Guldmynt har inga serienummer. Vad händer om företaget man köpte av inte finns kvar när man upptäcker problemet.

Ingenting är riskfritt.

Förfalskade guldmynt är ånnu ovanligare än förfalskade guldtackor. Om det håller dig sömnlös om nätterna bör sådant som blixtnedslag eller att bli träffad av en meteorit också oroa. Det händer så sällan att man nästan kan säga aldrig.


Konkurser är för övrigt ett problem för allt sparande: företag konkar och deras akiter ochobligationer blir värdelösa, länder ställer in betalningarna så deras statsobligationer blir värdelösa. Att spara något värdefullt är att riskera att det försvinner.

Sätt sprätt på alla dina pengar istället så slipper du oroa dig.

Slog mig också att det är fler som slås av blixten varje år än vad som säger sig ha hittat förfalskade investeringsguldmynt/tackor.

24000 människor dödas av blixten varje år globalt och 240 000 skadas. Att jämföra med 3 st påstådda guldförfalskningar.

http://en.wikipedia.org/wiki/Lightning_strike#Epidemiology

Det gäller att oroa sig för rätt saker. Jag är mer orolig för att bli slagen av blixten, dvs inte alls.

Jag gillar ädelmetaller och tycker att det är ett mycket bra komplement till andra tillgångar, men jag vill vara säker på att de mynt jag köper är äkta. Enligt den här siten så finns det kända förfalskningar av:

2011 Perth mint 1 Ounce gold Kangaroo

Krugerrands

1/10th ounce Austrian Philharmonic gold coin

http://www.ozcopper.com/fake-silver-warning/

Jag förstår att det är vanligare med falskt silver, eftersom det är mycket lättare att förfalska. Enligt siten så är en del av det falska silver som köpts från Kina mycket välgjort. Det enda jag vill veta är vad Libertysilver gör för att försäkra sig om att det guld som de säljer är äkta. Jag misstänker att de liksom de flesta andra tar för givet att det är rent guld de köper in då de köper från leverantörer med gott rykte och det är så ovanligt med falska guldmynt samt små tackor. I början köpte jag mitt guld av Guldcentralen, men sedan jag upptäckte Libertysilver så har jag bara köpt av dem. Jag har gjort vad jag har kunnat för att kontrollera att det guld och silver jag har köpt är äkta. Det återstår bara att gå till tandläkaren och be att han röntgar mitt guld. När det gäller silvret så är det bara att hoppas på det bästa eller att såga isär mynten.

Inte för att slänga bensin på brasan men jag har sprungit på falska sovereigns. De är gjorda i 14 karat guld och inte helt ovanliga enligt ryktet. Uppenbarligen väger de lite mindre, de är dessutom hårdare (det känns när man drar med fingret längs kanten), kantigare och lite ljusare. Som jag sagt tidigare i denna tråd; lär dig vad du köper, och gör de tester du anser nödvändiga om du köper av en leverantör du inte litar på.

Sedan vill jag säga att jag tycker det är tråkigt att vissa anklagar LS bara för att de väljer att inte kommentera den här tråden. Om någon har köpt någonting av dem som inte är riktigt så kan jag se relevansen i att anklaga dem, men det verkar inte vara så, eller? Jag har bara goda erfarenheter av LS och Torgny. Och jag har köpt och sålt tillräckligt för att ha en välgrundad åsikt.

På auktionssajter på nätet däremot, där blir man blåst ganska ofta. Var tredje affär på eBay var skräp, och ungefär var tionde på Tradera. Om man inte går på dem som har gedigen historik och bra betyg.

Tala är silver, tiga är guld ... ???????????????????????????????????????????

Jovars visst finns det en hel del falska guldtackor. Det är bara att googla på google.se och ""metro fake goldbar", hur mycket smaskigt med falska guldtackor som helst. Tungsten med överdrag av guld och snyggt förseglade med kända märken.
Vill gärna att de större företagen uppvisar på något vis hur vi köpare kan vara trygga med våra köp hos dem. Tänker då att Liberty och Tavex faktriskt köper in tackor som är förseglade i sin förpackning av privatpersoner och inte bara direktköp från stora leverantörer. På nätet går det att läsa att det även varit förseglade kända märken som varit falska.

Om de större företagen inte uppvisar på något vis hur jag som köpare kan vara trygg så får man väl vända sig till märkes leverantörerna själv. Gick in på valcambis sida och pamp suisse där var det faktiskt lite billigare också.
Sen tycker jag väl att det känns konstigt att någon ska känna att det är taskigt mot ägarna, låter jättemärkligt. Som stor företagare har man ett stort ansvar gentemot sina köpare (om man vill ha dem kvar) att visa på att de kan vara trygga i sina köp hos dem. Det är ju faktiskt inte smågodis många av oss köper (även om Lilberty inte har varit min stora säljare), så stora krav på säkra varor har vi allt rätt till.

Jättebra Nina ett bra förslag för jag själv har köpt en hel del 1oz Perth tackor nu är det upp till Libertysilver för i längden kommer dom att förlora kunder

Jo, alla som brukar köpa guldtackor på 6 eller 12 kg bör tydligen vara försiktiga. Jag tror inte att det finns lönsam teknik för att t.ex. gröpa ur och fylla en 100 g-tacka eller göra en snygg plätering av ett hekto fejkmetall.

Den påstådda fyllningsmetallen heter förresten volfram på svenska. Tungsten är ett gammalt svenskt namn på ett, just det, tungt mineral, som numera kallas scheelit.

Liberty Silver har vid upprepade tillfällen, såväl i forumet som annorstädes, svarat på frågor kring förfalskningar och representationer av metall. Kritik som hänför sig till att vi inte skulle besvara frågeställningar inom ämnet är således obefogad. Anledningen till att jag inte svarat tidigare i denna tråd är just att jag besvarat frågeställningarna så många gånger och istället ägnat mig åt affärs- och produktutveckling för att förbättra Liberty Silver ytterligare.

Ett axplock på vad vi anfört tidigare följer nedan:
Artiklar:
Guld och Silverskolan: Del 51 Densitetsbestämning av ädelmetall
Guld och Silverskolan: Del 40 Probering (äkthetstestning &testning av renhet) av ädelmetall
Guld och Silverskolan: Del 12 Hur kan jag med hjälp av densitet och volym avgöra om mina ädelmetaller är äkta?

Foruminlägg:

---
2012-09-25 16:57
Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Citat:
Ursprungligen postat av mega_n
Citat:
Ursprungligen postat av Liberty Silver / Torgny Persson
Vi testar givetvis också all metall som inkommer från okänd källa.


Testar ni med ultraljud? Har ni borrat tackor?
(Då vanliga metoder som vikt , mått och volym inte alltid räcker för wolfram-förfalskningar. )

/H


Vi har möjlighet att skicka iväg produkter för mer avancerad testning. Jag vill hävda att mått, volym, probering och i osäkra fall filande av ett minimalt jack för ytterligare probering räcker väldigt långt. Som framgick från videon hade man inte lyckats uppnå rätt vikt. Utan att helt avfärda diskussionen instämmer jag med observationerna från Perth Mint. Detta är inget problem för investeringsprodukter generellt.

---

2012-09-24 13:25
Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Särskilt vanligt förekommande är detta inte och det känns som skrämselpropaganda. Jag kan försäkra våra kunder om att vi garanterar äktheten på all metall vi saluför. Vi testar givetvis också all metall som inkommer från okänd källa.

Om man ändock är bekymrad och handlar från osäkra källor bör man hålla sig till mindre enheter som är svåra (omöjliga) att förfalska med bibehållen vikt/dimension.

---

2012-09-24 13:25
Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Särskilt vanligt förekommande är detta inte och det känns som skrämselpropaganda. Jag kan försäkra våra kunder om att vi garanterar äktheten på all metall vi saluför. Vi testar givetvis också all metall som inkommer från okänd källa.

Om man ändock är bekymrad och handlar från osäkra källor bör man hålla sig till mindre enheter som är svåra (omöjliga) att förfalska med bibehållen vikt/dimension.

---

Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Citat:
Ursprungligen postat av Argentum
Hur djupt in i metallen verkar kontrollen med probersyra?

Ponera att ett eventuellt förfalskat ämne är försedd med ett lager äkta metall (ex silver) runt omkring den "förfalskade" legeringen . Hur tjock måste i så fall lagret med äkta metall vara för att probersyran inte ska upptäcka förfalskningen?


Plätteringar är väldigt ytliga. På nysilver i form av bestick är det bara att fila lite lätt för att sedan applicera syran. Inte för att man vill fila på mynt men i värsta fall kan man förstås testa om man har en större uppsättning och är osäker.

---

2011-01-11 00:14
Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Vad jag läst så är det framförallt stora tackor på 400 oz (12,4 kg) och dyl. storlekar som har försökt missrepresenteras. Förfalskas är ett felaktigt ord i sammanhanget eftersom det inte går att förfalska en metall.

Är det någon som känner till om en guldplätterad wolframtacka klarar elektronisk testutrustning för guld? Det finns ju nämligen elektronisk testutrusting för guld när man baserat på strömledningsförmågan kan avgöra karathalten.

Produkter med tunn tjocklek som tackor/mynt upp till 100 gram torde vara omöjligt/olönsamt att försöka fylla med wolfram. Några sådana fall har jag aldrig hört talas om. Ett bra sätt att testa indikativt sägs vara att släppa myntet/tackan i golvet och se om det uppkommer några sprickor. Detta bör man dock självklart vara försiktig med om man är rädd för repor/bucklor.

---

2011-06-11 18:09
Liberty Silver / Torgny Persson
Moderator
Inlägg: 583
Ja, vad jag förstår krävs större tackor eftersom tungsten är skört och inte går att stämpla. Därmed måste man ha ett relativt tjockt lager guld över tungstenstackorna vilket innebär att tackorna måste vara minst 500g/1000g. Ett sätt att testa era 400 oz guldtackor skall tydligen vara att släppa dem i golvet. Om de går sönder eller blir instabila kan det tala för att det är tungsten i den. Tyvärr har inte heller jag denna möjlighet...

---

Jag vet med mig att jag skrivit om det vid än fler tillfällen än ovanstående och för den som vill leta så finns en sökfunktion i forumet och ett arkiv för Kunskapscentralen.

Jag skall dock ge mig på ett försök till ett uttömmande svar en gång för alla :-)

Jag har förståelse för att man kan bli skrämd av publiciteten eftersom media av någon anledning uppmärksammar påstådda förfalskningar av ädelmetall trots att det, i mina ögon och med min erfarenhet, är ett obefintligt problem åtminstone i Sverige. För att dra en parallell så är anförandet om att det finns många träffar på google-sidor om 'fake gold' lite som att "cancer" uppkommer högst upp på google när man söker på ett symtom. Anledningen till att "cancer" hamnar högst upp är att många är rädda för cancer och därför söker på cancer vilket gör att google uppfattar betydelsen av begreppet och således rankar det högt.

Erfarenheten jag syftar på i ovanstående stycke grundar sig på att Liberty Silver har hanterat över 10 000 köp- och säljordrar av ädelmetall. Eftersom ’urvalet’ (stickprovsdatan) således är omfattande vad gäller erfarenhet för bullionprodukter torde den statistiska signifikansen i mitt påstående vara hög och inte bero på slumpen.

Det är svårt, nästintill omöjligt, att med exakthet producera annan metall med samma dimension och vikt som guld och silver. Även i de fall som uppmärksammades nyligen, som påstås vara skickliga förfalskningar, stämmer inte vikt- och/eller volymmåtten. Ett 1 oz mynt som väger 33 gram eller 100 grams tacka som väger 102 gram borde inte vara svår att upptäcka och inte åtnjuta den mediala nyhetsuppmärksamhet det får. Det som anförs som nyheter är heller inte alltid någon nyhet. Ett av de fall som nyligen fått publicitet hänför sig tydligen från Januari 2010 enligt denna insiktsfulla bulletin från Perth Mint. Perth Mint påstås ofta vara den präglare vars produkter förfalskas mest. Enligt egen utsago från bulletinen har dock inte Perth Mints chef för affinering på 20 år funnit en endaste förfalskad guldtacka som kommit in till Perth Mint för smält eller hantering.

Det cirkulerar således inte förfalskade tackor med korrekta mått frekvent på marknaden. Jag har aldrig hört talas om någon förfalskning vad gäller 100 g tackor eller mindre som har korrekt volym & mått och som klarar enklare tester som probering. Det enda material som potentiellt kan användas för att komma i närheten av gulds densitet är volfram (tungsten). Tungsten är väldigt sprött och det skulle därför potentiellt krävas stora guldtackor för att kunna innesluta tungsten på så vis att det inte spricker.

Utdrag från reklam för Tungstenringar
På samma gång som den är väldigt hård är Tungsten väldigt sprött. Bara genom att tappa ringen kan den spricka, detta gör i alla fall tungstens ring mycket säker att använda. För exempel, om man klämmer sin hand i bildörren vill ringen helt enkelt dela sig i bitar i stället för att klämma åt runt ditt finger och strypa blodtillförseln så man kanske måste kapa fingret till sist.

Liberty Silver kan således anföra följande:
- Vad gäller nypräglade produkter köps dessa in direkt från välrenommerade präglare som t.ex. Heraeus ochPerth Mint vilka vi har direktkontrakt (s.k. primary dealer contract) med. Heraeus har 160+ år på nacken och skickar sina produkter i plomberade boxar. Om produkten inte köps in på direktkontrakt köps den in via välrenommerad grossist som i sin tur har direktkontrakt med präglaren.

- Präglaren garanterar produktens äkthet genom stämplingen på produkten. Liberty Silver återgaranterar äktheten. Det förekommer att kunder önskar ett papperscertifikat på äktheten. Visst kan vi utfärda ett sådant men ett papperscertifikat är ett certifikat på papper som vem som helst kan utfärda. Nypräglade tackor upp till 100 gram är oftast inlaminerade med tillhörande äkthetscertifikat. Garantin för äktheten består dock primärt av själva stämplingen

- I den mån vi köper in bullionprodukter från annan källa än ovanstående testar vi produkternas vikt- och volymmått. Vi testar vidare produkterna med probersyra genom applicering av probersyra på avskrapat stoff på kiselsten samt genom applicering direkt på produkten. Vi har vidare tillgång till elektronisk testapparatur som testar metallens strömledningsförmåga. Dessutom har vi möjlighet att skicka iväg produkter för än mer avancerad testning vilket också har skett vid några tillfällen.

Jag hävdar således att det skulle vara högst osannolikt, med mikroskopisk risk, att vi av misstag skulle saluföra en produkt som inte innehåller det material som deklarerats. Vi har aldrig fått någon reklamation på denna grund. För den som ändock till naturen är misstänksamt lagd kan jag passa på att rekommendera Heraeus Kinebars. En kinebar innehåller ett kinegram http://en.wikipedia.org/wiki/Kinebar som påvisar äktheten. Kinegrammet på en kinebartacka är diffrakterad i guldet som säkerhet och ger tackan ett glimrande särdrag. Om man köper t.ex. en 10 grams kinebar via Liberty Silver's hemsida får man följande:

- En helt nypräglad kinebar med kinegram inlaminerad i Heraeus förpackning.
- En produkt präglad av Heraeus som är världens kanske mest välrenommerade ädelmetallproducent som har präglat metall i 160+ år.
- En produkt som endast har hanterats inom Heraeus fabrik (jag kan intyga att säkerhetsarrangemangen är omfattande och science fiction liknande till sin natur) och därefter plomberats med ’tamper-resistant wire’ (vad det nu heter på svenska).
- Produkterna transporteras under särskilda säkerhetsarrangemang.
- Priset för en 10 grams Kinebar är ca 4 % prispremieprocent högre än för en normal 10 grams guldtacka vilket innebär drygt 100 kr i skrivande stund.

För en kinebar har jag aldrig ens hört något obsubstanierat rykte om förfalskning.

Jag hoppas att ovanstående ger ett fullgott svar på de frågor som ställts. För den som hanterar olika typer av ädelmetall frekvent, och som har mycket kontakt med ädelmetall, vill jag dessutom hävda att det med erfarenhet, även om jag inte anför det som någon pålitlig testmetod, kommer en kunskap och känsla där man upptäcker suspekta densitetsdiskrepanser, obalanser eller andra oegentligheter, genom att känna och ’fippla’ med produkten.

Det är inte att rekommenderar att borra hål i sina tackor för att kika efter vad som finns inuti. Dels kan det vara svårt att samla ihop det värdefulla stoffet från hålet men framförallt tappar tackan sin präglingspremie och skulle sannolikt, vid avyttring, anses som skrotguld snarare än en guldtacka med lägre värde som konsekvens.

Det är heller inte att rekommendera att ’testa’ att skicka in någon typ av förfalskning eller missrepresentation till någon inköpare för att ’testa om de märker det’ eftersom insändaren gör sig skyldig till bedrägeri enl. 9 kap 1 § brottsbalken. Om innehavaren trots ovan anföra argument är osäker på äktheten på en bullionprodukt och vill testa hos ett oberoende institut, snarare än att rådfråga en ädelmetallhandlare, finns Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Guld är en metall med hög densitet som i sig, till skillnad från fiat-pengar, ’inte går att förfalska’ eftersom metallen antingen är guld eller inte. Det är alltid möjligt att upptäcka om någon med en metall försöker representera en annan. Tryck på papper/bomull, d.v.s. fiat-sedlar, är mångdubbelt enklare att förfalska eftersom en kopia av en centralbanksutgiven sedel, till dess natur, kan innehålla exakt samma material och till sin egenhet inte skiljer sig åt från originalet. Skillnaden mellan det inneboende bruksvärdet och det antagna värdet för en sedel, s.k. seigniorage, uppmärksammar ett av de grundläggande problemen med fiat-pengar nämligen att pengar per definition behöver ha ett nyttovärde eller ’inneboende värde’ p.g.a. dess egenskaper. Ädelmetall är pengar. Fiat-utgivna sedlar är pappers- eller bomullslappar, inte pengar.

Sammanfattningsvis är inte förfalskade bullionprodukter något problem för varken Liberty Silver eller för ädelmetallmarkanden i Sverige som helhet utan snarare skrämselpropaganda som uppkommer p.g.a. medias förkärlek till en bra story eller intresse av att ’smutskasta’ ädelmetall som investering eller vad det nu kan vara. Även journalister verkar fascinerade av guld. Kanske känner de att det finns ett värde i guld som inte finns i deras överbelånade bostadsrätt?

Tack Torgny för ditt svar! Jag förväntade mig inget annat då jag uppfattar Libertysilver.se som ett mycket seriöst företag. Visst, jag kan förstå att det är tröttsamt att behöva svara på samma frågeställningar om och om igen. Nu tycker i alla fall jag att det reportage som SVT visade gav fog för en ny tråd.

Redan när jag köpte mina första mynt (både guld och silver) så ansåg jag att det trots allt var ganska mycket pengar och jag ville försäkra mig om att det var äkta vara. Jag fick hjälp av flera personer här på forumet med att testa densiteten med hjälp av våg, mugg och vatten. Det framkom i samband med dessa trådar att det är möjligt att tillverka legeringar vars densitet stämmer mycket väl överens med silvers. Volfram ligger nära guld och med de felmarginaler man har med sin hemmautrustning så är det väl inte omöjligt att man skulle kunna missta volfram för guld om det är skickligt gjort.

Jag har som sagt hört argumentet förut att det är i stort sett omöjligt och inte tillräckligt lönsamt att tillverka gulplätterade mynt samt små tackor av volfram. Om nu uppgifterna stämmer från SVTs reportage om skickligt gjorda kedjor i guldplätterad volfram som lurar erfarna guldsmeder, så tycker jag att det finns viss anledning till oro. Jag kan hålla med om att det luktar skrämselpropaganda alternativt snaskig journalistik etc.

Vad kostar utrustningen som man mäter den elektriska ledningsförmågan med? En sådan skulle jag gärna vilja ha. :-)

Än en gång, tack för ditt svar Torgny!

Tack för ditt svar, Torgny.
Det uppskattas säkert av många.

Såvitt jag vet använder GoldMoney ultraljud för att avsölja tungsten. De hanterar däremot endast större bullion tackor. Om samma metod fungerar med små tackor och mynt vet jag inte. I princip borde det men storleken/tjockleken kanske gör det svårt.

Tungsten är som bekant skört men väldigt rent tungsten är mjukare och även möjligt att dra till trådar (har jag sett på Wiki).
Vi kan därför utesluta 'släng det i golvet' testet som ett säker sätt att testa.

Bästa sättet för resistans testet är antagligen att köra en konstant ström och mäta spänningsfallet över elektroderna. Inte så svårt att åstadkomma men noggranhet med avstånd mellan elektroderna samt temperatur krävs. Det går säkert bra med mynt t.ex. utan dyra speciella utrustningar om man mäter kant till kant, speciellt om man jämför med kända riktiga föremål. Då behövs det bara en konstant ström källa (på några ampere) och multimätare.
Det svåraste är antagligen att hitta en oäkta tacka eller mynt att jämföra med : )