http://www.newzimbabwe.com/news/news.aspx?newsID=459

Krångligt skulle jag inte säga att det är På samma sätt som man kan räkna ratiot mellan guld och silver priset idagens fiatvärde så kan man räkna ratiot mellan hur mycket guld (eller någon annan metall) det skulle kosta för att köpa en annan produkt. Om jag skulle vilja köpa en dator som kostar exempelvis 4000kr i dagens fiatvärde så kan jag räkna ut hur mycket guld som skulle krävas för att köpa datorn i dagens guldpris. Dagens guldpris per troyounce är 10 969kr, då tar man guldpriset delat med priset på produkten (4000kr) vilket blir ca 2.74 troy ounce guld, man skulle alltså behöva 2.74 troy ounce guld för att köpa en dator på 4000kr i fiat. Ponera att den inte hade ett fiat värde och istället hade ett värde räknat i antalet ädelmetallmynt. Då skulle priset på en dator som är i exempelvis 20 silvermynt bli -om ratiot mellan guld och silver är exempelvis 1:30- 0.66 troy ounce i guldmynt . Om ratiot hade varit 1:44 och silvermyntpriset hade varit 35mynt då hade det krävts 0.79 troy ounce guldmynt för att köpa produkten.



Det finns ingen ekonom i världen som kan spå hur mycket ett pris eller kostnad något skulle vara om vissa variabler hade varit konstanta och andra inte, därför så kan man inte veta hur mycket priset på något skulle bli om vi hade en guldstandard. Däremot så är det som jag tidigare har sagt upp till varje innovativ människa att lista ut vad han skulle göra för att gå med vinst ifall hans utgifter skulle ökas. Kostaden på att tillverka ett mynt som därefter skulle få en prissättning i förhållande till utgiften är väldigt olika hos olika företag, detta stämmer oavsett om man lever i en guldstandard eller inte. Anledningen till detta är för att alla individuella företag har olika utgifter beroende på vilket sätt de har bestämt att företaget ska operera i. Vissa väljer att ha 10butiker ute i marknaden och andra väljer att vara ett internetbolag inom samma branch och trots att dessa två har olika stora utgifter så kan vi inte spå med säkerhet hur mycket det skulle skilja mellan deras utgifter och eventuella vinst. Om företaget har högre utgifter men trots det lyckas gå med vinst så är det inga problem. Om företaget med högre utgifter inte lyckas att gå med vinst då kommer det företaget som har mindre utgifter gå med vinst om det finns en efterfrågan.



Så länge man handlar i fiatdollar som backar-upp creditnotes så är det bedrägeri med tanke på att antalet dollarsedlar är skapade med hjälp av fractional reserve banking. Med tanke på att USA har exporterat sin fractional reserve banking dollar runt om i europa och övriga världen så är alla betalningsmedel som är räknade i priset på dollar i grund och botten bedrägeri. Detta då creditnotes inte hade varit möjligt så som den ser ut idag om fractional reserve banking hade varit olagligt.



Nu tar du upp två olika saker som inte riktigt har med varandra att göra. Det är inte priset på något som avgör ifall något är problematiskt eller inte. Problemet är att det finns regler som kommer till via våld som gynnar vissa aktörer framför andra. Det är staten och de som sover med staten som gynnas av statens ingripande i marknaden medans de som inte sover med staten drabbas av det. Att företag A får monopol på att minta ädellmetall på en icke-ockuperad mark är väldigt problematiskt då företag B hamnar i fängelse om han gör samma sak trots att man inte har använt våld eller bedrägeri mot någon överhuvudtaget.



Jag vet inte var du får korrelationen mellan jämlika priser och icke reglerad marknad ifrån. Jag vet heller inte hur du har kommit fram till att marknaden är oreglerad, jag skulle däremot hålla med om att marknaden är oreglerad för vissa men inte för andra. Varför får staten hålla på med fractional reserve banking med sin fiat men inte jag? Skulle du inte säga att det är staten som är oreglerad medans jag som vill göra samma sak är reglerad? Om jag hade skapat mina Silverdal-notes och använt fractional reserve banking för att konkurrera mot staten så hade jag hamnat i fängelse. Med tanke på att fractional reserve banking är ett fenomen som är lagligt för alla stater i världen just nu men inte för konkurrenter så skulle jag säga att din analys inte riktigt stämmer.



Detta fenomen kan förklaras med hjälp av "Greshams law". Denna ekonomiska lag säger att: När en stat använder våld för att övervärdera en typ av pengar så kommer den andra typen av pengar som är undervärderad att tas ur cirkulation. Anledningen till varför den tas ur cirkulation är för att man via de undervärderade pengarna kan göra större vinst ifall man inte använder dens nominella värde som pengar. Då man tjänar mer på att smälta mynten och sälja mynten i dess metallpris istället. Samtidigt som man smälter ner de undervärderade mynten för att göra vinst så använder man de övervärderade pengarna (creditnotes) inom köphandeln för att undvika förlust. Man behåller alltså de undervärderade pengarna för sig själva (Zimbabwiska växelmynt) och gör sig av med (Zimbabwiska creditnotes) för att de är värdelösa. Om creditnotes hade varit värdefulla så hade man använt dessa som säkerhet inför framtiden, så som att spara dessa creditnotes för sin framtida pension. Men det tjänar man inte på och väljer alltså att göra sig av med dessa. Detta fenomen finns även när en hyperinflation sker, man vill ju inte spara i fiat när en hyperinflation sker då värdet på dessa ständigt minskar, det betyder alltså att dessa inte är någon säkerhet inför framtiden. Då kommer man göra sig av med värdelösa pengar för att köpa något värdefullt medans man kan vilket i sin tur leder till högre priser och tillslut tomma hyllor i butikerna



Vad baserar du din spådom på? Antar du att vissa variabler är konstanta? Och i så fall, vilka variabler då? Vem/Vilka eller vad är det som håller dessa variabler konstanta?



Artikeln var skriven "16/06/2009" om man hade följt sin policy om avreglering så hade man inte tvingat alla mintare att ge 50% av deras vinster till staten år 2011 samtidgt som man hotade mintare att bli utkastade ur landet ifall man inte betalade. http://www.miningaustralia.com.au/news/rio-tinto-caves-to-zimbabwe-gov-pressure och http://www.miningaustralia.com.au/news/zimbabwe-threatens-to-kick-out-foreign-miners

Man hade då inte heller höjt licensavgiften för att minta metaller med 60procent år 2012 http://www.reuters.com/article/2012/02/20/ozatp-zimbabwe-mines-idAFJOE81J05Y20120220

Javisst är det krångligt att göra beräkningar i ett flertal valutor.

Detta förklarar varför en mycket stor del av världshandeln avräknas i amerikanska dollar. Dollarn fungerar som en världsvaluta.

Antag att vi hade ett monetärt system baserat på guld, silver eller koppar. Varför skulle det innebära bedrägeri om butiker utfärdade pantkvitton betalbara i guld/silver/koppar?

Och hur mycket skulle det kosta att slå ett mynt som innehölle 5 gram koppar förutom att det går åt 5 gram koppar? Och då är 5 gram koppar värt mer än 2 kronor! Det krävs en möjlighet att betala mycket små summor och jag påstår att två kronor vore ett alltför stort värde för det minsta myntet.

Summan av mitt resonemang är att det finns bolag som helt legalt bryter guld i Zimbabwe. Däremot är det inte tillåtet för små oberoende guldvaskare att vaska guld hur som helst. Dessutom kräver den zimbabwiska staten att de guldbrytande bolagen skall ägas av zimbabwier. Därutöver tvingas de guldbrytande bolagen betala dryga avgifter till staten.

Mitt påstående är endast att de som trots alla dessa begränsningar helt legalt bryter guld är fria att sälja detta guld till högstbjudande och att priset på guld i Zimbabwe överensstämmer med priset på den internationella marknaden. Det finns mig veterligen inga exportrestriktioner; rätta mig om jag har fel! Dessutom, eftersom Zimbabwe har guldfyndigheter så är det uppenbart att import av guld inte behöver begränsas mer än ett land med stort överskott av socker behöver ödsla någon energi på att begränsa sockerimporten. Den är helt ju naturligt begränsad.

Vidare använder du ordet minta. Det finns mig veterligen inget sådant ord i svenska språket. Klart är emellertid att det finns helt legal guldbrytning i Zimbabwe. Varför skulle annars den zimbawiska regeringen avkräva den branschen diverse pålagor?

Jag skulle inte säga att det förklarar varför en stor del av världshandeln avräknas i amerikanska dollarn, jag skulle snarare säga att det är en ursäkt som ekonomiska akademiker använt för att rättsfärdiga något som man annars inte hade kunnat införa. Om vi skulle anta för argumentets skull att detta påstående faktist var sant och att vi följer principen till 100%, så skulle det innebära att man är för en världsvaluta, en världs centralbank, och en inflationspolicy som ska gälla alla i hela världen.
Om man även antar att dessa akademiker tror på detta argumentet så borde man rimligtvis inte låta dessa styra världsekonomin så som de vill göra? Med tanke på att dessa akademiker inte kan räkna ratiot mellan Valuta ABC iförhållande till Valuta XYZ så borde väl dessa inte heller få centralplanera ekonomin genom att bestämma hur räntan ska se ut i flera olika sektorer i olika länder, hur mycket pengar det ska finnas i omlopp och i vilket tillfälle ett policy ska införas i land A men inte i land B? Vilket skulle isåfall enligt dig vara krångligare, att räkna ratiot mellan olika valutor (så som jag tidigare visat hur man gör), eller att centralplanera en världsekonomi med fractional reserve dollar som betalningsmedel?
Vidare så skulle det argumentet iprincip även att betyda: "Vi kan ju inte ha en frimarknad, det kommer bli för krångligt med flera miljontals olika produkter världen över jämfört med en stängd marknad med några enstaka produkter."

Att ha en inflationspolicy på 2% i hela världen i stället för enskilt land skulle leda till att köpkraften hos fattiga personer minskas världen över samtidigt som köpkraften hos de rika ökas. Stater och centralbanker är oftast de rikaste organisationerna i världen så deras köpkraft stiger kraftigt då de får inflationspengarna först innan man har hunnit att buda upp priserna för resten av befolkningen som fattiga och medelklassen får betala.



jag anser inte att pantkvitton betalbart i guld/silver/koppar är bedrägeri om det är 100% uppbackat, skillnaden mellan pantkvitton i guld/silver/koppar är att de är uppbackade medans fractional reserve dollar credit notes inte är det.



Problemet här är att du räknar med fiatkostnad (att 5gram koppar är värt mer än dagens 2 fiatkronor) trots att fiat inte existerar under en guldstandard. Anledningen till varför det inte skulle vara gynnsamt enligt din beräkning är för att fiatpriset finns med i beräkningen, och felet här blir ju att Greshams Law inte räknas med som en variabel, dvs att folk väljer att spendera bort övervärderade pengar (fiat) och smälter ned de undervärderade pengarna (koppar). Ingen vill ju ge bort undervärderade/värdefulla koppar mot övervärderade/värdelösa fiatkronor.



Problemet är ju att det är den Zimbabweiska staten som bestämer vad som ska vara lagligt eller ej, om man sover med staten så är man ett lagligt bolag medans om man inte gör det så är den Illegal. Om man har råd att betala avgifterna så är det legalt annars inte, det är därför oberoende guldvaskare inte kan vaska guld, dessa har helt enkelt inte råd att betala statens artificiella prissättning. Det är intressant att du skriver att den Zimbabwiska staten vill att de guldbrytande bolagen skall ägas av zimbabwier med tanke på att det motsäger deras handling, är inte små oberoende guldvaskare även Zimbabwier ? Om de är Zimbabwier så borde väl dessa få vaska guld hur mycket de vill, eller?



Du får tänka på att man inte kan särskilja på importrestriktioner och exportrestriktioner, detta då importrestriktioner påverkar hur mycket som kan exporteras utomlands. Om man inte får vaska guld i Zimbabwe så kan man rimligtvis inte heller exportera det då det är förbjuden att vaska guld till att börja med. Småoberoende guldvaskare har ingen som helst chans att exportera den guld man hittar till andra länder ifall man förhindrar dessa att utvinna guldet på o-ockuperad mark. Hur ska fattiga Zimbabwier kunna bli rika ifall staten tar guldet ifrån dem? Detta påverkar även guldpriset eftersom att det inte finns flera konkurrenter som kan erbjuda mer ädelmetall för en lägre kostnad ifall det hade varit 100% lagligt att utvinna guld.



Stämmer. är bara ett låneord jag använt från det engelska ordet mint med svensk grammatisk influens då det inte fanns ett bättre ord att förklara mitt påstående.



Eftersom att man tjänar på att "avreglera" vissa delar av branchen. Ponera att det skulle vara 100% förbjudet att vaska guld i hela Zimbabwe, då skulle man inte kunna ta en avgift på 50-60% ifrån eventuell vinst hos bolag som vaskar guld då det är förbjudet. Man tjänar alltså inte ekonomiskt på totalt illegalisering av guldvaskning, däremot om man tillåter några rika bolag att vaska guld som har råd att betala avgiften så går man med vinst. Om man påverkar antalet konkurrenter i marknaden så kan man hålla priset uppe och därför tjäna på sina avgifter, men om man däremot har 100% fri marknad, inga restriktioner och att alla får vaska guld på oockuperad mark så skulle det innebära att priset hade gått ner vilket i sin tur lett till mindre eller ingen vinst för staten. Det är därför man som stat inte heller tjänar på en 100%guldstandard då skatteintänker skulle minska itakt med att konkurrerande bolag sänker sina priser.

Givetvis finns det ett antal skäl till att en stor del av världshandeln avräknas i US-dollar, men en bidragande anledning är givetvis att det underlättar om alla använder samma måttstock på värde. Däremot är jag den förste att anse att US-dollarn kommer att förlora ställningen som den självklara världsvalutan om dollarinflationen löper amok. Guld är självfallet bättre ägnat som världsvaluta och därför är jag säker på att framtidens världshandel kommer att avräknas i guld.

Ett pantkvitto är ingenting annat än ett innehavarskuldebrev.

Ett skuldebrev bevisar att någon är skyldig någon annan en summa pengar.

Hela snacket om uppbackning av skuldebrev är rent nonsens. Om någon lånar en summa pengar av någon annan så är givetvis syftet med lånetransaktionen att gäldenären, det vill säga han som lånar, fritt skall kunna disponera den penningsumma han är skyldig borgenären/fordringsägaren. Vad är det annars för mening med att sätta sig i skuld?

Nej, oavsett om man har en fiatvaluta eller inte så finns det en kostnad förenad med att slå mynt. Vem arbetar gratis? Om du vill att någon skall slå 1000 mynt à 5 gram och mynten skall bestå av koppar och myntslagaren kräver betalning i koppar så kommer du med stor säkerhet att avkrävas mer än 5000 gram koppar av det enkla skälet att myntslagaren troligen vill ha betalt för sitt arbete.

Saken gäller huruvida sådant guld som redan har brutits och som finns i Zimbabwe fritt får exporteras och huruvida sådant guld som finns utanför Zimbabwe fritt får importeras till Zimbawe. Allt tyder på att import/export av guld får ske helt avgiftsfritt. Att Mugabe trakasserar dem som vill bidra till Zimbabwes ekonomiska välmående genom att bryta guld är tragiskt och dumt, men saken gäller huruvida man får köpa/sälja och importera/exportera guld. Allt tyder på att man får det. Att importera guld till Zimbabwe är meningslöst eftersom det finns guldfyndigheter i landet så frågan är snarast huruvida man får exportera i Zimbabwe redan förefintligt guld.

Hur många US-dollar kostar ett uns rent guld i Zimbabwe? Kostar det väsentligen mer eller väsentligen mindre än i grannländerna? Om inte så tyder detta på att det inte finns några restriktioner på exporten. Det är ovedersägligt. Import är redan från början meningslöst av det enkla skälet att det finns guldfyndigheter i landet.

Till och med om Zimbabwe helt skulle förbjuda guldbrytning skulle detta ha minimal inverkan på världsmarknadspriset på guld. Den enda icke försumbara följden vore uteblivna exportinkomster. Strängt taget skulle det givetvis driva upp guldpriset, men vad som bryts under ett år i Zimbabwe eller inte är en spott i havet på den internationella guldmarknaden inte minst av det skälet att guld som en gång brutits kan cirkulera i årtusenden.

Vad Mugabe gör eller inte gör påverkar alltså främst Zimbabwes exportinkomster, men det faktum att guldpriset är ungefär lika högt i Zimbabwe som annorstädes bevisar eller åtminstone indikerar att import/export av guld inte regleras av den zimbabwiska staten. Strängt taget så bör givetvis guldpriset vara aningen lägre i ett guldexporterande land än i ett guldimporterande men på grund av att guld har enormt stort värde i förhållande till vikt och volym och dessutom har obegränsad hållbarhet så är skillnaderna i guldpriset uttryckt i ett annat medium av liknande art, exempelvis platina, mycket små över jorden.

Det vill säga prisrelationen mellan guld och platina är nästan identisk jorden över av det enkla skälet att om det inte vore så vore det enkelt att bedriva arbitrage, medan det är svårare att bedriva arbitrage med hjälp av kött och fisk. Därför kan prisrelationen mellan kött och fisk skilja sig mycket åt mellan olika länder, medan prisreltionen mellan guld och platina tenderar att vara i det närmaste enhetlig jorden över.

Om ordet "minta" tänks betyda att tillverka mynt så kan man använda antingen det svenska ordet "mynta" eller uttrycket "slå mynt". Mynta kan givetvis också ha en annan betydelse än slå mynt.

Det stämmer att det inte skulle vara något problem ifall person A lånar ut sina pengar till person B som har rätten att disponera pengarna. Men problemet här är ju att det inte är person A:s pengar till att börja med. Att bankerna lånar ut 90% av andras pengar till nya borgenärer är oerhört problematiskt. Mitt resonemang är: Man kan inte vara en borgenär om det inte finns en legitim gäldenär. Hur kan man vara en legitim gäldenär när man lånar ut andras pengar? Om banken tar mina pengar och lånar ut dessa så borde rimligtvis jag bli gäldenären och inte banken. Men så är inte fallet, problemet här är att det skulle ha varit min ränta och inte bankernas som lånar ut mina pengar utan tillåtelse under deras namn.
Om jag lyckas att ta ut rätt summa pengar trots att 90% av mina pengarna har lånats ut så innebär det att man inte kan vara en avtalmässig borgenär då pengarna som man egentligen har lånat ut inte längre finns i cirkulaktion för borgenärens dispostion.
Resultatet är att bankerna blir en illegitim gäldenär. Därför så är alla lån man ger ut olagliga på två plan, ena att man lånar ut icke-existerande pengar då det är inte bankens pengar och andra att borgenären tror att har bankens pengar tillgodo.
Att man har en fiatstandard medgör att man kan i det tysta låna ut pengar och få folk att tro att man har pengar kvar i banken. Och med tanke på digitaliseringen av valutan så kan de helt enkelt trycka några siffror på datorn och säga "Här: kolla, dina pengar finns i banken", "vi har inte lånat ut dina pengar till någon annan". Detta hade inte varit möjligt till samma grad ifall man hade 100% guldstandard då man måste vissa att man faktist har ädelmetallerna i sina bankvalv istället för några artificiella siffror som vem som helst kan trycka in på en dator.




Fast han skulle väl inte kräva betalning i koppar ifall han var kopparpräglare? På samma sätt som en mjölkproducent inte vill ha mera mjölk i utbyte för sina tjänster. Han som präglar koppar har ett överflöd av koppar och vill byta den mot något annat som han har ett underflöd av så som exempelvis guld eller silver, som han i sin tur kan använda till att skaffa andra varor jämfört med om han inte hade koppar för att byta till sig ädelmetall till att börja med.



Så länge inflation existerar i landet så är det inte meningslöst att importera in guld till Zimbabwe, detta då kostnaden för att gräva fram guldet stiger i takt med inflationen och oftast snabbare än ädelmetallen själv. Därför så kan det vara billigare att importera guld från andra håll där inflationen inte är lika dramatiskt. Sovjetunionen hade ju mest naturresurser i världen men ändå var tvugna till att importera varor trots att man hade naturresurserna till att göra samma produkter som alla andra. Ju större centralplannering man har i landet destå större kalkylproblem har man oavsett hur mycket naturresurser man har, detta då man som stat inte reagerar på utbud och efterfrågan på samma sätt som företag gör. Detta leder till att stater oftast importerar varor från andra länder medans företag exporterar i sin tur ut varor, vilket skapar en illussion om att prissättningen är normal. Så fort som staten inte längre kan importera saker och ting så kommer prisskillnaden att öka dramatiskt då färre budgivare kommer att existera.



Problemet här att du endast räknar med uteblivna exportinkomster hos staten Zimbabwe men inte uteblivna exportinkomster för befolkningen av Zimbabwe. Om dessa inte får exportera så kan dessa inte göra någon vinst vilket leder till en lägre levnadsstandard i form av högre priser som man som medborgare måste betala medans man som staten Zimbabwe tjänar på det på bekostnaden av fattiga.



Tänkte snarare på hela processen med att hantera ädelmetaller oavsett om de tillverkar mynt av det eller inte, men visst ordet mynta skulle kunna användas, fast med tanke på den andra betydelsen så låter det fel att säga mynta. Men principen är den samma.

Ditt första fel är att du glömmer att ett penninglån kan betyda olika saker.

Strängt teoretiskt är den ursprungliga betydelsen av ett penninglån att någon lånar ut sina pengar till någon annan och att den som lånar ut behåller äganderätten till pengarna.

Å andra sidan används i våra dagar ordet penninglån i betydelsen försträckning. Försträckning innebär att den som beviljar kredit inte äger de pengar som, så att säga, lånas ut. Den som beviljar lånet äger endast en fordran gentemot den skuldsatte. Så om du exempelvis går in på en bank och gör en insättning av en hundrakronorssedel så upphör hundrakronorssedeln att vara din egendom när du sätter in den. Efter insättningen äger du en fordran mot banken. Sedeln är efter insättningen bankens egendom. Banken har alltså inte lånat den på samma sätt som Pettersson kan låna Anderssons bil. Istället har bankkunden beviljat banken försträckning.

Dessutom finns det ingenting som säger att mängden försträckningar begränsas till mängden pengar. Om exempelvis en varuproducent beviljar en köpman försträckning så gör varuproducenten det oberoende av huruvida mycket pengar köpmannen har. Försträckningen beviljas snarare därför att varuproducenten tror att köpmannen kan sälja varorna vidare inom rimlig tid. Hur mycket pengar köpmannen har är alltså på gränsen till irrelevant. Givetvis tar varuproducenten en risk genom att bevilja köpmannen försträckning. Kanhända kommer köpmannen inte kunna sälja varorna vidare och kanhända blir därför fordran mot köpmannen värdelös.

Och samtidigt är det fullt möjligt att varuproducenten beger sig till en diskontör och försöker få diskontören att köpa fordran antingen därigenom att diskontören utfärdar en annan typ av skuldebrev eller ger varuproducenten guldmynt i utbyte mot fordran. Om diskontören utfärdar en annan form av skuldebrev och ger dessa i utbyte mot fordran mot köpmannen så har strängt taget varuproducenten beviljat diskontören försträckning. Diskontörens vinst består i ränteskillnaden. I normalfallet var det tidigare så att köpmän och företag sinsemellan använde sig av växlar och då de betalade löner och utdelningar använde sig av innehavarskuldebrev i allmänhet men inte alltid utfärdade av någon annan än den som betalade sina anställda med dem. Växlar har fallit ur bruk och bankdepositioner har trängt ut innehavarskuldebrev. Bankdepostioner är givetvis ingenting annat än bankernas skulder och som jag redan påpekat är mängden skulder oberoende av mängden pengar.

Jag förstår invändningen att i så fall en i det närmaste oändlig kreditexpansion kan uppstå och att en sådan rimligen förorsakar prisinflation. Då glömmer man emellertid att förr eller senare växeln kan hamna i händerna på en guldsmed eller en tandläkare som faktiskt använder sig av guld i verksamheten. Samma sak gäller innehavarskuldebreven. De hamnar ju också, mycket sannolikt, förr eller senare i kassan hos en guldsmed eller en tandläkare. Alltså går de förr eller senare till inlösen och kreditexpansioen avbryts.

Vad gäller myntslagaren som tillverkar kopparmynt tänkte jag mig för enkelhetens skull att myntslagaren ej godtog betalning genom att acceptera fordringar istället för reda pengar och att koppar vore ifrågavarande samhälles pengar. Mjölk kan inte fungera som pengar därför att mjölk surnar ganska snart, men koppar har mycket god hållbarhet och bland annat därför kan koppar fungera som pengar.

Så under förutsättning att koppar vore allmänt accepterat som pengar, vilket är tänkbart, så kan man tänka sig en myntslagare som inte godtar fordringar, det vill säga inte beviljar försträckning utan prompt vill bli betald i reda pengar och självfallet kan man anta att ingen myntslagare eller någon annan för den delen arbetar gratis. Alltså skulle 1000 kopparmynt à 5 gram kosta MER än 5000 gram koppar under givna förutsättningar. Jag förutsätter givetvis att myntslagaren inte arbetar gratis. Strängt taget är det i långa loppet omöjligt eftersom alla måste äta. Alltså måste alla som arbetar förse sig själva med mat och utan arbete funnes väldigt litet att äta.

Så parallellen mellan mjölk och koppar haltar högst betänkligt eftersom mjölk knappast kan användas som pengar, medan koppar faktiskt kan det.

Javisst kan man tänka sig att zimbabwierna importerar guld därför att man vill använda guld som pengar. Amerikanska dollar minskar ju stadigt i värde, medan guld inte gör det. På det viset skulle man kunna tänka sig en situation där ett land med stora guldfyndigheter importerade guld för att tillfredsställa efterfrågan på säkra pengar.

Å andra sidan produceras det i Zimbabwe alltför litet livsmedel för att tillfredsställa landets eget behov av livsmedel. Guld går knappast att äta. Alltså är det troligt att det guld som bryts väldigt snabbt exporteras som betalning för livsmedel. Guld är umbärligt, medan mat inte är det.

Jag har inte menat något annat än uteblivna exportinkomster för befolkningen. Enligt min mening är det meningslöst att tala om uteblivna exportinkomster för staten. Vad är staten? Det avgörande är givetvis att om befolkningen fritt finge bryta guld och därefter bedriva byteshandel med detta guld så skulle resultatet bli att åtminstone de delar av landets befolkning vilka vaskade guld kunde byta till sig mat förutsatt livsmedelsimporten inte begränsas/beskattas. Trakasserierna mot dem som vaskar guld yttrar sig alltså i minskade exportinkomster och exportinkomsterna är ytterst sett importerad mat.

Ett intressant förhållande i Zimbabwe är att priserna på det mesta räknat i dollar sedan 2009 har stigit måttligt, medan priset på guld har stigit brant. Alltså kan man givetvis tänka sig att de som äger guld och inte är nödda att bedriva byteshandel med guld tesaurerar guld.

Jag är medveten om försträckningen, det är detta som min argumentation är baserad på, bara för att det är lagligt så betyder det inte att det är legitimt. Om denna försträckning inte hade gällt så hade man slängt dessa bankirer i fängelse ifall de inte var skyddade av lagstiftningen. Det är därför jag skrev att anledningen till varför banker kan göra detta är för att man sover med Staten + Riksbanken. Att det är lagligt har lett till att banken kan hålla på med ett så kallat laglig bedrägeri. Anledningen till varför det är laglig bedrägeri är för att banken inte följer avtalet man har skrivit på där både borgenären och jag som lägger in pengar i banken följer våra avtal. Det är därför som borgenären tvingas att betala ränta för något han inte kan disponera om jag tar ut pengarna ur banken. Detta leder i sin tur till att borgenären blir i princip evigt skuldsatt där man betalar räntan fram till borgenärens död. Bankerna är medvetna att de lånar ut pengar som folk aldrig kan betala tillbaka, de är inte intresserade över att man ska betala tillbaka lånen då det inte är deras pengar till att börja med och vinsten ligger inte i att folk ska betala av lånet , man vill att folk ska betala räntan under en så lång tid som möjligt, det är här som den riktiga vinsten ligger jämfört med om man bara hade betala av lånet snabbt. Det är inte ovanligt idag att medelsvensson har Studiesskuld, huslånsskuld och andra lån för att finansiera räntan på studieskulden och huslånen man redan tagit fram tills dess att man tar pension.Att ta ut ränta på pengar som inte är ens egna till en början gör en bank väldig rik och maktfull.
Om vi tar ut våra pengar ur banken så måste riksbanken rädda borgenärer och banker genom inflation som i sin tur leder till prisinflation vilket är en högre grad av stöld.
Att låna ut pengar som inte var ens egna från början, med hjälp av skuldväxlar har historiskt sett lett till att man högg huvudet av dessa bankirer, då man insåg hur allvarligt detta brott var. Men eftersom att staten upptäckte att staten faktist kunde tjäna på bankirernas ponzischeme ifall man samarbetade med varandra så valde man att skydda dem med hjälp av lagstiftningen.



Jag anser att det är irrelevant ifall pengarna går förr eller senare till guldsmeden eller ifall kreditexpansionen senare avbryts med tanke på att det redan finns flera offer för den lagliga bank-bedrägeri verksamheten. Det skulle vara som att rättsfärdiga en tjuv då han förr eller senare kommer att sluta vara en tjuv.



Fast min analogi gällde inte ifall mjölk kan fungera som pengar eller inte, utan min analogi demonstrerade snarare att någon som producerar har ett överskott av det man producerar och vill därför byta till sig något han har underskott av. Vi kan ta samma princip utan mjölk för att förtydliga detta ytteliggare. Vi har en kopparpräglare som har ett överskott av koppar men underskott av guld, sedan har vi en guldpräglare som har ett överskott av guld men ett underskott av koppar. Vad kommer dessa två präglare göra? De kommer att byta varandras överskott mot underskottet eftersom att de värderar underskottet mer än överskottet, annars så hade denna byteshandel aldrig skett. Det är detta som är vinsten i att prägla något under en guldstandard. Detta gäller oavsett om man är en präglare eller ifall man driver en livsmedelskedja.



Om guld hade varit umbärligt så hade man inte kunnat byta till sig mat med detta guld. Det är därför man värderar guld högt som pengar, just för att man kan byta till sig andra värdefulla och livsnödvändiga varor. Vem hade annars bytt till sig guld till att börja med ifall det var umbärligt?