Det är inte motsägelsefullt (som jag antar att du menar) med att skära ner på konsumtion och ökad ekonomisk tillväxt. Genom att dra ner på konsumtion så sparar man nutida energi inför framtida användning vilket förhindrar slöseri. Företag inom flygindustrin sparar på resurser genom att skära ner på antalet nutida flygresor till förmån för framtida flygresor. Företag ändrar storlek och reglerar användandet av resurser baserad på efterfrågan. Om man inte anpassar sig efter konsumenters plånbok så kommer företag att gå i konkurs då man inte gör profit på det man har investerat. Slöseri är med andra ord motsatsen till ekonomisk tillväxt. Detta gäller speciellt med resurser som är mer värdefulla än andra då man inte har råd med att slösa olja.



Menade inte att ett enskilt företag kommer få pengarna skrev exempelvis företagen i plural. Menade även att alla företag inte kommer få rätt till subventioneringar utan endast några få (kanske ett tiotal) som staten anser har tillräckligt med kompetens. Subventioneringar är motsatsen till konkurrens då dessa företag får monopol från staten att forska. Är det verkligen önskvärt att ge staten makten över att bestämma om vem som ska få subventioneringar när staten själv slösar olja på bekostnad av andra?

Så som jag ser det argumenterar du för centralplanering och inte konkurrens inom forskningen för energialternativ. Du argumenterar trots allt för att staten ska subventionera forskningen istället för att företag och dess forskare ska själva satsa eget kapital. Även om vi kanske inte har en helt fri marknad just nu i oljebranschen så blir det oundvikligen mer utav ett centralplanerad samhälle när staten går in och bestämmer hur saker och ting ska gå till inom forskningen. Om staten ska få centralplanera forskningen inom energialternativ vill jag gärna ha svar på ett par frågor:

Vilka kriterier ska staten använda sig av för att bedöma vad som är lyckad forskningsresultat?

Ska endast svenska företag få subventioneringar eller även utländska? (med tanke på att peak oil inte nödvändigtvis inträffar i alla länder)

Vad för sorts skatter vill du införa till finansieringen av forskningen? Direkt skatt på konsumtion? Ökad inkomstskatt? Skatt på sparande? Eller en kombination av dessa skatter?

Hur många procent ska skatten ligga på?

Ska bolagen få subventioneringar under en livstid eller under en kortare period när man väl har lyckats med att hitta ny energi?

Du skrev exempelvis att man får tillgång till en lukrativ marknad menar du då att företagen får monopol med att sälja den energi som man har upptäckt?

Du nämnde att oljebolag inte borde få subventionering, gäller det även om ett företag sadlar om från olja till ny energi? Man kan tänka sig att folk inom oljebranschen även vill ge sig in i andra alternativa energibranscher om subventionspengarna finns där. Finns exempelvis dotterbolag som är involverade i olika sektorer.

Med tanke på att du argumenterar för en centralplanerad forskning bör du även kunna ge en detaljerad beskrivning om hur saker och ting bör gå till väga för att argumentet ska vara giltig. Om man argumenterar för centralplanering tar man trots allt över samhällets rätt att planera i en sektor.



Med tanke på att händelser som exempelvis finanskriser kan sänka efterfrågan på olja så ser jag inte hur vi kan vara säkra på att efterfrågan på olja alltid bibehålls. Med detta menar jag inte att vi behöver fler finanskriser för att minska efterfrågan på olja. Jag menar att det är konsumenternas plånbok som styr efterfrågan. Ibland har vi mer pengar i fickan och ibland mindre. Om vi inte har pengar nu så kommer företag att anpassa sig efter detta genom att satsa på framtida investeringar. Man gör det genom att skära ner på nutida konsumtion till förmån för framtida konsumtion. Konsumtion av produkter och tjänster sker i cykler. Även om oljan är en essentiell vara så innebär det inte att vi har råd att producera och konsumera alla varor som kräver olja. Med tanke på detta så innebär det att vi inte kommer nå oljebrist utan dessa kommer allokeras till framtiden. Med det menar jag att vi inte kommer nå en oljebrist och att subventionerad forskning på alternativ-energi inte behövs.



Det är viktigt att särskilja på demokrati som är ett positivistisk ämne och vetenskap som är oberoende av politska händelser. Begreppet positivism i den här sammanhanget innebär hur man vill att samhället ska se ut. Vetenskap beskriver hur verkligheten ser ut oberoende hur man vill att samhället ska se ut. Demokrati kräver majoritetsstyrt samhälle medan vetenskap inte kräver det. Kunskap är det som styr vetenskap och inte politik.

Så som jag har förstått det så har vi inte all data för hand som bevisar att vi har nått peak oil. Antaganden om att efterfrågan på olja bibehålls är inte data utan just antagande. Samma sak gäller prognoser som inte bör likställas med data. För att en prognos ska räknas som data så måste vi ha nått den framtida tidpunkten som prognosen förutspår. Data handlar alltid om dåtid och inte om nutid.

Att peak oil påstås ha skett regionellt och land efter land ser jag som överdrivet. Så vitt jag vet finns det inget land i världen som har brist på olja just nu.



Marknaden styrs inte av kortsiktiga planer. Marknaden styrs snarare av vinster och avsaknaden av förluster. Det innebär att kortsiktiga planer inte nödvändigtvis ger vinster. Om kortsiktiga vinstplaner inte leder till vinst så måste företag tänka på framtida vinster för att undvika konkurs. Förstår inte riktigt vad du menar med att det inte räcker med att prata om marknadens reglering av konsumtion. Handlar inte peak oil om att oljan ska ta slut på grund av minskad utbud och på grund av ökad eller bibehållen konsumtion?



Alla stater i världen trycker just nu en oändlig mängd pengar till syfte att underhålla skuldsamhället. De senaste hundra åren har man långsamt gått från en valuta uppbackad av ädelmetaller till en valuta uppbackad av skulder. Alla valutor är kopplade till den amerikanska dollarn och den har tappat 98% av sitt värde på 100 år. Det innebär att priset på naturresurser inte egentligen har gått upp. Det är värdet på vår valuta som har gått ner. Fiat valutor uppbackade av skuld och inflation leder till att köpkraften på vår krona går ner. Det är därför som jag påpekar att en silver enkrona från 1875 ger oss växel tillbaka vid köp av 1 liter olja medan en enkrona uppbackad av skuld inte köper oss olja.

Märkte att jag glömde svara på den här frågan.

Om vi tar ett tankeexperiment som exempel. Om man gräver i en grop som innehåller motsvarigheten till 100 fat olja och konsumerar all olja så stämmer det mycket väl att det inte kommer finnas 100 fat olja i samma grop igen. Men det betyder inte att vi har grävt upp allt som går att gräva upp eller hittat all olja som går att hitta bara för att en grop med 100 fat olja är konsumerad.

Ponera att vi istället för 100 fat olja har 10 000 fat olja. Genast här märker vi att det krävs mycket mer arbete för att gräva upp 10 000 fat olja istället för 100 fat då det krävs energi för att hitta energi.

Om vi går steget längre och säger att vi har 100 000 fat olja, finns det någon anledningen till varför vi inte kan ta upp all olja nu? Om oljeproducenter bedömer att mängden olja inte möter efterfrågan så kommer man vänta med att ta upp all olja tills den tidpunkt då konsumenter faktiskt har råd med att konsumera mängden olja. Om ett geografiskt område går igenom en finanskris som innebär att folk är tvungna till att spara mer istället för att konsumera så kan man tänka sig att konsumenterna måste dra ner på sina kostnader. Istället för att varje person konsumera exempelvis 7 fat i veckan som man brukar göra så kan en finanskris tvinga en person att konsumera mindre exempelvis 4 fat i veckan. Om oljeproducenter tappar kunder måste man helt enkelt dra ner på investeringar för att möta efterfrågan. Det leder i sin tur till att man slutar (under en begränsad tid) lägga tid på att hitta ny olja fram tills dess att efterfrågan har stigit igen.

Hoppas att det var svaret på din fråga :)

Det är klart att det är motsägelsefullt när tillväxt inte är något annat än ökad konsumtion, men jag antar att du menar att morgondagens konsumtion tar igen tappet från gårdagens konsumtion och det på årsbasis eller nåt ändå skulle bli en ökad konsumtion. Men att det inte skulle vara fråga om slöseri håller jag inte med om. Företag har egentligen bara ett intresse och det är att generera så stor vinst som möjligt. Därför gör man allt man kan för att öka konsumtionsviljan, företrädesvis genom reklam. Det finns exempel på att man medvetet drar ner på hållbarheten (glödlampor) för att kunna sälja fler, eller släpper tekniska nyheter i omgångar för att därigenom kunna sälja fler. Ur energisynpunkt kan jag inte se att det är annat än slöseri.



Om det rör sig om flera företag är det per definition inte monopol. Vilka företag som helst kan ansöka om subventionering, bara de uppfyller kriterierna. Hur man utformar kriterierna är det väsentliga, inte exakt vilka företag som får tillgång till pengarna. Subventioner och skatter är de två mest effektiva sätten som finns att styra utvecklingen åt ett givet håll. Jag märker dock att du inte har mycket till övers för staten. Staten är stygg och den fria marknaden alltid att föredra, om det så rör sig om plastleksaker eller infrastruktur. Det känns som om Milton Friedman och Company har passerat bäst före datum. Jag är givetvis ingen expert på den ekonomiska forskningen, men trodde att de nyliberala idéerna var lite på dekis. Och Keynes också kanske. Staten är dock resultatet av fria demokratiska val. Företag är vinstmaskiner, där vår påverkan enbart ligger som konsumenter (påverkade av reklam, specifik såväl som övergripande). Vad gäller övergripande mål i samhället så överlåter jag hellre makt åt staten (som ändå i teorin kan väga in annat än ekonomiska överväganden i planeringen och där vi har en chans att påverka) än åt vinststinna kapitalister, vars beslut sker bakom lyckta dörrar.



Det har naturligtvis med målet att göra. Dels får man väl skilja på grundforskning och tillämpad forskning. Grundforskningen är redan till stor del subventionerad, men den kan subventioneras mer (tror att det är där huvudfokus bör ligga). Vad gäller den tillämpade delen så får man väl dels sätta upp effektivitetsmål (verkningsgrader, energi in och energi ut osv) och dels tidsplaner som måste uppfyllas. Exakt hur de utformas får givetvis undersökas närmare, men som princip betraktad är det ett effektivt sätt att styra utvecklingen åt det håll man vill. De flesta i samhället vill väl att man hittar alternativ till fossila bränslen, antar jag, alldeles oavsett peak oil.



Bara svenska givetvis. Vi talar här om en global peak oil. Om Sverige går i bräschen för alternativ energi lär det väl locka till sig många intressenter utifrån, som då behöver starta svenska bolag för att få åtnjuta bidragen, eller samarbeta med svenska företag. Man givetvis tänka sig EU som en plattform för liknande satsningar. Eller olika bilaterala lösningar.



Jag ska kolla med mitt finansdepartement och återkommer med en budget. Nej, skämt å sido, det är väl lite mycket begärt att jag ska kunna redogöra så specifikt. Jag talar om själva metoden på ett allmänt plan; subventionering och särskilda punkskatter som skatt på bensin, trängselskatt och kanske även en högre skatt för bolag som lämnar efter sig oönskade bidrag i form av koldioxidutsläpp eller annat.



Nej, var får du monopol ifrån? Bara för att staten är med och finansierar forskningen i en viss riktning innebär det inte med automatik monopol. Hur många kronor tror du att företag lägger ner på grundforskning jämfört med sin tillämpade forskning? Inte särskilt mycket, men utan grundforskning hade vissa tekniska innovationer aldrig kommit till stånd. Alltså är det önskvärt att subventionera den, då företag är på tok för kortsiktiga för att själva finansiera den.



Det är en knivig fråga. Oljebolag har intresse att köpa upp patent som inte gynnar deras huvudsakliga affär - att kränga olja. Kanske kan man lägga in en gräns för hur stor andel av den övriga verksamheten (i en godtycklig företagskoncern) som är involverad i fossil-branschen.



Du drar det lite väl långt. Jag tror att vi ska undvika att göra det här till en klassisk kapitalist kontra marxist-debatt. Det är inte särskilt fruktbart. Jag argumenterar för att staten (med folkets goda minne) är med och subventionerar forskning, inte planerar den själva. Den ger förutsättningar och fördelar för företag att verka i en given riktning, som en majoritet av folket vill se (åtminstone tills nästa val). Jag har som sagt inte tillgång till något departement som skulle kunna utreda frågan på detaljnivå. Så jag håller absolut inte med dig. Varför skulle jag behöva redogöra exakt för det? Det vore ju närmast absurt! För att vända på frågan, du är alltså övertygad om att marknaden kan sköta detta bättre utan statens insyn och reglering? Var någonstans drar du gränsen för statens verksamhet? Och vad är staten för dig? En ond Alien som landat på vår planet och suger ut de stackars människorna med orättfärdiga skatter?



Hur ska man kunna satsa på framtida konsumtion om själva förutsättningen för konsumtion inte finns? Felet i ditt resonemang är att du hela tiden utgår från att energin finns där, som ett slags magiskt resultat av efterfrågan, om inte idag så imorgon eller kanske i övermorgon. Själva grejen med peak oil är att det inte gör det. Olja kommer att vara som billigast idag och bli allt dyrare, även om lågkonjunkturer kan påverka det på kort sikt. Ekonomisk tillväxt är inte möjlig efter peak oil, såvida ingen ny energiform i ett slag skulle förändra alltihop. Då vi är 7 miljarder människor på planeten idag och en stor del av livsmedelförsörjningen är beroende av olja, så är det inte så svårt att räkna ut vad som kommer att hända när oljan blir dyrare. Vi kan rätta munnen efter matsäcken (även om svält utgör den yttersta gränsen) men någon ekonomisk tillväxt blir det inte. Och i med att företag enbart har ett vinstintresse, så kommer det tillsammans med politikers vurm för skatt på arbete, FIAT-systemets inneboende vilja att finna nya gäldenärer, innebära en större katastrof än om vi använder delar av energin för att ställa om samhället till post peak-oil samhälllet.



Så du sätter likhetstecken mellan data och vetenskap? Så vetenskap kan alltså bara vara historisk, eftersom det enbart är historien som tillhandahåller data. All vetenskap bygger på antaganden, till och med naturvetenskapen och inte minst ekonomin. Om det ska finnas någon större nyttovärde med vetenskap bör den kunna användas för att förutsäga framtiden. Vi förutsäger också mycket genom den, men det kanske aldrig blir helt korrekt, för det handlar enbart om teorier, verifierade inom vissa antagandens gränser. Vetenskap är en modell av verkligheten, inte verkligheten själv. Om vi har goda vetenskapliga skäl att tro på en peak oil, vilket jag anser, så bör vi använda den kunskapen på något konstruktivt sätt, istället för att rycka på axlarna och säga att marknaden kommer att lösa det. Vad får dig att tro det? För att marknaden tillhandahåller det som konsumenten vill ha och att det därför är den bästa av världar? Konsumenten är för det första inte fri, utan i allra högsta grad påverkad av reklam och annan konsumistisk propaganda (även från politiker) och för det andra har människan något kollektivt över sig. Det är lättare att göra eftergifter av ens materiella välstånd om andra göra lika dant och om man tror att det tjänar ett gott syfte. Att marknaden självmant skulle få oss att konsumera mindre skräp (slösa) och nå ett två graders mål, tycker jag faller på sin egen orimlighet.



Jaha, så kvartalsrapporter är inte ett tecken på att marknaden styrs av kortsiktighet? Det kan finnas en del långsiktighet i några företag, t.ex. inom medicinutveckling, men den drunknar i kortsiktheten, skulle jag vilja säga. Man sparar inte på några resurser. Hur skulle det gå till förresten? Ger du inte ut en ny bilmodell på marknaden nästa år så tappar du marknadsanadelar gentemot konkurrenter. Väntar du med att producera kommer någon annan och tar din plats. Det låter som du sitter på någon högskola någonstans och saknar erfarenhet från arbetslivet. Jag ser dagligen exempel på hur kortsiktig marknaden är.



Vilka naturresurser? För 100 $ kan du köpa X fat olja eller Y gram guld. Relationen mellan varorna är det som avgör om det blivit dyrare eller inte, oavsett om vi har 1 $, 100 $ eller 1000000 $. Om tillgången på en essentiell naturresurs (som vi svårligen kan vara utan) så kommer denna att få priset att stiga, inte bara på olja, utan på allt som kräver olja. Desto mer det kräver av olja, desto dyrare produkt, vilket naturligtvis är självreglerande på sikt, men vi har inte tid att vänta på det utan måste använda vårt förnuft och agera nu, för att så att säga förekomma marknadens egen självreglering. Huvudskälet för det är inte peak oil, utan miljön. Peak oil ger oss anledning att fundera över hur vi löser framtidens försörjningsproblem, med ett minimum av negativa effekter för människor, så det är ingen oviktig information.



Nej, det finns en gräns för hur mycket olja du kan ta upp per tidsenhet. Man kan inte pumpa hur mycket som helst. Du skulle behöva pumpkapaciteter som slukar alldeles för mycket energi. Ju snabbare du pumpar, desto större tryck kommer det att utöva och därigenom riskera att spränga sönder marken, vilket innebär att du spolierar oljefältet. Detta har också hänt vid flera tillfällen. Så även om man ibland väntar med att ta upp olja av ekonomiska skäl, så är huvudbekymret att det finns en peak som produktionen inte kan överskrida. Denn peak är peak oil. Och med risken för att bli tjatig, mängden nyfunna fält är mindre än den mängd vi konsumerar - det är ett faktum - vilket över tid bara kan innebära en sak: en peak. Bestrider du denna logik???