Jag ställer mig lite tveksam till den negativa inställningen till att elektroniskt hantera penningflöden man ofta upplever i sammanhang där ädelmetaller lyfts fram som det vettigaste verktyget för hantering av varu- och tjänsteflöden. Lite i stil med vad som kan läsas i dagens ledare, 26 nov. Av vad jag har lyckats förstå av allt jag läst och hört om fiatpengar så upplever jag att det största problemet är att det går att öka mängden vilket får som följd att köpkraft flyttas från den som tjänat pengar till den som tar sig rätten att producera pengar. Med andra ord känns det mindre fördelaktigt att spara den typen av pengar.

Slutsatsen jag upplever är att om garanti ges att mängden pengar inte ökas så borde det inte vara något problem att inte ha någon kontanthantering. Det är ju trots allt ganska praktiskt att kunna gå till en affär och handla utan att behöva ta omvägen förbi en bankomat. Nu är ju naturligtvis problemet att sådana garantier aldrig kan fås förutom med ädelmetaller. Som jag ser det så borde det vara möjligt att med kortbetalning handla med silver eller guld. Det blir upp till banken man gett sitt förtroende att flytta silvret från en låda till en annan. Det ställer stora krav på tillit men det gör det också att gå till jobbet den 28 och spendera ca 170 h utan att egentligen vara helt säker på att få något för det, eller ännu värre att hela livet betala in skatt till någon typ av fond i förhoppning om ett bättre liv i en mer eller mindre avlägsen framtid.

Det jag ser som det största hotet med minskad kontanthantering är att vi får för vana att sköta allt elektroniskt, vilket medför att det också blir spårbart. Med andra ord blir alla våra transaktioner ett lätt byte för beskattning. Man kan ju föreställa sig vad som skulle hända i en situation där samhällets ekonomi bromsats upp och alla små initiativ till företagande beskattas ihjäl. Jag ser med andra ord dagens utfasning av kontanthantering som ett sätt att ta ifrån människor möjligheten till fri handel. Det är bara som sagt inte det elektroniska i sig som jag anser vara hotet.

Vad jag istället menar skulle vara en viktig livlina för den fria handeln är möjligheten att öppna silverkonto och sköta eventuell handel där. Sett till stegvisa förändringar i samhället så känns det ganska avlägset att gå fiatkontanter->elektroniska fiatpengar->kontant adelmetallhandel. Det skulle sannolikt krävas ganska omfattande förfall i samhället för att silver skulle börja användas så tvärt. Jag upplever att det förmodligen för de flesta ligger mer nära till hands att vänja sig vi silvret på elektronisk väg där det bara visas som siffror på ett konto innan man vänjer sig vid tanken att det kanske ändå inte är så konstigt att ha några silvermynt eller guldtackor hemma och i plånboken.

Första inlägget jag gör men har läst en del här tidigare. Skulle gärna höra vad andra tänker om saken.

mvh

Det finns rätt många problem med avskaffande av kontanter, spårbarheten är en som du nämner, kanske den viktigaste, men det finns fler. Det finns rätt många tusen personer i det här landet som inte får kort för att de inte är tillräckligt betrodda att handha dylika. Vad ska de göra? Hur gör man med barn? Ska de inte få handla annat än i målsmans sällskap? Vad händer när, inte om, betalningsnäten går ner och inte går att få igång på dagar eller kanske veckor? Det kan inte hända säger kanske en del. Bullshit säger jag, hackers, terrorister, främmande makt eller varför inte vanlig enkel mänsklig dumhet? Inget är så säkert att det inte kan krångla ordentligt. Vidare är det nog ingen långsökt gissning att bankerna och kortföretagen blir mindre benägna att ersätta dig för kortstölder, skimming osv när du de facto inte har något alternativ. De har redan idag blivit restriktivare. Häromdagen framkom att banker tydligen förvandlats till smakdomare, dra strecket i tangentens riktning och se var du hamnar...

En av de viktigaste frågorna för mig är nog vem som besitter(och därmed kontrollerar) pengarna. Med elektroniska pengar så ser jag ingen lösning på hur du skall kunna ha makt över din egen egendom.

Pga. av elektroniska pengar kan makten centraliseras hos ett fåtal individer som tyvärr inte ser frihet för individen som något positivt.

Som kund är det billigare att använda elektroniska pengar, t ex för att man kan köpa saker online där man får bättre köpkraft.

Som kund kostar det ca 3:30 skr i snitt varje gång du drar kortet. Fr.om 2010 får inte handlarna längre ta ut någon avgift för detta men naturligtvis höjer dom priset på varorna istället. :)

Elektroniska pengar är bra ibland...som en del i en fri marknad tycker jag det är ett utmärkt alternativ. Jag hade dock föredragit en fullt uppbackad valuta...även om den är elektronisk. Gärna flera så vi kan välja de bästa.

Nu är problemet att de styrande tillsammans med vissa utvalda företag(läs banker) medvetet styr mot ett håll och mer eller mindre gör det omöjligt för sunda alternativ att växa fram. Det är svårt(omöjligt?) att bryta mot de som lagstiftar samt sköter våra ekonomiska transaktioner. Försök bara starta upp en bank som har full uppbackning och se hur det går att komma med i bankernas system för elektroniska betalningar(SWIFT mm.).

Allt mer makt kommer samlas hos några få...och FÖR mycket makt berusar du flesta...tyvärr. Man drabbas av hybris och tror att man måste bestämma("reglera") över alla för att saker och ting skall fungera så som man anser vara bäst.

Om inget radikalt händer kommer det sluta med att vi alla blir märkta(för allas bästa förstås) för att minimera bedrägerier, brottslighet och andra "icke önskvärda" beteenden. Vad som är icke önskvärt kommer eliten bestämma och att sticka ut kommer vara mycket farligt....troligen nästan omöjligt.

Vill man sitta i sin belånade villa eller lägenhet och spendera ledig tid framför dumburken, gå till sitt jobb, placera barnen i barnomsorg och kommunala(eller statliga) skolor samt supa till på helgen och är lycklig med det så finns det nog ingen anledning att oroa sig.

Visst är det så. Är pengarna elektroniska så kan de tas ifrån en. Risken som jag ser det är mer att fokus läggs på att kritisera själva tekniken som ju faktiskt underlättar en hel del. Det känns som att ädelmetallfrämjare redan idag lätt viftas bort som bakåtsträvare och den starkt kritiska inställningen till elektronisk handel gör det inte bättre. Jag ser riskerna i elektroniska pengar med ökad penningmängd men måste erkänna att jag känner mig inte det minsta säkrare av att till exempel äga ett hus, mark eller något annat för den delen. Den dagen staten bestämmer att de vill ha din egendom så kommer de att ta den. Förmodligen inte genom direkt våld men mer sannolikt genom att beskatta ditt hus tills du inte har råd att ha det kvar. Det är först när du vägrar betala din skatt som de kommer använda våld och den dagen kommer ingen att stå vid din sida utan rentav tycka att det är helt i sin ordning att du förlorar allt du äger och blir inlåst även om du till och med är så extrem att du bor isolerat på obelånad mark och är självförsörjande.

Jag antar att vad jag försöker säga är att du kommer aldrig att kunna ha makt över din egendom med den synen vi har på egendom idag. Att du idag upplever att du har egendom är bara ett resultat av att din omgivning(läs staten styrd av folket) tillåter dig att ha den. Egendom per definition är något man själv har kontroll över, med andra ord om det verkligen hade varit din egendom hade du inte behövt säga att du vill ha makt över den eftersom det är införstått i uttrycket. Eftersom vi idag lever under den allmänt utbredda uppfattningen att skatt inte är stöld så betyder det att du vilken dag som helst kan bli fråntagen din egendom. Du har alltså inte makt över den och därmed har du inte heller någon egendom eftersom det är just makten över egendomen som gör det till egendom. Att påstå att man har egendom idag är alltså lite av en sann lögn.

Om det är egendomen vi är intresserade av att bevara är det enligt mig det första som bör göras att få egendom som något allmänt accepterat. När det väl hänt så borde fiatystemet trilla ihop av sig självt.

Det jag argumenterar starkast för i mina ledare är inte att på något sätt avskaffa elektroniska betalningar eller kontokort. Även jag tycker att det är väldigt smidigt att använda kortet, både i vardagen och när man handlar på nätet.

Det jag vill lyfta fram är det faktum att banker och affärer gör det svårare och svårare för mig att använda kontanter när jag så önskar. Banker tar bort kontant hanteringen från kontor efter kontor. Till och med i större städer kan det ibland bli klurigt att hitta kontor där man kan ta ut eller sätta in kontanter eller betala räkningar på.
Samma sak börjar nu även breda ut sig mer och mer ibland vanliga butiker. Brist på val har aldrig varit en bra sak.

Så det är främst tillgängligheten jag angriper. Rätten, om det nu alls är en rätt, att få använda kontanter om jag så skulle önska. Så bara för att man investerar sina pengar i ädelmetall betyder det inte att man per automatik är en troglodyt. Jag inser och uppskattar teknikens och de elektroniska pengarnas styrka, men jag är även kapabel att se dess svaghet. Allt är inte svart eller vitt. Det är så enkelt att avfärda alla som inte fogar sig efter systemet som bakåtsträvare. Men man gör sig själv en stor otjänst om man försöker se samhället och dess invånare som bara för eller emot, svart eller vitt, ja eller nej. Vi är mer komplicerade än så.

Så sammanfattningsvis. Jag ser mer än gärna att de elektroniska pengarna (gärna utan fiatstatus) får stanna och att plastkortens framtid är ljus. Men efterlyser en mer upplyst allmänhet samt att man slutar minska och försvåra våra möjligheter att fortsätta använda kontanter.
För mig är detta till syvende och sist en frihetsfråga, och som sådan ytterst viktig.

Kan bara hålla med dig om detta och det övriga du skrev.

Det kostar även med kontanthanteringen. Eftersom butiken betalar allt med faktura måste de växla in sina kontanter, vilket bankerna tar betalt för.

Sedan kan jag köpa två böcker med kort online, men bara en bok i butik, för samma belopp SEK. Köpkraften på elektroniska pengar är helt enkelt större.

Därmed är inte sagt att kontanter ska avskaffas. T ex måste barn och ungdomar lära sig pengar, och det gör man inte med kort. Även transaktioner mellan privatpersoner etc, plus snabbare köp i butik är vettigt m kontanter. För att inte tala om neosurvivalismanledningen - vi måste kunna handla vid strömavbrott, men då fungerar inte dagens kassaapparater och kassörskorna skulle nog stå handfallna ändå...

Ja, fast såtillvida att du inte säljer dyra kapitalvaror torde kostnaden per kund/köp vara väsentligt lägre, mer i stil med vad innehavet av kortet kostar kunden.

Loomis tar 0.67% i avgift för dagskassor (högst 10 000:- SEK - lämna 5000:- och det blir 1.34% istället). Ändå menar de butiker som nu bojkottar kontanter att kontanthanteringen är dyrare än kort. Verkligheten är att du betalar för hanteringen av både kontanter och kort, oavsett hur du betalar. Den stora kostnaden för butikerna är arbetstiden. Kortköp betyder noll i arbetstid för kontanthantering. Men att räkna ihop kassan, stoppa i kuvert, gå till depositionsbox eller hantera Loomis (ännu dyrare) hämtning i butik etc kostar pengar. Plus eventuella värdeskåp, dyrare försäkringar pga rånrisken etc.

Så oavsett hur du köper betalar du via det vanliga priset kostnaden för pengahantering. Det är inte billigare att hantera kontanter, då det tar tid.

Butikerna som slutar med kontanter, rätt eller fel, är inte mutade, utan har räknat på det. De kan förstås ha räknat fel också. Men vi kan bojkotta dem ändå.