Hej allesammans!

Jag planerar att köpa ett relativt stort antal Surinam-silvermynt (från Estland, där det är momsbefriat). Eftersom endast mynt som är godkända betalningsmedel är momsbefriade innebär detta att alla silvermynt som säljs från Liberty Silver i Estland räknas som kontanter då de är lagliga betalningsmedel. Problemet är att det inte är tillåtet att förvara kontanter bankfack, eller för att vara korrekt, om något skulle hända t.ex stöld från banken så gäller endast försäkringen på så mycket som det står att mynten är värda vilket är ca 20 kr per mynt. Mynten kostar dock ca 160 kr st.

För att undvika att bli utan en stor del av ersättningen vi eventuellt inbrott eller liknande behöver jag tydligen, enligt banken, ett så kallat värdebevis som intygar att mynten är värda sin vikt i silver och inte bara det som står angivet på mynten. Min första fråga är då var jag får tag på ett sådant värdebevis.

Efter att ha tänkt på det en del insåg jag att mynten är präglade av staten Surinam och att de garanterar silverhalten i mynten och eftersom banken troligen har koll på vad priset på silver är borde ju det räcka som värdebevis. Tror ni att det räcker?

Jag är tacksam för alla hjälpsamma svar.

/Oscar

Observera att försäkringsbolagen har en rätt låg gräns för hur mycket mynt man får ha liggande hemma...

Man får inte ha dom i bankfack. Man får inte ha dom hemma.
Någon som ser ett mönster?

Enligt min bank var det tillåtet att förvara silvermynt i bankfack dock kunde jag inte få ersättning vid exempelvis stöld utan detta så kallade värdebevis. Värt att nämna var dock att försäkringsgränsen för saker i bankfack gick vid tio så kallade prisbasbelopp motsvarande ca 445 000 kr totalt och att jag därför inte rekommenderades att förvara mer än så i bankfack.

Precis, 100 kilo är rätt så lagom i ett bankfack.........

Mitt försäkringsbolag bryr sig inte om jag har silvermynt så bjälklaget bångnar. Det dom bryr sig om är att du har lösöresförsäkring som täcker värdet. If, Trygg-Hansa och Folksam har jag kollat med, fick samma svar från alla.

Förmodligen för att du sa "silvermynt", och inte "kontanter". Och för att det var en lekman på försäkringsbolaget du kom i kontakt med.
De flesta silvermynt är lagligt betalningsmedel, dvs kontanter. Och det får du inte ha alltför mycket av hemma.
Silvermynt som inte är lagligt betalningsmedel (exempelvis de gamla LS-mynten) går under andra regler.

När du ställde frågan, specificerade du att dessa silvermynt är lagligt betalningsmedel, dvs "kontanter"?
Förmodligen inte, för då hade du fått ett helt annat svar.

Och det spelar inte så stor roll vad någon banktjänsteman säger muntligt till dig. Det är de finstilta reglerna som gäller, och dom är glasklara: Lagligt betalningsmedel är förbjudet i bankfack. Ingen försäkring gäller, och banken har rätt att konfiskera dom ifall de upptäcker att du har det i facket.

Jag är tveksam till att det du skriver i andra stycket stämmer, det låter mer som en hittepåtolkning om hur saker och ting fungerar. Ett avtalsbrott innebär inte på något sätt att andra parten får rätt att leva rövare. Sen skall man som du skriver läsa vad som faktiskt står i avtalet. I de avtal jag sett så står inget om att försäkringen inte gäller ifall man förvarar pengar i facket t.ex.

Det normala vid ett avtalsbrott är att motparten går till domstol och påvisar vilken skada de har lidit pga avtalsbrottet och får därmed rätt till ersättning för denna skada. Inte ens då får banken rätt att leva rövare utan de blir tvugna att överlåta den uppgiften till kronofogden.

Nu finns iofs en liten hake i avtalet som gör det möjligt för banken att med omedelbar verkan säga upp avtalet om man förvarar otillåtna ting där och att när avtalet upphör skall man ha tömt facket och återlämnat nycklarna. Frågan är ifall den kombinationen av vilkor utgör vad som kallas skäliga vilkor - eller om man i det fallet har rätt till viss tid på sig att tömma facket.

Tillägg: Det hela bygger dock på att banken har kännedom om vad som förvaras i facket. Har banken detta så innebär det nästan att de har tillgång till innehållet och då har ju distinktionen mellan att förvara och låna ut guldet minskat något. Framförallt så ställer det vissa krav på förtroende när man förvarar något hos någon annan - isht ifall man misstänker att den man förvarar det hos har access till det man förvarar. Har ni det förtroendet för banker? Även ifall banken har tillgång till ert guld?

Då jag frågade om jag fick förvara silvermynt i bankfacket var jag noga med att poängtera att de var ett lagligt betalningsmedel och därmed kunde räknas som kontanter. Jag bad banktjänstekvinnan att ringa en jurist, vilket hon gjorde och de kom fram till att det var en försäkringsfråga dvs att jag behövde kunna intyga att mynten var värda vad de var värde och inte bara det som stod angivet på varje mynt. Jag utgår ifrån att det juristen säger är korrekt då juristen är expert på just den här typen av frågor.

Jag var för övrigt där igår igen och sa att mynten var präglade av en stat och att denna stat gick i god för att silver halten var nära inpå 100 %. Om man då vet silverpriset, vilket jag utgår ifrån att min bank har koll på, räcker den informationen för att intyga att mynten är värda vad de är värda. Detta resonemang höll banktjänstekvinnan med om och jag fick tillgång till ett bankfack att förvara mina mynt i.

Det handlar bara om inkompetens hos bankpersonalen.
Detta är ett citat från Swedbanks allmänna villkor för bankfack:
"
Det är inte heller tillåtet att förvara kontanter i bankfacket. Med 'kontanter' avses i dessa allmänna villkor mynt och sedlar, i såväl svensk som utländsk valuta, vilka är giltiga betalningsmedel
"

"Svenska bankföreningen" har sett till att samtliga svenska banker har exakt samma villkor för bankfack, så det spelar ingen roll vilken bank du går till. villkoren är som det står ovan.

Jag har läst dessa villkor och jag är övertygad om att bankpersonalen på banken också gjort det. Det vore väldigt konstigt om en jurist på banken skulle ha fel när hon blir blir presenterad för en frågeställning som är baserad på dessa villkor och hon dessutom sitter med villkoren framför sig. Enligt denna jurist var det en försäkringsfråga och denna jurist rekommenderade mig, via en banktjänstekvinna, att införskaffa ett så kallat värdebevis för att kunna bevisa att silvret är värt vad det är värt så att jag skulle kunna få ersättning för vad som fanns i bankfacket. Det var iallafall den tolkning av reglerna som banktjänstekvinnan och juristen hon pratade med gjorde och juristen är faktiskt expert på detta område.

Lyssna inte på Nikon, lyssna på juristen som kan dessa saker. Om du begår ett "brott" är det ändå jurister och inte Nikon som du skall konsultera.