuvarande guldpriset exempelvis är så lågt att guldbrytning inte bär sig så kommer guldbrytningen att upphöra om inte priset återigen stiger till en nivå där brytning lönar sig.

Och om det inte tillkommer något fysiskt guld antingen genom återvinning eller ny brytning så kommer detta att skapa gnissel på derivatmarknaden.

Mängden guldderivat är alltså självreglerande.

Guldderivat kan dessutom göra allt som amerikanska dollar kan och därför är jag säker på dollarderivat successivt kommer att omvandlas till guldderivat.

Det är därför mängden guldderivat kan öka. Guldderivat är ett slags pappersvaluta som dock följer guldpriset och till skillnad från vad som gäller fysiskt guld så finns det en motpartsrisk.

Man kan möjligen invända att det inte finns någon motpartsrisk om man har en dollarsedel i sin hand istället för en dollarfordran, men en inflationsrisk finns tvivelsutan.

Fysiskt guld har ingen motpartsrisk och är finansvärldens konung, men guldderivat är lika lätta att cirkulera som dollarderivat och så länge utgivaren är solvent så är de lika kursstabila som guldtackor.

Guldderivat kommer därför att vara framtidens US-dollar.

Josh, glöm inte att väga in befolkningsökningen också, t.ex. allt utvunnet guld delat på snart 8 miljarder människor jämfört med, säg 2 miljarder, för 100 år sedan. Detta är en poäng som sällan tas upp som talar för ett konstant (exponentiellt?) ökande guldpris.

Jo, men det var ju just detta faktum som oroar mig... Det är väl inte varken troligt eller sannolikt att värdet på guld skulle kunna stiga speciellt mycket från denna historiskt starka nivå? (dagens nivå ligger kring samma nivå som 1980)
En stabilisering borde snarare hamna på ett värde mellan topp och botten på en kurva än utan för dess historiska rörelseintervall.
Visst guld kommer garanterat att stiga i Fiat räknat och det går ju inte att spara arbete- det arbete som inte utförs är ju förlorat och kan aldrig återfås. Det verkar vara med arbete som med all anann energi. Det går varken att skapa eller förstöra- det går endast att omvandla. Så jag får fortsätta omvandla mitt arbete till hållbara reella tillgångar, men en minskande andel guld framöver för min del...

Nej, guldpriset har inte stigit på långa vägar lika mycket som konsumentpriserna i övrigt har stigit sedan 1980.

Jag kan därför inte se att det är riskabelt att köpa guld därför att guldets värde mätt i andra konsumentvaror för tillfället är särskilt högt.

Jag vill minnas att 1980 ett lösnummer av The Economist kostade £0,60 och idag är motsvarande pris, tror jag, £4,50.

1980 låg guldpriset som högst på £371, som lägst på £214 och i genomsnitt på £264 avrundat till hela pund.

I går kostade ett uns guld £909, medan jag vill minnas att senast jag kollade The Economist kostade £4,50.

Sedan 1980 har priset på The Economist alltså stigit från £0,60 till £4,50, vilket innebär en prisstegring med en faktor på 7,5. Hade guldpriset stigit lika mycket så hade alltså guld idag varit ännu dyrare.

Multiplicerar det lägsta priset under 1980 med 7,5 så blir ju resultatet att guld borde kosta £1605. Multiplicerar man med genomsnittspriset för 1980 blir resultatet att guld borde kosta £1980 och multiplicerar man det högsta pris som noterades under 1980 så blir resultatet att guld idag borde kosta £2782.

Igår kostade guld £909. Guldet är alltså relativt sett mycket billigare nu än det var 1980.

Jag menar att guldets nu låga pris och 1980 höga pris hänger samman med att det 1980 knappast fanns någon guldderivatmarknad. Den stora förekomsten av guldderivat tenderar att trycka ned priset på guld.

Detta är dock en stor fördel för alla som äger guld, eftersom ett lågt guldpris håller tillbaka guldbrytningen vilket i sin tur stöder priset. Derivatmarknadens stora förtjänst är att då ena sidan trycker ned guldpriset, men att den å andra sidan håller tillbaka guldbrytningen vilket på längre sikt håller upp guldpriset.

Ju mera derivat det finns desto mindre riskfyllt är det att köpa fysiskt guld. Eftersom det knappast förekom någon derivatmarknad innan avregleringen av den brittiska finansmarknaden 1986 så var det på den tiden mycket mera riskfyllt att äga fysiskt guld än det är idag.

Räknar man om 1980 års brittiska konsumentpriser i guld så ser man att konsumentpriserna då var mycket lägre räknat i guld än de var 1914.

1914 är ett intressant år eftersom det var den klassiska guldmyntfotens sista år. mellankrigstidens guldstandard är en tragisk parentes och Bretton-Woods (1944-1971) var en ren parodi på guldstandard. Den klassiska guldmyntfotens dagar är mycket intressanta eftersom på den tiden alla sedlar, skuldebrev, växlar och checker då var guldderivat. Det fanns alltså gott om guldderivat samtidigt visar det faktum att priserna steg svagt under perioden 1896 till 1914 att guldet ändå inte var så billigt att guldbrytningen avstannade.

Under mellankrigstiden var guldbrytningen mycket liten. Samma sak gällde 1960-talet och och detta årtusendes första decennium.

Guldbrytningen avspeglar ungefärligen om guldpriset under de senaste tio åren varit tillräckligt hög. Guldbrytningen har börjat återhämta sig.

Däremot visar det faktum att guldprospekteringen avtagit att dagens pris är i lägsta laget och tack vare den stora förekomsten av prispressande derivat kan man lugnt köpa fysiskt guld. Risken för en dramatisk prisnedgång på några års sikt är lika med noll.