Visst. Det är ett majoritetsbeslut på sätt och vis och det är möjlig att någon kan genomdriva en kupp och lyckas ändra förutsättningarna som sattes upp från början. Jag tror dock det skulle vara svårt att genomdriva i praktiken. Jag hoppas bara att isåfall att det är ett väl genomtänkt förslag som genomförs och inte bara någon som gör en kupp och försöker tjäna pengar. Enligt min mening skulle det riskera att Bitcoin förlorar allt förtroende. Kanske skulle det dock fortfarande fungera tillräckligt bra som transaktionsvaluta att det förtjänade att leva kvar ändå.

Bitcoin Plånboksstrategi
Hur ska man hantera sina bitcoins?

Så här skulle jag göra som tänkt igenom det en del...

Skaffa en enkel (lite osäkrare plånbok) typ instawallet med bara några BTC för enkla transaktioner som man kan göra utan att krångla med lösenord och som man kan använda i osäkrare miljöer.

Dessutom skaffa t ex en blockchain.info plånbok för seriösare bruk.

I blockchain.info-plånboken lägga till några "vanity"-adresser för inbetalninger (bara för att det är lite fräckt. Som Bling i bitcoin-världen) som exempelvis den jag skaffade

1MegaN1XktR6YcRzwqfzyLCP2KNJyVYCQU

samt ett gäng långtidsspar-adresser för att ev. lagra lite större belopp uppdelat i olika adresser för att inte lägga alla ägg i en korg. Dessa långtidsadresser med privata nycklar kan man skriva ut på en minnespinne och/eller på papper och lägga på säkert ställe och sedan kan man ta bort dem från plånboken. Då sitter de säkert i krypteringsrymden tills man en gång behöver dem och matar in uppgifterna en efter en i en plånbok och kan komma åt dem igen. (Och även om någon kommer åt din plånbok och alla dina lösenord sitter de säkert och osynligt där.)

För inbetalningar skaffa nya adresser varje gång vilket gör plånboken mer anonym och vid något tillfälle samla ihop dem med en anonym(mixad) betalning till ett nytt långtids-sparkonto eller till någon plånbok.

Man skulle även kunna skapa en liten brainwallet(eller flera för säkerhets skull). Det är en lösenordsfras som via standard-hashning översätts till en privat nyckel och tillhörande bitcoinadress så oavsett var man hamnar i världen så kan man komma åt de medlen vid t ex en krissituation... (Flera kan vara bra ifall någon tvingar dig att avslöja den. Då kan det vara bra att ha en lämpligt liten att avslöja.)

/mega_n

För att kunna reda ut vad som menas med begreppet guldderivat skulle jag vilja peka på en tämligen enkel emission av guldderivat i syfte att kunna bevilja någon annan ett banklån.

Antag att banken B inte har tillräckligt med guld för att kunna bevilja så många lån som banken bedömer att det finns efterfrågan på.

Banken B emitterar därför sedlar i syfte att låna ut dessa. Sedlarna saknar varje täckning i guld, men på sedlarna står att läsa att banken B löser in dem i klingande guldmynt vid anfordran.

Det finns ingen centralbank som kan trolla fram guld ur tomma intet. Det finns heller ingen bankgaranti som träder in när banken inte kan fullgöra sina åtaganden.

Om banken B trycker sådana sedlar så tar banken en risk. Det finns ju en risk att sedlarna faktiskt presenteras för inlösen och att banken inte kommer att kunna lösa in dem. I så fall kan sedelägarna begära banken i konkurs. En bankkonkurs innebär att de lån banken beviljat antingen måste säljas eller återkallas. Kan de som är skyldiga banken guldmynt inte betala av sina lån så kan dessa låntagare begäras i konkurs.

Saken är alltså den att emission av guldderivat utan täckning i guld visserligen är möjlig, men det är långt ifrån riskfritt.

Tror du att de olika typer av guldderivat som finns utgivna idag har täckning? (ETF-er, lån tecknade i guld, certifikat, allokerat och oallokerat guld etc...)

Själva poängen med ett guldderivat är att det saknar täckning i guld.

Framför allt är det inte riskfritt för låntagarna som blir de som i slutändan ska hosta upp guldet på riktigt, guldet som banken har hittat på materialiseras plötsligt, snacka om alkemi.
Jag skulle aldrig våga låna av en så "påhittig" bank

Tänker du dig en situation där låntagarna i verkligheten har lånat guldderivat och där banken sedan återkallar lånen?

Ja, visst är det så att den som sätter sig i skuld tar en risk.

Dock, om banken finansierat långivningen genom att själv ge ut skuldebrev eller inte är ur låntagarens perspektiv betydelselöst. Har han inte lika stora tillgångar i guldmynt som han är skyldig banken så lär han hamna i svårigheter när banken återkallar lånet.

Jag försöker bara visa på hur absurd tanken på 100% reserve "banking" är. En låntagare sätter ju sig i skuld för att antingen låna ut de pengar han har lånat upp till en högre ränta eller för att spendera de upplånade medlen.

Ingen vettig människa tar upp ett lån för att därefter placera de lånade medlen i ett bankfack. Han måste ju betala ränta på lånet och därför vill han antingen låna ut pengarna till någon som betalar högre ränta eller spendera pengarna. Annars finns det ju ingen mening med att sätta sig i skuld.

Detta begriper de flesta när det handlar om privatpersoner eller företag som inte är banker. Dock om man överför principen på banker så blir den logiska följden något oväntad. Låt mig förklara varför.

En modern banks huvudsakliga skulder är de pengar som allmänheten och olika företag har innestående på sina konton. Strängt taget har man alltså inte pengar på sitt konto. Vad man har är bankens skuld. Banken har alltså tagit upp lån. Dessa lån löper till lägre ränta än de lån banken har beviljat allmänheten och olika företag. Bankens bruttovinst är räntedifferensen.

När man säger att banker kan trolla fram pengar ur tomma intet så stämmer alltså detta inte. Vad banken gör genom att helt enkelt "tanka på" allmänhetens och olika företags konton är att sätta sig i skuld. Om banken inte lånade ut vad den har lånat in så skulle alltså banken bete sig precis som en person som först lånade av någon och betalade skuldränta till denne någon och därefter låste in vad han hade lånat i ett bankfack.

Det förtjänar vidare att påpekas att om till exempel Andersson inte gör några uttag från sitt bankkonto, men spenderar kontobehållningen genom att använda sitt bankkort så har den som erhåller betalningen strängt taget accepterat att bli betald i något som INTE är pengar.

Vad den som låter sig betalas på detta sätt i själva verket godtar är fordringar, det vill säga bankens skulder. Om alltså Andersson har ett konto hos en bank och drar sitt kort på ICA och ICA också har konto has Handelsbanken så har inte äganderätten till pengar överförts från Andersson till ICA utan istället har äganderätten till Handelsbankens skuld, det vill säga en fordran, överförts från Andersson till ICA.

Om ICA däremot hade ett konto hos Sparbanken, men Anderssons konto fortfarande funnes hos Handelsbanken och Andersson drar sitt kort på ICA så betyder det att en fordran mot Handelsbanken har förvandlats till en fordran mot Sparbanken genom bankernas clearingsystem. Handelsbankens skuld minskar och Sparbankens ökar.