De flesta besvarar den frågan nekande, men så inte den klassiska nationalekonomien. Låt mig förklara varför.

Den första förutsättningen för att en substans skall betinga ett marknads- eller bytesvärde är att det har ett subjektivt värde. Med subjektivt värde förstås att vi människor har nytta eller tycker oss ha nytta av denna substans. Luft är av största nytta för oss människor och skulle således kunna betinga ett marknadsvärde. Samma sak gäller vatten.

Å andra sidan finns det alldeles för mycket luft för att luft skall betinga något marknadsvärde, men utifrån det subjektiva porspektivet, det vill säga vad vi människor antingen har nytta av eller upplever oss ha nytta av, så borde luft vara mycket dyrare än guld. Den andra förutsättningen för att en substans skall betinga ett marknads- eller bytesvärde värde är emellertid att tillgången av substansen är knapp i förhållande till människors verkliga/inbillade/upplevda behov. Så är inte fallet med luft.

Nästa fråga är rimligen varför olika substanser som har ett marknads- eller bytesvärde har olika högt bytesvärde. Här kommer frågan om objektivt värde in.

Enligt den klassiska nationalekonomien är den verkliga måttstocken på ekonomiskt värde arbetstimmar av ordinär kvalitet. Den verkliga måttstocken är alltså inte guld eller silver utan arbetstimmar av ordinär kvalitet. Ju fler sådana arbetstimmar som går åt för att framvinna en viss substans desto högre objektivt värde har substansen. Observera att en tavla målad av Leonardo da Vinci i mycket ringa grad representerar arbetstimmar av ordinär kvalitet. Däremot representerar de allra flesta varor vi stöter på i handeln arbetstimmar av ordinär kvalitet.

Observera också att det förhållandet att framställningen av en viss substans kräver enorma arbetsinsatser inte garaneterar att den skall betinga något marknads- eller bytesvärde. Om en viss substans varken är till nytta för oss människor eller ens uppfattas vara av till nytta eller till glädje kommer denna substans inte heller att betinga något marknadsvärde, men om dess framställning är mycket arbetskrävande har den enligt den klassiska skolan objektivt värde.

Att guld och silver är värdefulla metaller beror alltså på att de äger såväl subjektivt som objektivt värde. Det subjektiva värdet består i deras skönhet, smidbarhet och att de således lämpar sig väl som råvaror vid smyckestillverkning. Hade det emellertid funnits praktiskt taget obegränsade mängder lättillgängligt guld och silver hade de varit lika värdelösa som luft. Ja, luft är tvivelsutan av större subjektivt värde än guld och silver.

Det som förenar guld och silver med alla andra handelsvaror är att de har såväl subjektivt som objektivt värde. Ett exempel på något med stort objektivt värde men lågt subjektivt värde är det arbetskrävande byggandet av ett stort hus som därefter inte finner någon köpare på grund av att det exempelvis är fult.

Tavlor målade av erkänt geniala konstnärer har däremot ett mycket stort subjektivt värde, men inget särskilt stort objektivt värde eftersom det inte var särskilt krävande att måla dessa tavlor.

Den huvudsakliga anledningen till att guld är dyrare än silver är alltså inte att det är mera ont om guld än silver utan att ett kilogram guld i normalfallet representerar betydligt mera arbete än ett kilogram silver. Summan av kardemumman är alltså att guld och silver besitter såväl subjektivt som objektivt värde och att sådant som saknar objektivt värde inte ens förekommer i handeln.

Samtidigt har givetvis luft mycket större subjektivt värde än guld.

Tack för genomgången! Tydligt och man kan bara hålla med...men hur är det egentligen med luft? Försöker man skapa ett objektivt värde där genom utsläppsrätter? Vatten har väl också ett objektivt värde för en stor del av befolkningen?

Vatten har framför allt subjektivt värde. Med objektivt värde skall inte förstås att vi inte kan klara oss utan vatten utan objektivt värde är det arbete som krävs för dess produktion. Om vi människor smutsar ned väldigt mycket vatten blir det ont om friskt och gott vatten och då uppstår det en knapphet på friskt och gott vatten samtidigt som det krävs arbete för att frambringa friskt vatten när detta blivit till något knappt.

Då har friskt vatten fått ett objektivt värde, inte därför att det är oundgängligt, vilket det dock är, utan därför att det krävs arbete för att få fram friskt vatten.

Om något har såväl subjektivt vrde som objektivt värde betingar det ett pris. En tavla målad av Leonardo da Vinci har lågt objektivt värde, men stort subjektivt värde. Däremot har vatten mycket större subjektivt värde än en målning av Leonardo da Vinci.

För att det skall vara lättare att förstå bör man likställa subjektivt värde med verklig nytta, inbillad nytta och upplevd nytta. Exempel på verklig nytta är att vi människor inte klarar oss utan vatten. Exempel på inbillad nytta är en patient som får ett sockerpiller i tron att det är ett verksamt medikament. Exempel på upplevd nytta är att många människor upplever det som lustfyllt att beskåda en vacker målning.

Objektivt värde översätts bäst med ordet arbetsvärde. En guldtacka representerar ett mycket stort antal arbetstimmar av normal kvalitet, medan en limpa bröd representerar betydligt färre arbetstimmar än guldtackan. Detta betyder att guldtackan har ett mycket stort objektivt värde, medan brödlimpan har ett mycket lågt objektivt värde.

Däremot har brödlimpan ett ojämförligt större subjektivt värde. Bröd går ju till skillnad från guld att äta.

Kanske blir det lättare att begripqa det hela om vi istället talar om nytta och arbetsvärde. Att något är till nytta och/eller glädje är ingen garanti för att det skall betinga något bytesvärde.

Att något representerar arbetsvärde är heller ingen garanti för att det skall betinga något bytesvärde. Jag tror mig exempelvis ha hört att den rumänska staten försökte sälja Ceaucescus palats, men att ingen nappade på erbjudandet. Trots detta representar Ceaucescus palats ett enormt arbetsvärde, men bytesvärdet tycks ha varit närmast noll.

För att något skall få bytesvärde, vilket är samma sak som marknadsvärde, måste det äga såväl nytto- som arbetsvärde. Guld har inget större nyttovärde, men det har nyttovärde, och dessutom har guld enormt arbetsvärde. Guld har därför ett bytesvärde.

Utsläppsrätter är ett försök att med hjälp av lagstiftning skapa något med ett marknadsvärde, men det lyder inte under de ekonomiska lagar som skänker somligt bytesvärde också i en situation helt utan lagar.

Om bytesvärdet på något är lägre än dess objektiva värde kan man anta att den kommersiella produktionen med tiden upphör. Eftersom vi har sett en lång period av fallande guldbrytning kan man på goda grunder anta att guldets bytesvärde under en längre tid har varit för lågt för att säkra en långsiktigt tillfredsställande produktionsnivå. Eftersom guldbrytningen återigen började öka 2010 kan man anta att guldprisuppgången var nödvändig för att långsiktigt säkra produktionsnivån.

Samtidigt är guldmarknaden en mycket mera sofistikerad marknad än någon annan marknad. Detta beror på att guld har obgränsad hålbarhet och att det finns skuldförbindelser med nominellt värde i guld, samtidigt som guldbrytningen med stor fördröjning svarar på ett stigande pris liksom att skuldförbindelserna kan medföra att guldbrytningen med stor eftersläpning svarar på ett fallande pris. Dessutom är det väldigt billigt och enkelt att lagra guld i förhållande till dess värde, varför de som sitter på stora guldlager, eller som de kallas guldreserver, har förmågan att hålla ned guldpriset om detta ligger i deras intresse.

Av detta skäl kan man säga att guldpriset snarast fungerar som en marknadsplats för gissningar angående pappersvalutor framtida värde. Trots detta styrs guldpriset i det längre perspektivet av fullständigt icke-finansiella faktorer. Guldmarknaden är den avgjort mest förfinade av alla marknader. Om guldets nuvarande bytesvärde är rimligt kan man omöjligen avgöra förrän man sitter med facit i handen. Det är dock ingen förhastad slutsats att med ganska stor säkerhet påstå att guldets bytesvärde under 1990-talet var för lågt för att långsiktigt hålla upp brytningen.

Samtidigt är den framtida inflationen av mycket stort intresse därför att det tar så lång tid från det att man beslutar sig för att bryta guld till dess att man har en tacka redo för försäljning. Guldmarknaden kommer därför att vara ett stort mysterium fram till dess att på någon plats på jorden konsumentpriserna anges i guld och detta har varit fallet under en längre tidsperiod. Dithän är det långt.

Dessutom kan det vara av intresse att veta att arbetsvärdeläran underkänns av den österrikiska traditionen inom nationalekonomien.

Vidare glömde jag att peka på att idag guld är en stor källa till likviditet och att ett fallande guldpris räknat i dollar innebär att en väldig massa dollar går upp i rök, vilket har den följden att USA knappast kan föra en penningpolitik som medför att guldpriset sjunker räknat i dollar med mindre än att USA:s skakiga banker drabbas av en fruktansvärd frossa.

Jag tycker alltså att det verkar nästan solklart att dollarsystemet kommer att rasa ihop, om än att somliga möjligen överdriver när de talar om hur snabbt och dramatiskt detta kommer att tillgå.

Slutet för dollarn är dock totalt och oåterkalleligt den dag men inte kan köpa guld med hjälp av dollar och den amerikanska staten inte längre äger något guld. Då är guldmyntfoten ett faktum.

Långt dessförinnan kommer dock guldet att ha börjat fungera som ett parallellt monetärt system och om än att det ännu inte finns några visakort med nominellt värde i guld så fungerar redan idag guld och dess derivat som ett parallellt monetärt system.

Jag är oerhör glad över att få leva i en historisk brytningstid, nämligen den då fiatvalutorna dör och med dem stora delar av den akademiska nationalekonomien kommer att avslöjas som den humbug det är.

Fråga: Har guld något objektivt värde?
Svar 1: Nej, alla på jorden som tror det har fel.
Svar 2: Det verkar som om väldigt många under väldigt många år har ansett det.

En sak är om någon rent subjektivt värerar guld, men om miljarder människor gör det i faktisk handling, då är det så objektivt något bara kan bli. Vi har inte bättre måttstockar än så. Det räcker att konstatera det. Endast en hjärntvättad nationalekonom eller dylikt kan ange det första svaret.

Uppfattningen att guldets bytesvärde endast beror på masspsykos är ju dessutom lätt att vederlägga.

Ok har bara tid att läsa igenom första inlägget så mitt svar kanske är onödigt. Men, det finns ingen kopling mellan värde och arbetsinsats. Värderingen av en vara komer alltid underifrån, från konsumeten och rör sig sedan upp genom produktionskedjan, inte tvärtom. Det spelar ingen roll hur mycket pengar eller arbete som läggs ner i produktionen av en produkt om konsumenten sedan väljer att värdera den lågt, kanske till och med så lågt att de inte vill ha den. Denna värdering rör sig sedan upp genom produktionskedjan ända fram till råvaran.

Det enda osm gör at tex luft inte har ett pris är för att det finns så mycket av det. Men om luft blir en brist vara, tex under vattnet så skapas en efterfrågan som resulterar i prissättning och produktion (tex fylla på tuber för dykare). Det kan även vara så att en konsument helt enkelt bara vill ha en viss sak, även fast den inte fylle rnågon funktion, som till exempel en tavla. Marknad, pris och värde börjar och slutar med konsumentens subjektiva värderingar. Thats it, så är det.

Och detta är något så vitt jag vet den klassiska skolan aldrig lyckades inse.

Nej, det avgörande skälet för att ett par byxor i allmänhet är dyrare än ett par strumpor är inte att efterfrågan är större på byxor än på strumpor. Inte heller är det avgörande skälet för att ett par byxor i allmänhet är dyrare än ett par strumpor att konsumenterna värderar byxor högre än strumpor.

Det avgörande skälet är att det åtgår mera arbete för att tillverka ett par byxor än ett par strumpor.

Den klassiska skolan hävdade heller aldrig att arbetsvärdeläran förklarar varför en tavla målad av Leonardo da Vinci är dyrare än en målad av någon okänd talanglös konstnär.

Sedan är det sant att den övre gränsen för vad något kan kosta bestäms av människors värdering. Däremot är en viss varas arbetsvärde den undre gränsen för en varas pris av det enkla skälet att om inte arbetsinsatserna inom en viss bransch betalas en rimlig ersättning så kommer den kommersiella produktionen att med tiden upphöra.

Tidigare tillverkades det mekaniska räknemaskiner i Malmö. Sedan kom det japanska elektroniska räknemaskiner på marknaden. Dessa hade lägre arbetsvärde än de svenska mekaniska räknemaskinerna och kunde därför med god förtjänst säljas till en bråkdel av det pris de svenska mekaniska räknemaskinerna betingade, trots att de som räknemaskiner betratade var helt överlägsna de svenska mekaniska räknemaskinerna med högt arbetsvärde.

Resultatet blev att produktionen av de svenska mekaniska räknemaskinerna upphörde. Anledningen var att en innovation, de elektroniska räknemaskinerna, hade lägre arbetsvärde och trots detta var överlägsna räknemaskiner. Denna innovation medförde att arbetet med att tillverka mekaniska räknemaskiner inte kunde kompenseras på ett rimligt sätt.

Observera alltså att en varas objektiva värde är dess arbetsvärde, medan dess subjektiva värde är den verkliga, inbillade eller upplevda nyttan en viss vara tillskrivs. I det ovan beskrivna fallet var de svenska räknemaskinernas objektiva värde högre, medan de japanska hade högre subjektivt värde med den påföljden att produktionen av de objektivt mera värdefulla svenska räknemaskinerna upphörde.

Den klassiska värdeläran betyder alltså inte att något kommer att betinga ett högt bytesvärde bara därför att det har ett högt objektivt värde. Applicerat på exemplet ovan var resultatet av en innovation att bytesvärdet på mekaniska räknemaskiner föll till en nivå understigande dess objektiva värde.

Om du tror på den postklassiska värdeläran ber jag dig förklara varför en Rolls-Royce är dyrare än en Toyota, trots att efterfrågan på Toyota är ojämförligt större än efterfrågan på Rolls-Royce.

Kom också ihåg att den klassiska värdeläran inte påstår att värdet på en målning av Leonardo da Vinci förklaras av arbetsvädeläran. Däremot påstår den att bytesvärdet på den stora massan av varor som finns i handeln bestäms av deras arbetsvärde.

Den klassiska värdeläran påstår inte heller att en varas bytesvärde inte under en viss tidsperiod kan understiga eller överstiga dess objektiva värde, men att det genomsnittliga bytesvärdet över en längre tidsperiod kommer att överensstämma med arbetsvärdet.

En mekanisk räknemaskin har ett högre objektivt värde än en elektronisk, men den elektroniska räknemaskinen har ett högre subjektivt värde. Följaktligen förekommer ingen kommersiell massproduktion av mekaniska räknemaskiner.

En tavla målad av Leonardo da Vinci har ett subjektivt värde som vida överstiger dess objektiva värde. Detta borde i normalfallet leda till kommersiell massproduktion, men det är av lätt insedda skäl inte möjligt.

Mot detta kan man givetvis invända att en på grund av ogynnsam väderlek felslagen potatisskörd tenderar att driva upp bytesvärdet på potatis, men det är likväl inte korrekt att hävda att detta motbevisar arbetsvärdeläran.

Om man tar hela den arbetsinsats i beaktande som varit nödvändig för att åstadkomma ett visst års potatisskörd så har denna kompenserats lika väl oavsett om skörden slog fel eller inte. Däremot har de bönder som inte drabbats av den ogynnsamma väderleken överkompenserats för sin arbetsinsats, medan de som drabbades av den ogynnsamma väderleken underkompenserats för sitt arbete. Att bytesvärdet på potatis stiger under ett år med ogynnsam väderlek beror alltså på att ett kilogram potatis under ett år med ogynnsam väderlek i genomsnitt representerar ett större antal arbetstimmar än det gör under ett år med gynnsam väderlek.

Man kan givetvis också invända att särskilt skickliga bönder kan åstadkomma en stor skörd, trots ogynnsam väderlek, men arbetsvärdeläran bygger på arbetstimmar av genomsnittlig kvalitet, varför den särskilt skicklige bondens överkompensation per arbetstimma beror på att denne bondes arbetstimmar var av övergenomsnittlig kvalitet.

Att röd lök i allmänhet är dyrare än gul lök beror sannolikt på att efterfrågan på gul lök är större med den påföljden att handelns hantering av gul lök blir mindre arbetskrävande i förhållande till volymen än vad som är fallet med röd lök. Här har vi alltså ett exempel på hur stor efterfrågan driver NED priset och liten efterfrågan driver UPP priset, tvärsemot normalfallet där stor efterfrågan driver upp priset och vice versa. Lagen att stor efterfrågan driver upp priset och vice versa gäller alltså endast allt annat lika.

Läs gärna Ricardo! Ricardo förirrade sig måhända i vissa frågor, men att läsa Ricardo är att få en ordentlig chockterapi i pur logik, vilken vänder ett och annat uppochned. Inte heller påstod Ricardo någon gång att arbetarlönerna inte permanent skulle kunna överstiga den lägsta nivå som dikteras av den järnhårda lönelagen. Om däremot arbetarlönerna överstiger den nivå som dikteras av den järnhårda lönelagen så betyder detta att arbetarna får del av det som i Ricardos terminologi kallas profit.

Den lön även en slav måste erhålla för att kunna arbeta; det vill säga det som krävs för att säkra slavarnas överlevnad och arbetsförmåga, är endast en undre gräns under vilken arbetarlönerna i långa loppet omöjligen kan sjunka. Jordräntan är också en ofrånkomlig komponent och allt däremellan är profit, vilket dock inte betyder att profiten uteslutande måste tillfalla dem Ricardo kallar kapitalisterna.

Tillåt mig att ifrågasätta användandet av begreppet "objektivt värde". Hur kommer man fram till vad som är ett objektivt värde? Omröstning? Det tycks mig att alla värden som existerar de facto är "subjektiva", sedan att det må finnas "användningsområden" som ej går att förneka för vissa ting är en annan sak.

För någon som har mer vatten än han kan göra av med så har inte ytterligare en skopa vatten något värde. Argumentet att vatten har ett objektivt värde förutsätter a priori att det finns någon som har ett intresse i att göra något med det. Även om argumentet kan verka absurt, så kan man inte ad hoc deklarera att något har ett "värde", om man önskar bibehålla någon form av mening i begreppet "värde". Värde för vem? Och när? Och var? Och hur många i en given population måste finna minst ett användningsområde för något för att det skall ha ett objektivt värde?

Snarare så då att alla värden är subjektiva.

Om det underlättar förståelsen av problemet så råder jag dig att använda ordet arbetsvärde istället för begreppet objektivt värde.

Poängen med att använda begreppet objektivt värde är att det indikerar att det finns en yttre objektiv måttstock på olika sakers värde och att det alltså ytterst sett inte handlar om värden i förhållande till varandra.

Luft har mycket större subjektivt värde än guld, men det har till skillnad från guld inget bytesvärde. Anledningen till detta är att strängt taget inte att det finns praktiskt taget oändligt mycket luft utan att det inte kräver något arbete att framskaffa den luft som vi behöver för att inte kvävas. Samtidigt är det en absolut förutsättning för att något skall betinga bytesvärde att det har subjektivt värde. Guld har alltså såväl subjektivt som objektivt värde.

Luft har alltså inget arbetsvärde, vilket är liktydigt med att luft inte har något objektivt värde. Ceaucescus palats i Bukarest är säkerligen ytterst svårsålt, trots att det har ett enormt objektivt värde. Därför är alltså inte objektivt värde någon garanti för att något skall betinga bytesvärde. Det faktum att luft har mycket stort subjektivt värde, men saknar bytesvärde, bevisar att inte heller subjektivt värde är någon garanti för att något skall betinga bytesvärde.

Sådant som har såväl subjektivt som objektivt värde har dock bytesvärde. Intressant är att analysera fiatpengar utifrån detta perspektiv. Fiatpengar har nästan inget objektivt värde och deras bytesvärde hänger samman med att de är lagligt betalningsmedel för skulder. Deras subjektiva värde beror på att de, än så länge och detta på grund av lagstiftning, går att använda som om vore de pengar.

Nu är det så att frågan om arbetstimmarna eller marginalnyttan bestämmer priset redan har klarats ut av Eugen von Böhm-Bawerk. George Reisman beskriver det så här:
"Böhm-Bawerk’s characteristic care and precision even lead him to acknowledge that the quantity of labor required to produce goods can be a causal determinant of their value, in fact, one that is more fundamental than marginal utility itself, because it (along with a variety of other causal determinants) helps to determine marginal utility."

Reisman har översatt BB:s 'Value, Cost and Marginal Utility' och hans introduktion finns här. Översättningen finns här.

Den är spot on för både Flavian, Z och alla andra som är intresserade av detta. Den österikiska skolan när den är som absolut bäst, långt bortom vanlig nutida hokus-pokus.

Var finns von Böhm-Bawerks text på tyska?

Ricardo kan med fördel läsas på danska. Jag tycker inte att man skall ta Reisman på alltför stort allvar. Han är skyldig till en mängd missförstånd dels av Mises och dessutom är Mises inte ens i närheten av Ricardo.